Det byggs många stora skolor. Större skolfrånvaro i skolor med många elever

Capture1Vi hör allt mer om att när det byggs nytt, blir många nya skolor stora skolor. Det krävs många och stora insatser för att kompensera följder av stora skolor, till exempel omfattande frånvaro.

Den 13 september förra året lanserades Prestationsprinsens rapport om problematisk skolfrånvaro ”Skolans tomma stolar  – Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan”. Den har kommit till med stöd av Skandias stiftelse Idéer för livet. Den bygger på en TNS Sifo undersökning Prestationsprinsen lät göra för att undersöka en rad frågor vi tyckte behövde belysas.

Vi kom fram till att frånvaron ökar markant med skolans storlek.

  • För elever med över 20 procent frånvaro i årskurs 9 så ökar den från ca 1 % i skolor med mindre 100 elever till närmare 5 % i skolor med över 200 elever! 5 gånger större frånvaro!
  • I årskurs 8 går den 20 procentiga frånvaron från knappt 2 % om mindre än 100 elever till nästan 4 % om mer än 200 elever, en fördubbling!
  • Tittar vi på den lägre frånvaron, 10-19 % i årskurs 9, så ökar frånvaron från knappt
    2 % till drygt 9 %!

deåvarons variation med skolans storlek

Större frånvaro och fler avhopp
I samband med att vi skrev vår rapport intervjuade vi ungdomar och experter för att komplettera TNS Sifo undersökningen. Att frånvaron är större i skolor med många elever bekräftas av några av våra djupintervjuer, men inte av alla. Enligt Adolfsson (2014)* går det att statistiskt säkerställa att elever på större skolor generellt sett har en högre grad av frånvaro och att det är vanligare med avhopp (sammanställningen täckte även gymnasieåldern) än på mindre skolor. Vidare fann också Adolfsson att flera studier pekar på att elevers närvaro, graden av skolavhopp, elevers känsla av samhörighet och delaktighet och engagemang för sitt skolarbete på ett generellt plan tenderar att gynnas av den mindre skolan. Samtidigt betonar Adolfsson att frågan om vad som ligger bakom skolmisslyckande är alltför komplex vilket gör det problematiskt att isolera skolstorleken som en oberoende faktor.

Möjliga orsaker
I rapporten lyfter Aggie Öhman att tänkbara orsaker till mer frånvaro i stora skolor kan vara att det blir en större anonymitet bland många elever, gemenskapen delas upp i mindre grupper, det blir oftare en stökig och bullrig miljö, det blir kanske svårare för skolpersonalen att känna igen, skapa relation och komma ihåg elevernas situation och behov. Det ställs större krav på ett systematiskt och strukturerat kvalitetsarbete kring till exempel anpassningar och särskilt stöd. Detta styrks av Adolfsson (2014) som konstaterar att den sociala sammanhållningen på en mindre skola är större, det är enklare att skapa nära relationer för både elever och lärare, vilket skapar större förutsättningar för lärare att engagerar sig i sina elevers lärande. Vidare menar Adolfsson att det också kan finnas ett socialt tryck i de mindre skolorna som gör det svårare för elever att inte närvara. I en av djupintervjuerna framhöll en av de ansvariga för ett närvaroteam att de mindre skolorna i deras kommun ofta låg i villaområden medan de stora skolorna ligger i förortsområden. De var inte säkra på om den större frånvaron i skolor med många elever verkligen berodde på storlek eller socioekonomisk bakgrund eller något helt annat.

Kommentar till diagrammet
På kurvorna i vår undersökning har mellanstadiet en avvikande kurva från övriga årskurser. Det kan finnas flera förklaringar till det. En kan vara att man i en stor skola kanske har mer fokus på de yngre årskurserna för man vet att många yngre elever, även utan någon problematik, kan uppleva mycket folk, äldre barn, hög ljudmiljö med mera, som utmanande. Man kan eventuellt i högre grad skydda och kompensera mellanstadieeleverna.

Det finns åtminstone en stor fördel med mindre skolor. Frånvaron är lägre. Närvaro är en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och därmed lära sig mer, och nå högre betyg. Ska vi kanske börja diskutera frånvaro och skolstorlek?
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Du kan läsa mer om och ladda ner rapporten här

* Adolfsson, C-H (2014), Skolstorlekens påverkan på elevers skolprestationer och sociala situation i skolan – en forskningsöversikt, Linnéuniversitet

Annonser
Publicerat i barn, Politik, Samhälle, skola, Skolplikt, Skolrätt, Utbildning | Lämna en kommentar

Repris och viktigt! Skoltrött. Hösttrött. Tonårstrött. Utmattad. På riktigt!

img_2492-1Nu börjar orken tryta för många. Barn och unga som har en övermäktig skolsituation vill lyckas. De går kanske till skolan varje dag, lyckas sådär. Eller lyckas inte alls, Eller går kanske därifrån. En del går inte ens dit… Vi ser det som att de inte lyckas. Men det är ju vi som inte lyckas ge dem en fungerande skolgång, lärmiljö, undervisning… Ingen ska blir utmattad av en normal dag på ”jobbet”.

Visst, en del är bara tonårsslöa, en del hösttrötta, men en del faktiskt så trötta på grund av ålder, årstid och fel bemötande pga eventuell NPF eller släng av, att vi vuxna faktiskt måste ta hänsyn och hjälpa till. Respektera deras problem och deras beteende. Hjälpa till med problemet, inte bråka om beteendet. Men väl påtala i lugn och ro… Lycka till!

Ingen sa att det var lätt…

Den här Prestationsprinsen är på väg in i tonåren. Han blir så trött. Av det mesta. Trött i kropp och trött i sinne. Men inte av att vara hemma, med bara familjen och göra bara vanliga saker. Som att se på TV, spela dataspel, läsa manga och fantasy…

Allt annat gör honom trött. Han måste få ta pauser och han måste få mycket tid till att återhämta sig, vila, sova mycket varje natt och bara göra de vanliga saker när det varit ”ovanliga saker”. Så ovanliga saker får inte var för mycket och för ofta. Ovanliga saker är saker som inte är ovanliga för oss flesta.

För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att ta sig kollektivt till skola eller jobb. Men för Prestationsprinsen går det bara inte. Alla de intryck, alla de lukter, alla de ljud, alla de människorna, all den oro för höga ljud, för trängsel, för stopp i trafiken, för för mycket intryck är för mycket.

Innan Drottningen förstod detta blev det mycket konstigt. Han vägrade åka till skolan, möjligen om Drottningen åkte med, när de åkte kunde det ta totalstopp vid bytet eller då de kom fram kunde han inte gå till skolan. De blev stående helt enkelt. Ibland kom de vare sig till skolan eller hem. De fick bara stå! Inte ens en taxi var aktuellt. Han kunde inte röra sig. Stackars Prestationsprinsen. Nu åker han bil till skolan.

För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att gå bort eller få hem folk. Men för Prestationsprinsen är det jättejobbigt. Att ha folk hemma som stör det vanliga, som man måste uppföra sig för. Och nästan alltid ska det ätas. Äta är ju jobbigt i sig, lukt, smak, konsistens, nytt, absolut inte hoprört som grytor, kanske lite smuts på tallriken och sen tala med folk man inte är van med. Katastrofläge! Innan Drottningen kom på att ge honom pauser.

Han behöver inte vara med hela tiden. Inte ens om det är andra barn eller ungdomar med. De kommer överens om pauser eller han säger till då han behöver. Då går han in på sitt rum och stänger dörren. Han själv eller Drottningen bara säger att han behöver vila och vara i fred en stund. Det brukar accepteras utan frågor. Av ungdomar och barn. Andra vuxna har ofta åsikter om både att han inte äter allt, att han går ifrån…

Drottningen har förstått att allt som är avvikande är tröttande för Prestationsprinsen. Ett biobesök, att gå och handla, köpa kläder, resa ska vi inte tala om, gå hem till en kompis, ha en kompis hemma, ommöblering, nya gardiner, syrran byter kille, mormor flyttar, åka i en kompis bil, förändringar i dataspel, favoritprogrammet byter tid på TV, nya grannar, nya kläder (!), ny maträtt, nya temuggar…

Prestationsprinsen måste också själv lära sig vad som är hans energitjuvar. Det är så roligt att hänga hemma hos en kompis. Det är svårt att förstå när Drottningen säger att han måste komma hem och spela data en stund (!). Han har ju kul där och mamma brukar ju alltid tjata på att han ska göra annat än data… Men vanliga saker måste vävas in. Speciellt inför kvällen. Men han vet ofta själv, han väljer bort eller säger ifrån. Jag orkar inte, det blir för mycket, jag vägrar, i helvete heller! Acceptera…

Drottningen måste förbereda Prestationsprinsen. Tröttheten måste accepteras, respekteras och avvärjas. Pauser. Sova ut, kanske mer än tolv timmar behövs. Och perioder av bara vanliga saker mellan de ovanliga. Det har familjen lärt sig nu.

Det svåra är att få skola, vänner och släktingar att förstå och acceptera. Det är ju så konstigt att han inte vill följa med på den roliga utflykten… Vi är olika. Mycket intryck tröttar alla. Mycket är olika för alla. Tänk på det! För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!

Publicerat i adhd, Allmänt, barn, dataspel, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Samhälle, Särskilda behov | Lämna en kommentar

För ett år sedan! P1 om att kommuner har dålig koll på frånvaron

Den 13 september 2016 lanserades vår rapport Skolans tomma stolar. om frånvaro i grundskolan och kommuner och skolors arbete med frågan. Det har gått ett år. Vi kan konstatera att på vissa håll händer det väldigt mycket och på andra går det trögt. Men nu ligger en rad förslag från SOU Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera på regeringens och riksdagens bord. Vi hoppas på en rad kloka beslut! 

Detta är ett inlägg från september förra året. Vi tror det är väl så aktuellt i år!

Dagens Eko tog upp rapporten förra året och intervjuade regeringens särskilda utredare Malin Gren Landell om rapporten. Hon säger bland annat:

Det här handlar om elevers rätt till utbildning. Så det är ytterst angeläget att det här förbättras.

aggie-p1morgonAggie Öhman som är grundare till Prestationsprinsen och rapportförfattare var med i reportage i P1 morgon. Samtalet med henne finns i länken med titeln ”I nian fick jag hjälp av en lärare”. Där intervjuas också Felicia Tegstam, fd ”hemmasittare”. Så här säger Aggie om behovet av nationell statistik:

Ser vi statistik som onödig administration, då kan vi lika gärna strunta i den. Men ser vi det som ett verktyg för transparens, jämförbarhet, målstyrning och uppföljning, då blir det ett effektivt hjälpmedel.

 

Hur går det för er i er kommun med närvaron?
Hos er som huvudman, skolledning, elevhälsa och alla andra som kämpar med elevers närvaro varje dag?

Hör av er och ge oss ris och ros och framförallt gillar vi om ni vill ta till vara på vår kunskap och arbeta fram effektivare sätt att arbeta med frånvaron, från nämnd/styrelse till varje enskild lärare!

Hör av er: info@prestationsprins.se eller o7o 553 85 48. Vi hörs!

Publicerat i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Politik, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolplikt, Skolrätt, Utbildning | Lämna en kommentar

Ordval spelar roll, inställning också. Reagera på skolfrånvaro!

Alla barn har rätt till utbildning, skollagen, barnkonventionen, Agenda 2030 med flera lyfter detta tydligt och utan undantag!

Vad vi väljer för ord. Vad vi väljer att uppmärksamma. Det sänder viktiga signaler.

När vi talar om frånvaro från skolan så gäller det att vi alla, barn och ungdomar, föräldrar och vårdnadshavare, all skolpersonal, skolledning, huvudmän, både tjänstemän och politiker, nämnder och styrelser inser hur viktig närvaron är för att lyckas i skolan.

Här finns ibland en obalans, föräldrar som sliter halvt ihjäl sig för att få skolan att förstå och fungera för deras barn med stor frånvaro. Skolor som inte får föräldrar att inse att frånvaron är allvarlig. Rektorer som inte har frånvaron på agendan och förvaltning och nämnder som inte heller kräver det av skolledningen…

Om ingen efterfrågar omfattning av frånvaron, hur många elever som har stor frånvaro och framförallt vad har mentor, EHT, skolledning och ansvariga inom förvaltning gjort hittills för att främja närvaron, generellt och specifikt för dessa elever!? Så kommer denna fråga att ramla bort bland alla andra. Det är det som händer idag för mer än 70 000 elever i grundskolan. De går under radarn.

Inom forskning och arbetet för ökad närvaro i USA (t.ex. inom Attendance works och NYC stora satsning på ökad närvaro) talar man om kronisk frånvaro då frånvaron är så stor att den är oroande eller problematisk. Och gissa vad man talar om för nivå då? 10 procent. 

I Sverige talar Skolverket och Skolinspektionen i sina rapporter om långvarig frånvaro och ströfrånvaro. Långvarig frånvaro är om en elev är 100 procent frånvarande under en månad, eller mer (varför vi anser att det är ett totalt irrelevant mått kan ni läsa om här). Resten kallas ströfrånvaro. Det låter ju inte så farligt… 

Vi skickar fel signaler, på alla nivåer, våra barn och unga når inte de resultat som de skulle kunna om de var på plats, kunde vara på plats, förmådde vara på plats. Kan vi få lite större fokus på frånvaron och dess konsekvenser! Snälla!
För våra älskade ungar skull, ja, för allas skull.

ANLITA OSS!

Vi hjälper skolor, huvudmän och kommuner att bygga upp arbetssätt för att få kontroll över frånvaron och arbeta aktivt med närvaron. På strategisk/politisk-, taktisk/lednings/förvaltnings-, och skolnivå. Vi har lång erfarenhet av verksamhetsutveckling inom offentlig och privat verksamhet.

Kontakta oss på info@prestationsprinsen eller slå en signal o7o 553 85 48.

Publicerat i Skolan | Lämna en kommentar

Föräldrakväll i Örebro den 24 oktober

Hjälp!
Mitt barn verkar inte må bra i skolan…

För dig som har ett barn som lite för ofta har ont i magen. Lite för ofta ont i huvudet. För dig som undrar om ditt barn verkligen är sjukt eller är det något annat. Vill ditt barn inte gå till skolan? Går ditt barn inte dit? Har det gått så långt att det blivit hemmasittande i perioder eller sen länge? Skolan funkar inte för ditt barn!

Om du längtar efter att kunna stötta ditt barn och få till ett bättre samarbete med skolan, då är den här kvällen är för dig!

Välkomna!

Mer info och anmälan.

Publicerat i Skolan | Lämna en kommentar

Lågaffektivt bemötande: Inuti och utanpå kan affektnivån variera stort.

Drottningen är lugn och samlad. Hon resonerar utan att använda många ord. Prestationsprinsen kan absolut inte gå till skolan idag. Hans skor är inte sköna, de har blivit för små. Han kan inte ta några andra skor för de ena är för somriga och de andra för varma att ha inomhus. Alltså kan han inte gå till skolan.

Prestationsprinsen är olycklig. Och det ser Drottningen. Han vet att de talat om att åka och köpa nya skor flera gånger bland annat i helgen som just varit. Men Prestationsprinsen har inte lyckats samla den energin och viljan. Att handla är det värsta som finns. Eller bland det värsta. Folk. Skor som andra kanske har provat. Luktar i affärer. Inga fönster om man är i en galleria. Handtag! Usch! Men samtidigt Åhhh. varför!

Drottningen kokar inombords. Hon vill skrika Men för …, jag har ju försökt få iväg dig att köpa skor i flera veckor. Men du säger nej, nej och vill bara göra det som är bekvämt för dig just då. Varför kan du inte ta konsekvenserna av att du har strulat till detta och böja tårna!! Unge!! Hon kokar av frustration över situationen. Hon är arg på Prestationsprinsen. Hon vet att hon inte får det. Så hon håller det inom sig. Men hon är arg. Hon vill skrika. Men efter år av träning, resonerar hon lugnt.

Prestationsprinsen är fåordig, men inte lugn. Han skriker också inombords. J..la kärring, det är klart jag hade åkt och handlat om jag pallat. Men jag har ju inte gjort det. Så det är ju inte mitt fel!! Gilla läget. Chilla!! Säkert en hel del frustration också. Lillsyrran, storebrorsan och kompisar åker och handlar mer än gärna, inga problem. Men han kan inte… Han förstår inte varför han skulle dela med sig av de här tankarna. Så han är tyst.

Det slutar med att han är hemma från skolan, men med löfte att åka och köpa nya skor under dagen… Och det gör de. Nästa dag går Prestationsprinsen till skolan i nya skor. Och bara det är en seger. För ofta måste de först stå i hans rum så han vänjer sig vid dem, sen gå lite inne och vänja sig, sen kan han ta dem på riktigt…

Jobba lågaffektivt. Vara lugn, låta saker ta tid, förebygga inte konfrontera, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Publicerat i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Särskilda behov, skola, Skolan | Lämna en kommentar

Tar vi oss tid att tala med barn och ungdomar? Att lyssna?

Våra unga saknar vuxna som lyssnar. Det visar rapport efter rapport, När vi publicerade detta inlägg första gången nämnde vi t.ex. BRIS-rapporten 2010, Barnombudsmannens och SCB:s statistik för barn och unga upp till 18, SIFO-undersökning för Mentor 2011. Många har kommit efter dem. Förra året kom Unga röster 2016,  som genomförts av organisationerna Mentor Sverige och Ungdomar AB. Deras huvudslutsats… Fyra av tio saknar en vuxen att tala med och hela sju av tio önskar sig bättre stöd av vuxenvärlden under skolgången. Men vad är detta!

sommarben IMG_2293

De unga berättar att de inte har någon att tala med, de som är i kontakt med myndigheter känner sig inte lyssnade på, till och med illa behandlade av oss vuxna. Kan vi leva här och nu och se och vara mer med dem? Respektera dem? Lyssna på våra ungdomar?

Ger vi oss och dem tid att tala? Skulle vi kunna göra en paus i altanbyggandet, klinkersvalet, vårt egna elände och tala med vårt barn istället för att bara ha visionen av att göra det då allt är klart. Skippa kakel- eller soffinköpet och bara hänga hemmakring kanske. Långsam kommunikation på deras villkor, när de vill, när de behöver. Är det verkligen omöjligt att gå hem tidigt från jobbet och bara sitta där vid köksbordet med en kopp te då dina ungdomar eller barnbarn kommer från dagis, skola eller gymnasiet och tar sitt mellis? Det går ju att smita tidigare då du ska hämta bilen på verkstad eller har en läkartid! Eller strunta i TV-programmet, presentationen till imorgon, facebook, instagram och tinder eller den goda boken en halvtimme och natta tonåringen, tala om dagen, vad som hänt. Lyssna! Tystnad och gemensam eftertanke tillsammans är fin kommunikation.

Man blir förvånad över vad tid och närvaro gör skillnad i kommunikationen. Jämfört med frågorna vi använder för att vid middagsbordet pressa oss till en dialog… Hur va de i skolan i da då? Vad fick ni att äta? Vad hände på dagis idag? Hade ni utedag? Var Alva frisk igen nu? Hur går det med temaarbetet? Vilka var med ute igår? Gick det bra på orienteringen? osv!

Man kan bjuda hem barnen och barnbarnen fast det inte är städat och du inte orkar eller kan laga mat. Köp en pizza, be dem ta med eller bjud på ett glas kallt läskande glas kranvatten! Stanna och tala med grannens barn. Det är kanske lättare att tala med dig än hopplösa morsan. Det vet man ju hur hon e… för å inte tala om farsan.

Jag tror att vi vuxna har lite bråttom. Och att vi oftare ber dem stå stilla eller titta oss i ögonen än att verkligen lyssna. Speciellt prestationsprinsar med oro, stress, som är uttråkade eller har NPF eller släng av. Både som föräldrar och vi som möter barn och unga i våra jobb. Att vi inte ger oss tid att lyssna och kommunicera. Att vi inte ger ungarna tid att hitta orden, förtroendet i sig och för oss för att börja berätta och tala med oss.

Tid. Ta oss tid. Bjud på vår tid. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

PrestationsprinsenKurser om ströfrånvaro, problematisk
frånvaro och ”hemmasittande”

Platser kvar i Stockholm och Karlstad. Börjar nästa vecka.
Sista-minutenpris 3ooo kr exkl moms!
5 eftermiddagar. Gästföreläsare. Diskussioner och kunskapsutbyte. Kunnig kursledare.
Mer info och anmälan.

Publicerat i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Samhälle | Lämna en kommentar