Slippa eller skippa. En tanke om ords effekt, inför alla julaktiviteter.

Prestationsprinsen

IMG_2772Igår  uppmanade vi er att fundera lite inför helgens alla glöggfester. Tänk till. Passar det verkligen alla i familjen att mingla runt bland en massa folk som man känner mer eller mindre väl? Jullukter, brasa som tar syre, varmt, mycket socker… kort sagt oerhört energikrävande för många. Men förstås hur kul som helst och energigivande för andra!

Vi vet att vi är lite tjatiga om detta för er trogna läsare, men det är så viktigt!

Vi avslutade inlägget med ”Vara med en stund? Skippa?”.

Först skrev vi ”slippa”. Vi insåg att det lät som att ge tillåtelse att inte följa med fast man borde.”Skippa” är ett aktivt val man gör på goda grunder (oftast). Vi skippar det, det är inte din grej! Visst låter det bättre, känns bättre helt enkelt. Det finns säkert många sådana ord och uttryck. Det kan bli ett annat inlägg… för våra älskade ungars skull, ja…

View original post 3 fler ord

Annonser
Publicerat i Skolan | Lämna en kommentar

Tips för en tillgänglig advent, glöggmingel, julmiddagar, nyårskalas, avslutningar…

Prestationsprinsen_jul

Några tips  inför julemånaden, för vi har alla vänner eller släktingar med unika funktionsuppsättningar, kanske inom autismspektrum, NPF eller släng av, lite oroliga, inte så extroverta, stressade, svårt med maten, väldigt impulsiva eller något annat spännande.

Många gillar att vara alla. Hela släkten, gänget, avdelningen, klassen … Men alla gillar inte att var många. Alla är inte så förtjusta i att äta med andra. En del får det tufft att sortera alla sinnesintryck som uppstår i större samlingar. En del av oss kan inte äta all mat, allergier, intoleranser, aspergers eller släng av… En del mår faktiskt fysiskt dåligt av att ha på sig finkläder. Många har ett behov av att få tydlig information i förväg för att kunna förbereda sig på bästa sätt. En del tillfälligt på grund av livssituationen, en del alltid.

Att tänka på inför december, julens och nyårets alla glöggar, middagar och samlingar.

1. Som värdinna eller värd, arrangör helt enkelt, kan vi underlätta genom att vara tydlig med:

Vad kommer att hända – förutsägbarhet är nödvändigt för att en del ska tacka ja, andra blir lugnare i sinnet när de kommer och det skadar inte någon. Det kan handla om att vara tydlig med tiden, vad som kommer att serveras, klädsel, hur många som kommer, var ni kommer att vara, kanske ha med några bilder eller vägbeskrivning.

Vad förväntas av gästerna – om vi har planer på lekar, tipspromenader eller annat skoj som involverar gästerna så skriv det i inbjudan. Eller om vi kommer att ha sånghäfte och sång.

Klädsel  – för de  som har svårt med annat än favoritkläderna är det jättebra med tydliga instruktioner om klädsel. Vet vi att någon vi tycker om har svårt med kläder som sitter åt, slips eller klänning, så fundera på hur viktig klädseln är…

Mat – det kanske inte är så vanligt att man skriver vad som kommer att serveras, men man kan ju tala om om det är buffé eller sittning. Om det blir långbord, små bord eller mingel. Tänk på att fråga i inbjudan om någon har allergier, intoleranser eller är vegetarian, kanske behöver anpassat av andra skäl som aspergers eller annan NPF eller släng av…  var öppen, tydlig och tillmötesgående om någon tar sig modet att höra av sig om sina problem kring ätandet. Det finns en anledning.

Vilka kommer – för en del kan det göra stor skillnad vilka som kommer. Säger man att det bara är släkten eller tjejgänget och sen dimper någon granne eller brorsa upp, så kan det vara jättestort för en del. Bättre i så fall att bjuda in tjejgänget och lägga till att min nya granne kanske också tittar in. För det handlar om att kunna förbereda sig, att skapa förutsägbarhet.

2. Att tänka på som gäst eller förälder, respektive eller kompis till någon som inte är lika förtjust i stora tillställningar. Förbereda!

Vilka kommer – förbered på vilka som kommer. Är det nya människor ta reda på lite om dem. Kanske har ni träffat dem förut och kan tala om den gången, ni kanske till och med har foton. Eller det kanske finns på internet. Är det helt nya bekantskaper så kan värden eller värdinnan säkert berätta mera.

Vad ska vi äta – meddela värden dina allergier eller matproblem. Ta med det som inte brukar finnas, till exempel glutenfritt bröd, godis eller bullar som inte har spår av nötter. Eller be att lite av köttet eller kycklingen inte hamnar i grytan utan kan serveras separat om någon inte kan äta röror och grytor.

Var ska vi vara – idag finns det så mycket på internet. Kartor, hus i storstäderna finns på bild, vi kan till och med promenera digitalt på gatan. ska ni på lokal, restaurang eller liknande finns det garanterat information och bilder på nätet.

Hur länge – bestäm hur länge ni ska stanna med ett klockslag eller till exempel en timme efter att vi ätit upp. Har man svårt att hantera när man är många kan förutsägbarheten i hur länge man ska vara där, göra att man vågar gå dit eller klarar av det hela utan problem. Så har ni sagt kl 21.15 eller direkt efter vi har ätit, då är det så!

Klädsel – försök hitta några plagg som räknas som fina och är sköna. För tjejer finns det ganska mycket: bomullstajts, velourklänningar och fina skor utan klackar. Tänk på att det inte ska sitta åt, ha lappar som skaver, vara av rätt material (en del vill bara ha bomull, andra bara syntet…)… För killar finns det många mjuka, sköna svarta jeans eller chinos. På damavdelningen finns det ibland chinos liknande byxor med resår i midjan. Om storleken räcker till är de utmärkta även för killar och män! En skjorta kan vara rymlig, men kragen kanske är problem, man kan vara väldigt snygg i en T-shirt också. Men för män och killar är det svårt när det krävs kavaj eller kostym.

Reträttplatser – bara vetskapen om att det finns en planerad plats, ett ställe att dra sig undan på, kan förmå många att lyckas delta. Ofta behöver den aldrig användas. Det kan vara att vi lovar att komma och hämta när som helst om det blir för mycket, eller att det är OK att lämna när personen vill. Kanske se till att det finns en reträttplats, är man hemma hos sig är det ju enkelt, till exempel det egna rummet. Är man borta kanske det kan vara bilen, ett leksakstält eller bara dra sig undan med sin mobil eller musik en stund på något avskilt ställe…

3. Lite av varje

För en del kan det vara bra att få ännu mer information. Så om vi vet det, eller någon ringer oss för att få veta mer, till exempel vilka andra som kommer eller vad vi tänker servera, så berätta. Säg inte vi får se, jag har inte bestämt mig än. Utan i så fall jag vet inte än, men jag kan väl slå dig en signal sen. Om vi ändrar något i sista stund, berätta då det så snart du bestämt dig. och speciellt till de som behöver det…

Vi vet säkert vilka i vår omgivning som kan behöva det här lite extra stödet. Ring föräldern till det barnet, ring den vännen, be din respektive ringa sin faster.

Det kan vara så mycket enklare att till exempel se till att det finns mat som alla gillar än att halva sällskapet ska irritera sig på att ungen inte äter maten… Den familjen kämpar säkerligen med matvanorna efter förmåga och behöver inte tips från gästerna och oss på festen! Det kanske är på just fester problemen uppstår på grund av allt annat som barnet ska tampas med då….

Placera personer som behöver gå ifrån så att det stör minst, vid änden på ett bord, nära utgången, bredvid någon som respekterar och förstår.

Det handlar om att skapa trygghet för så många som möjligt genom struktur, förutsägbarhet, begriplighet, tillit, respekt för olikheter och tolerans. Självklart, men svårt! Vi är alla olika, har olika funktionsuppsättningar och därför kan, vill och trivs med helt olika saker. Det måste få vara helt OK. För våra älskade ungars skull, ja allas, skull!

Har ni elever med lite för mycket skolfrånvaro?
Lite för ofta ont i magen? Kanske hemmasittande?

Prestationsprinsen

Vill ni arbeta mer strukturerat?
Få verktyg och ny input i frånvaroarbetet?

Välkomna till våra kursdagar, start i februari 2018.
Mer info och anmälan

Publicerat i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Pirr, psykisk ohälsa, Skolan | Lämna en kommentar

Alla dessa diagnoser och bokstavsbarn ADHD, ADD, NPF, AST…

kunskap NPF PrestationstprinsenFår vi vara den vi är? Vi borde kanske fundera en hel del på alla neuropsykiatriska diagnoser som sätts och efterfrågas. På att det är så stora variationer i olika delar av Sverige. Ingen som läser bloggen kan tro annat än att vi helt och fullt ”tror” på diagnoser och vill kämpa för varenda unge! Vi ser att det behövs så mycket mer kunskap och förståelse. Att de inte skulle behöva ha det så tufft som de ofta har det idag. Skolan ska stötta efter behov, ge ledning och stimulans till allas utveckling, alla ska få utvecklas utifrån sin full potential.

Fast vi säger oss ha, och har så förvånansvärt lite kunskap om dessa diagnoser och elever i skolan, så är många pedagoger och rektorer snabba att fråga efter neuropsykiatriska utredningar. Hur går det ihop?

Man kan faktiskt nästan ha en diagnos. Prestationsprinsen kämpar för alla ungar som tänker, känner och gör annorlunda. Men långt i från alla som gör det ska ha en diagnos förstås. Och vad är annorlunda? Det kan ju vara smarta (hög- eller särbegåvade), geeks, hemmasittare, oroliga, stressade. med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, med psykisk ohälsa, blyga, högsensitiva, energiska… Ja, det är ju det vi upplever som annorlunda. Och det kan bero lika mycket på våra begränsningar som begränsningar hos den vi möter, om nu annorlunda ska betraktas som något negativt.

Man kan välja att se det annorlunda som extraordinärt! Något utöver det ordinära, vanliga. Många brister kan vändas till styrkor med förståelse och kunskap. Kan vi inte så här dagarna efter internationella barndagen bara kämpa för att förstå varenda unges behov bakom beteendet, även de beteenden vi ogillar? Acceptera det annorlunda, udda, speciella, alldeles extraordinära!?

Anpassa oss i stället för att försöka anpassa dem?
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Publicerat i barn, Familjeliv, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, Politik, psykisk ohälsa, Samhälle, Särskilda behov, Skolan, Utbildning | Lämna en kommentar

Man ska vara glad att man är frisk och har friska barn. Eller?

Tänk på vad du säger. Klyschor kan såra… Drottningen sitter och äter lunch med sina kollegor. De talar om ditt och datt. Och om en artikel om en flicka med utvecklingsstörning som inte fått det stöd hon har rätt till av sin kommun. Mamman talar ut i tidningen om hur detta har drabbat flickan och familjens hälsa, ekonomi och ork. Och det är inte positivt.

Men, men säger Moa och tittar på Drottningen och de andra. Vi får verkligen vara glada att vi har friska barn som klarar sig bra.  Att vi är friska och har jobb och ekonomi. Så ler hon.
Nöjd med att vara en som förstår att vara tacksam.

Drottningen har lust att skrika rakt ut.

Visserligen är Moa en sådan kollega som hon inte talat så ingående med. Ingen idé. Hon skulle inte förstå varför inte Prestationsprinsen bara skärper sig. Eller varför inte Drottningen bara säger till på skarpen…

Men ändå, Moa vet att Drottningen och hennes man har kämpat med skola, kommun och landsting. Fått gå ner på deltid för att ta hand om en trasig Prestationsprins och borde ana att varken Drottningen eller hennes man är vad man kan kalla hela heller. De kämpar på, men är egentligen så trötta, ledsna, förtvivlade och oroliga för framtiden att man inte kan begära något av dem. Men det handlar om ett barn, som håller på att slås ut pga trött och bekväm (stressad?) BUP-personal, budgetrigida kommunala tjänstemän och skolpersonal som inte förstår eller förmår. Deras barn!

Så snälla, koppla på hjärnan innan du säger hur bra det är att vara frisk, ha det bra eller att ingen kan förstå din situation, sorg, frustration… Vad vet du om din kollega just fått cancerbesked? Att hennes barn har psykisk ohälsa? Vad vet du om hennes syster slår sina barn? Vad vet du om chefens systematiska mobbing av henne? Vad vet du om hennes drogande bror? Hennes sons funktionsnedsättning. Ingenting!? Det behöver inte betyda att det inte finns. Så tänk till, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Publicerat i Allmänt, Familjeliv, Föräldraskap, psykisk ohälsa | Lämna en kommentar

Fem tips för att fånga våra barn och elever, innan skoltrötthet, hösten och mörkret får svåra konsekvenser

Mörkret sluter sig om oss allt tidigare. Det påverkar mer än vi tror. Dags att vara proaktiva och fånga elever och ungar i tid, så de får chansen att avsluta terminen på ett lyckat sätt. Varsågoda!

Prestationsprinsen

Nu blir det mörkare igen...

De flesta elever klarar upp den konstiga och intensiva vardag som kallas skola. En hel termin. Ett helt läsår. En hel skolgång! För andra kraschade det strax efter skolstart. Fulla av ambitioner och lust efter sommarlovet mötte de en övermäktig situation i skolan och gav upp. De har varit med förr och såg mönstret. Det kommer inte att fungera – lika bra att ge upp direkt… Trots solen och värmen vi hade ända in i oktober, och deras entusiasm!

Allt detta har tärt på våra barn och unga. Och nu kom mörkret, vintertiden, att de kämpat länge sen sommarlovet! Novemberlovet bröt kanske vardagen och rutinerna. Så vi måste se tecknen och snabbt se till att vara proaktiva nu. För om vi lämnar våra barn och elever ensamma i sitt slit på gränsen till vad de klarar, ja, då är risken att vi står mitt i katastrofen.

Fem tips för att hitta…

View original post 413 fler ord

Publicerat i Skolan | Lämna en kommentar

Tips för novemberlov och resor, ja även för skolresa eller konferens. För stressade, oroliga, med neuropsykiatriska diagnoser och många fler.

Bara några veckor till novemberlovet. Då drar många iväg på storstadsresor, till släkten eller solsemester. Har man ett barn, eller annan familjemedlem, som inte är så förtjust i nya saker eller i behov av struktur och förutsägbarhet så kan en semester, konferens eller skolresa bli lite knepig om den innehåller flera stopp, olika sov- och matställen, mycket folk, nya människor och nya miljöer. Kanske ett nytt land!

Det här är skrivet till föräldrar, men går lika bra att applicera på elev, kollega, sambo, fruga, man… Det är viktigt att skapa struktur och förutsägbarhet genom att noga förbereda barnet (eller maken, eller…). Och se till att det finns mentala och fysiska reträttplatser.

Lite idéer för förutsägbarhet:

  • Gör ett schema med vad som ska hända varje dag (inte för mycket text!), gärna med bilder eller teckningar. Gärna i din smartphone eller i en plastficka så att det kan tas med, diskuteras inne, ute, vid maten… ja, när det är läge. Inte då du vill.
  • Använd allt som finns på internet, visa på kartor var landet, staden, hotellet ligger.
    Visa stadens, hotellets, campingplatsens, museets, badplatsens… webbsajter.
    Kanske inte allt på en gång, Lite övergripande i förväg och mer detaljerat allt eftersom det är dags för nästa etapp, besök, utflykt…
  • Om ni ska besöka vänner och släkt. Visa bilder på dem, tala om vad ni gjorde när ni var där sist, finns de på youtube, facebook eller instagram, kan ni lära känna dem lite bättre genom att gemensamt följa dem på sociala medier?
  • Printa ut och ta med det som verkar skapa trygghet och förutsägbarhet.
  • Använd smartphone eller andra mobila enheter om ni har. Lägg in i kalendern med text och bild, lägg in påminnelser eller använd någon bra schema-app.
  • Om ni nu väljer att vara i många nya fysiska miljöer, försök skapa mentala trygga, kända miljöer som kan tjäna som reträttplatser. Det kan vara mycket: spel på telefon, padda eller nintendo, favoritboken, kanske en kudde hemifrån, favoritlåtarna på spotify/itunes, få stanna i bilen, fälla upp huvan, till små barn kan man ta med ett litet inomhustält… Ja, tänk till. Vad kan ditt barn känna trygghet i trots att det befinner sig i ny miljö?

Tips om mat, som ofta blir ett problem:

  • Kan ni ta med er något i reserv? En konserv som du vet att barnet gillar? Nudelsoppa? Smörgås?
  • Låt ditt barn äta hamburgare, varmkorv eller flingor hemma på hotellrummet hela semestern.
  • Eller gå till samma restaurang varje kväll. Låt ditt barn äta lasagnen eller köttbiten varje kväll. Det kan också vara en upplevelse. Ni lär känna personalen. Det finns säkert massor på menyn för resten av familjen.
  • Det är inte fel att gå på kända matkedjor, ja ni vet, som till exempel säljer hamburgare, pasta, smörgåsar och ser i stort sett likadana ut i varje stad och vilket land man än är i. Om man ska stå ut med allt nytt kan det vara tryggt att detta är bekant. Mat är ju extra svårt för många.

Överskottsenergi
Har du ett barn med mycket (!) energi så är det lika viktigt att det får avreagera sig som reträttplatser. Planera in stopp och tillfällen  för att springa i kapp, hoppa tjugo gånger, stå på händerna, hoppa rep, kicka med älskade bollen osv. Att hyssja och tysta barn med överskottsenergi slutar bara i bråk. Energin måste ut! Och kommer den inte ut i benen så kommer den tyvärr ofta ut som bråk och tråkigt humör! Och det smittar strax till dig. Och då är helt plötsligt den trevliga utflykten inte så trevlig…

Reträttplatser, en säker utväg
En annan sak är att reträttplatser kan behövas just där och då. Du kanske måste lämna den trevliga guidningen av den gamla staden, underbara skaldjurslunchen vid beachrestaurangen eller skidbacken efter två åk. För det blev för mycket. Då är det så. Det bara är så. Tyvärr.

Man kan testa med en mental reträttplats i de lägena. Funkar det att få gå undan till bänken ni kom överens som på Gamla Torget eller med en kopp varm choklad på kaféet (ensam eller med någon), eller att slippa äta upp, och lyssna på favoritmusik i hörlurar eller spela spel på mobilen?

Ställtid 
Lägg inte in för mycket i ert schema. Hinn andas och ge ditt barn tid att återhämta sig. Det kan behöva sova massor eller ta en mellandag och bara se på TV. Bli inte arg. Det är ett reellt behov! Samma sak att det kan behövas tid att förbereda sig för kvällens restaurangbesök, ge då barnet ställtid. Kanske inte ska åka på utflykt på dagen och gå på ny restaurang på kvällen?

Ja, det finns massor att tänka på. Tänk struktur, förutsägbarhet, ställtid och reträttplatser, mentala eller fysiska så ökar förutsättningarna för en kul semester tillsammans! Och lyssna på vad era barn och ungdomar säger och önskar.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Publicerat i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Pirr, Särskilda behov | Lämna en kommentar

När vi använder fler ord än nödvändigt blir det inte tydligare. Informationen drunknar i ordmassan, i ljudet, i surret…

Prestationsprinsen

Bla bla blaDrottningen har lärt sig. När det är dags att ropa på ungarna så använder hon få ord! Och hon sänker röstläget långt från sitt normala. Så då det är mat låter det numera: Maaaaat! Dags att åka: Ungar, bilen. Med basröst (så gott det går)

När hon ska förklara vad som händer i helgen blir det ungefär: Lördag, förmiddag träning. Eftermiddag inget. Kväll Mormor o Morfar. Ställer de frågor svarar hon. Det finns inskrivet i en stor almanacka på toan. För hängde den i köket, men ingen tittade. Toan fungerar.

Häromdagen ringde en lärare. Han var lite irriterad över att Prestationsprinsen inte ens försökte sig på kluringarna, de sista talen på matteläxan, Det är som att han bara inte orkar, men han är duktig, han skulle lätt klara de där talen. Jaha, säger Drottningen. Ska tala med honom.

Hon söker upp Prestationsprinsen. Har du din matteläxa här? Ja! Har du…

View original post 321 fler ord

Publicerat i Skolan | Lämna en kommentar