Fem tips för att fånga våra barn och elever, innan skoltrötthet, hösten och mörkret får svåra konsekvenser

Nu blir det mörkare igen...

Som vi skrev igår, de flesta elever klarar upp den konstiga och intensiva vardag som kallas skola. En hel termin. Ett helt läsår. En hel skolgång! För andra kraschade det strax efter skolstart. Fulla av ambitioner och lust efter sommarlovet mötte de en övermäktig situation i skolan och gav upp. De har varit med förr och såg mönstret. Det kommer inte att fungera – lika bra att ge upp direkt… Trots solen och värmen vi hade ända in i oktober, och deras entusiasm!

Allt detta har tärt på våra barn och unga. Och nu kom mörkret, vintertiden, att de kämpat länge sen sommarlovet! Så vi måste se tecknen och snabbt se till att vara proaktiva. För om vi lämnar våra barn och elever ensamma i sitt slit på gränsen till vad de klarar, ja, då är risken att vi står mitt i katastrofen.

Här är fem tips för att hitta varningstecknen genom att fundera på:

  1. Hur är det med att komma i tid? Skolnärvaron? Låg? Oregelbunden?
  2. Frånvaron? Hög? Syns några mönster?
  3. Hur går det med skolarbetet? Entusiastiskt, tungt, blir inte ens gjort, svårt med koncentrationen och planeringen, presterar under sin förmåga? Olika för olika lärare?
  4. Sociala samspelet? Vekar glad och delaktig? Verkar kämpa? Verkar helt enkelt utanför!
  5. Humöret och känslorna? Jämnt och stabilt? Frustrerad, omotiverad, sammanbiten, ledsen, hyper, i affekt, vansinnigt svårt med självregleringen?

Vi kan faktiskt tidigt se tecken på att saker inte står rätt till. Men vi hinner ju inte, ursäktar vi oss gärna med lärare, föräldrar, tränare med flera. Men det gör vi. Vi ser, men vi är avtrubbade. Vi ser, men vet inte hur vi ska göra. Vi ser, men saknar kunskap, resurser och kanske förmågan… Vi ser, men vet att vi kommer att få dra lasset själva?

Men! Om vi försöker utnyttja det system som finns. Nu är det full fart på föräldramöten och utvecklingssamtal ute i skolorna. Ta tillfället i akt att dela med er till föräldrar vad som kan vara varningstecken på att det är för tufft i skolan. Ta tillfället i akt att lite extra observera de elever som du snart ska träffa i utvecklingssamtal eller på mentorssamtal.

Våga fråga om det du ser och våga fråga vad eleven tror det beror på! Lyssna och fundera på vad det innebär för dig och dina kollegor. Tänk på din och skolans rättighet att anpassa för att varje elev ska nå så långt som möjligt. Tänk på skolans skyldighet att anpassa för att en elev ska klara målen. Vi måste visa att vi bryr oss!

Vi spar på vår egen energi och tid genom att ta tag i saker som slirar snabbt, i tid. Dessutom handlar det sällan om enstaka insatser som bara gäller en elev. Anpassar vi på ett smart sätt blir det inte speciallösningar utan en förändring i undervisningen för alla. Som leder till att undervisningen förändras och att extra anpassningar inte behövs i samma utsträckning. Och hoppsan. Det blev en investering i tid istället för en kostnad. Vi tjänade på det i slutändan. Men visst, det krävs lite riskkapital att starta med. Och tillit. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Lärare, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s