Att avbryta, men inte tåla att bli avbruten. Problem med impulsiviteten och upprätthållande av fokus om man är stressad, har ADHD, eller släng av diagnos…

Påminde om detta på Facecbook och fick stark respons, så jag tänkte att även ni som följer bloggen här också är intresserade. Det är ju så lätt att ta beteenden som ouppfostran, egoism eller liknande i stället för att inse att det är svårigheter som ligger bakom.

Och kankse att vi alla både avbryter och blir avbrutna…

Prestationsprinsen

Så är jul och ledighet över för i år. Blivit arg på brorsan, faster, svärfadern… som ständigt avbryter andra men kräver utrymme för sin monolog utan att bli avbruten? Funderat på varför? Här kommer lite tankar kring vad detta beteende kan bero på, kanske kan det hjälpa framöver…

Drottningen suckar. Det är så svårt att försöka diskutera eller resonera med Prestationsprinsen. Han avbryter så fort han kommer att tänka på något, men tål inte att bli avbruten. Då blir han så irriterad att ögonen blir svarta. Han kan tala i fem minuter utan att släppa in någon annan i samtalet. Försöker någon flika in något säger han bestämt ”men avbryt inte, jag talar nu!”.

Men sen när nästa person talar, Drottningen eller ett syskon, då avbryter han på en gång. Om då Drottningen försöker förklara att ”nu avbryter du ju själv, precis så som du inte låter någon annan göra”, så förstår…

View original post 327 fler ord

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Skolan. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att avbryta, men inte tåla att bli avbruten. Problem med impulsiviteten och upprätthållande av fokus om man är stressad, har ADHD, eller släng av diagnos…

  1. Anarkoautism skriver:

    De är intressant det där. När JAG ständigt blir avbruten (vilket händer väldigt ofta), eller när jag sitter tyst under de där släktmiddagarna för att varje gång jag försöker säga något blir jag avbruten efter ungefär tre stavelser, då heter det att jag är dålig på att konversera. Eller för det mesta heter det ingenting, eftersom ingen bryr sig. Men om de tycker att jag pratar för länge (vilket sällan sker, pga blir alltid avbruten) då är det också mitt fel. Det är nästan så en kan få intrycket av att samma regler inte gäller för alla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s