Vårt seminarium om hemmasittare i Almedalen i dag: Hemmasittarna – skolans största utmaning!?

DSC_4274Många kom, ca 75 personer, solen sken och hemmasittarfrågan lyftes av fem aktörer i Almedalen. Vi försökte ha en postitiv och lösningsinriktad attityd, men visst gav vi några kängor och provocerade en aning också. Det behövs då man ska åstadkomma förändring!

DSC_4307Vi lyfte fem faktorer som vi tror är extra viktiga att tänka på:

  1. Detta drabbar alla ”sorters” familjer, barn och ungdomar. De är för många. Men vi vet inte hur många. Vi har ökande tryck på våra verksamheter. Vi måste definiera vad som är en hemmasittare, kanske behövs olika kategorier t.ex. helt borta eller borta systematiskt? Varför samlas inte statistik in kring frånvaro på kommunal och nationell nivå? Vi vill att ansvariga utses och att det kommer igång!
  2. Fokusera lite mindre på elevens brister och våga se att bristerna lika ofta finns hos oss vuxna. Vi måste ha en attityd att det är skolsituationen som inte fungerar. Vårt ansvar. Undervisningen kanske inte är anpassad och inkluderande. Vårt fel. Får lärare kompetensutveckling kring detta? Samverkar vi?
  3. Vi begår lagbrott i svenska skolan idag. Alla barn har rätt till utbildning, men de här eleverna får ingen. Det räcker nu. Vi vill inte ha flera samtal och fler tecken på att antalet ökar. Och det räcker med bollande av kostnader och att vi inte har råd. Det kostar mindre ju förr vi sätter igång!
  4. Det behövs många olika alternativ för de här barnen och ungdomarna. Det finns inte en lösning för alla. Även om många fler skulle kunna gå i traditionell skola med enkla, basala förändringar. Men det behövs många olika sätt som är tillåtna då det inte fungerar, tillfälligt eller mer permanent. Tillåt många olika sorters skolor!
  5. Det enda som kan börja resan tillbaka och lägga grund för övriga insatser är att tala med eleven, kanske med en stängd dörr, kanske via skype, kanske på Donken eller via föräldrarna. Bygg tillit och förtroende till den unge. Som ska vara i centrum. Utan en förtroendefull relation kommer nästan inget att fungera!

På scenen stod Stadsmissionnen one-eighty, jag, Prestationsprinsen; Magelungen utveckling, sommarkollo4.me och Learnox. Autism och aspergerförbundet och Attention fanns på plats i publiken för att kunna ta frågor och prata med de som var intresserade.

Vi fick positiv feedback av många och vi känner oss nöjda, med dagens insats. Men inte med läget för de här elevern! Därför kämpar vi vidare, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

DSC_4332

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Galleri | Det här inlägget postades i Skolan. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vårt seminarium om hemmasittare i Almedalen i dag: Hemmasittarna – skolans största utmaning!?

  1. bonnieandersson skriver:

    De barnen som blir placerade på grund av att kommunen vägrar anpassa deras utbildning. Vem slåss för dem? Föräldrar som kämpat i åratal för att derad barn skall få stöd men som i stället hackas sönder av en socialtjänst som redan i förväg bestämt att det är föräldrarna som är orsaken till att barnen inte klarar skolan. Dom barnen och föräldrarna känner ingen tillhörighet i någon grupp eller i samhället. En upplevelse som så i grunden förändrar inställningen till samhället, att man totalt tappar upplevelsen av att vara en fullvärdig samhällsmedborgare med mänskliga rättigheter. Om de flesta förstod hur samhällets rätt att ingripa till stöd och skydd för utsatta barn används, då skulle det bli uppror i Sverige. I vårt fall var det kommunen själv som genom skolan misshandlade vårt barn psykiskt.

    • JK skriver:

      Att mista den tilltro man hade till det man trodde var samhällets stöttande funktioner är skrämmande. Hur har det kunnat bli så här? Hur kommer vi tillrätta med att socialtjänsten på många håll saknar både kunskap, kompetens och framförallt oförmåga att möta oss familjer med barn som är så fantastiskt unika, att de inte passar in i mallen? För våra barns skull måste vi försöka orka fortsätta kampen att spränga mallen.

    • Ja, vi är väl många som i någon mån försöker påvisa att ”felet” oftare ligger hos oss vuxna än hos barnen och ungdomarna. Att det är vi, i egenskap av skola, kommuntjänstemän, föräldrar, landstingsanställda med flera, som inte lyckats då det inte fungerar för våra barn och ungdomar.

      Socialtjänsten har inte den kompetens och kunskap som behövs överallt, inte heller alla föräldrar och skolor, därför far många barn mycket illa. Jag vägrar tro att det är något annat än okunskap och insikt. Men det är en gigantisk uppgift att försöka förändra. Vi är många som försöker. Droppen urholkar stenen… men många barn och familjer får lida här och nu. Det är ohållbart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s