Föräldrarna är alltså överdrivna och för arga, eleverna är ouppfostrade och lärarna är det synd om, i alla fall enligt dem själva.

Jag funderar, och det här kan väcka irritation, men då får vi i alla fall en vinkel till i föräldradebatten. Just nu lobbar lärarfack (utgår jag från) med flera om skolpersonalens orimliga mailbörda från föräldrar och orimligt omfång på föräldrakontakterna. Det är artiklar och inlägg, till exempel om ”arga” föräldrar (SvT Opinion 2 februari 2015), om den ”överdrivna” föräldrakontakten (DN 29 januari 2015) och att föräldrar ”trakasserar skolan” (Expressen 30 januari 2015) …

Föräldrar!Vilken annan tjänsteman har inte en orimlig mailbörda? Vilken annan myndighet eller annat företag skulle kalla sina kunder för överdrivna eller arga då det inte förstår produkten de köpt eller instruktionerna till den. Eller är missnöjda med tjänsten de köpt. De riktigt proffsiga företagen lyssnar på kundernas klagomål och vänder det till att utveckla den egna organisationen. De skäller definitivt inte ut kunderna, publikt…

Ja, som föräldrar måste vi fundera en gång extra innan vi skickar ännu ett mail. Det skickas alldeles för många mail om struntsaker, det kopieras för många och skolan har inte ansvar för allt, men attack är inget bra försvar.

Så varför finns inte ett uns av eftertanke eller självkritik kring varför alla dessa mail kommer! Mer än att slänga sig med att föräldrar är överdrivna och arga, curlande och borde bidra mer. För det vet varenda förälder och jag tror många rektorer och huvudmän:
Skolan är många gånger dålig på kommunikation! Föräldramöten är monologer, intranätet saknar uppgifter, någon lärare vägrar använda det, läxor är av typen räkna klart, i kallelsen till föräldramötet står inte var man ska vara, i informationen om biologi exkursionen står ”kläder efter väder” osv, i värsta fall så upptäcker elever samma dag att det är ett studibesök, det nämndes på en lektion osv. Så klart man får ett mail tillbaka.

Eller när det brister (som det så ofta gör) i skolans arbete med anpassningar och särskilt stöd eller med barn som mobbar och mobbas. Så klart det kommer mail och telefonsamtal!

Har dessa rektoerer och lärare som ondgör sig kommunicerat på ett tydligt och ödmjukt sätt om hur de vill och kan kommunicera med hemmet? Har man analyserat vad mailen rör sig om och låtit de påverka det egna kvalitetsarbetet? I så fall varför tas inte den delen upp i en enda artikel (vad jag sett, kom gärna med exempel!)

När jag konsultar, skriver eller talar om vikten av tydlig kommunikation får jag inte sällan kommentaren ”jag tar hellre ett par mail”. Det är en arrogant syn. Och framförallt är det inte särskilt inkluderande. De föräldrar som är om sig och kring sig får svar. Inte övriga. Läs gärna detta uppskattade inlägg om tips kring kommunikation i skolan, på t.ex. intranät och i veckobrev.

Dessa artiklar och åsikter som lärare uttrycker går stick i stäv med vad Skolverket uppmanar skolan. Enligt rådande forskning vet vi att en förtroendefull relation till eleven och hemmet främjar lärandet och förstås samarbetet med vårdnadshavarna (Skolverkets publikation Skolan och hemmet från 2015). Att svartmåla föräldrar är ingen bra början. Inte ens då det sker i artiklar i allmänna ordalag. Jag hoppas att de inte är samma attityd i direktkontakten med föräldrarna! Det här ger inget proffsigt intryck av svenska skolan och dess lärare. Om man nu vill ha status…

Nej, skärpning! Först har vi en debatt där föräldrarna beskylls för hur barnen uppför sig i skolan, att ”deras” ungar är ouppfostrade (se mitt inlägg om ouppfostrade ungar i skolan) och nu går debatten på föräldrarna direkt, vad främjar det för relation? Utgå från att föräldrar har orsak för sitt beteende. Otydlighet från skolans sida kan vara en, att det brister i förtroende en annan, som bekant kan man inte kräva förtroende, det måste förtjänas. Och tydligt är det faktiskt inte förrän alla förstår.

Lite större tillit och respekt för föräldrar tack, för våra älskade ungar skull, ja, för allas skull!

 

Advertisements

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Lärare, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan. Bokmärk permalänken.

34 kommentarer till Föräldrarna är alltså överdrivna och för arga, eleverna är ouppfostrade och lärarna är det synd om, i alla fall enligt dem själva.

  1. Sanna skriver:

    Jättebra skrivet!
    Om jag på mitt jobb får kritik för något så analyserar jag varför och vad som kan ändras. Vad jag inte gör är att säga att det inte går att göra något alls. Jag säger inte heller att jag vägrar ändra något, utan att ha analyserat innan.
    Nu sitter inte jag på ett jobb som har betydelse för människors liv på samma sätt som skolan har.

    För det är faktiskt så. Skolan har betydelse för mitt barns liv. Hur det går i skolan, hur skolan lyckas med att bemöta och lära ut till mitt barn sätter spår för resten av mitt barns liv.

    Politikerna kan styra mycket. De kan styra hur mycket pengar och resurser som finns i skolan. Jag anser att det skall finnas många pålitliga, trygga vuxna runt barnen. Mobbing sker så lätt, så snabbt och ger bestående men. Men den största påverkan för barnen är trots allt läraren. Om det fungerar med läraren så är det guld. Fungerar det inte med läraren så fungerar inte barnet. Om läraren vill lära ut på fler sätt än ett, om läraren är berädd att möta barnet på dess nivå, om läraren är beredd att lyssna på barnet och dess föräldrar så lugnar samtliga ner sig.
    Om läraren dessutom kan analysera om varför föräldern hör av sig, istället för att slå ifrån sig och tycka att alla är orättvisa och dumma, så blir det färre mail och samtal.

    Jag har skrivit många mail och ringt många samtal genom åren med ett barn som inte följer mallen för hur ett barn skall fungera. Jag har aldrig krävt något olagligt, aldrig något som skulle ge mitt barn fördelar, utan något som skulle ge mitt barn liknande förutsättningar som de andra barnen har. Jag kan säga att om jag hade fått gehör för vad jag kände, tyckte och såg på ett tidigt stadie så hade mailskörden och samtalen minskat med flera hundra. Mitt barn hade förmodligen flutit med i den stora massan istället för att sticka ut.

    Det finns med stor sannolikhet föräldrar som beter sig dumt, föräldrar som går över gränsen och klagar på idiotiska saker. Men det är fortfarande så att lärarna har hand om det finaste de har, deras barn och i lärarnas hand så ligger barnens fortsatta liv.

    Jag har med stort intresse läst om curlande föräldrar, bortskämda barn, otrevliga barn, otrevliga föräldrar och att föräldrarna tar ut barnen ur skolan när det inte är lov, osv.
    Jag har även läst på om dåliga lärarlöner, otillräckliga resurser och en otrolig arbetsbörda. De flesta lärare jag har mött har gjort mycket bra, många har verkligen försökt och ställt upp på oliktänkande ideér, men långt ifrån alla. Jag har mött lärare som jag villigt har lyft på hatten för. Duktiga, ambitiösa och det viktigaste av allt, med ett jättestort hjärta. Tyvärr har jag också mött motsatsen. Vilka tror ni, har fått flest mail och flest samtal?

  2. Josefine skriver:

    Det föräldrar glömmer är att läraren har runt 25 andra barn och deras 50 föräldrars speciella önskemål, frågor och kritik. När sa du som förälder senast att du tyckte att läraren gjort något bra?
    Utöver 25 barn samt 50 föräldrar och mycket knappa ekonomiska medel till resurser så har lärarna en mycket hög administrativ börda vilket gör att det läraren är där för att göra finns det väldigt liten tid för.

    I och med att alla gått i skolan så tror man på något vis att man har rätt att ”lägga sig i”, man har rätt till det ena och det andra.

    Den dagen lärararna får tillbaka sitt yrke, sitt självbestämmande och tar tillbaka makten över skolan från oförskämda föräldrar och snåla politiker så kanske jag kan överväga att börja undervisa igen. Till dess håller jag mig borta.

    Jag råder er att rikta er kritik till politikerna i kommunen och inte till lärarna.

    • Min poäng är att det är bättre att satsa på konstruktiv kritik och dialog för att få till en bra och givande dialog med hemmet. Ingen relation blir bättre av att man kallar motparten bortskämd, arg, osv som sker i dessa artiklar.

      • Josefine skriver:

        Jag förstår vad du menar men inte ens lärare är några övermänniskor och jag vill också påpeka att det inte går att jämföra en politiskt styrd organisation med en privat.

        Det står ju inte rätt till i skolan och det ända från förskolan upp till gymnasiet. Lärare och pedagoger har för hög arbetsbelastning och det på alla plan. Jag vet inte vad du jämför lärare med i den privata sektorn men kan du komma på något annat yrke där du förväntas städa hela kontoret, damma hela kontorets hyllor, laga stolar, byta glödlampor, sopa golvet förutom dina andra arbetsuppgifter som förutom svara på mail (som du får göra på din fritid eftersom du är upptagen med kunder hela dagarna) handlar om att hela tiden vara steget före och planera undervisningen, rätta flera 100 elevers uppgifter, skriva omdömen och dokumentera barnens utveckling osv.

        Jo, oförskämda föräldrar och snåla politiker. Slå på politikerna istället för lärarna som redan ligger!!

      • Jag anser inte att vi ska slå på lärarna, inte heller slå på politikerna. Eller föräldrarna, därav inlägget! Min poäng är att vi ska sluta med just sådan retorik. Vi måste samarbeta.
        Det finns massor med andra offentligt anställda som har mycket och uppgifter som egentligen inte borde ingå i jobbeskrivningen. Finns andra offentliga verksamheter som har massor med kontakt med medborgarna som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Jag har aldrig sett en tjänsteman därifrån använda ord i media som överdrivna eller bortskämda om sina ”kunder”…

    • Josefine skriver:

      Prestationsprinsen: ”Jag anser inte att vi ska slå på lärarna, inte heller slå på politikerna. Eller föräldrarna, därav inlägget! Min poäng är att vi ska sluta med just sådan retorik. Vi måste samarbeta.
      Det finns massor med andra offentligt anställda som har mycket och uppgifter som egentligen inte borde ingå i jobbeskrivningen. Finns andra offentliga verksamheter som har massor med kontakt med medborgarna som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Jag har aldrig sett en tjänsteman därifrån använda ord i media som överdrivna eller bortskämda om sina ”kunder”…”

      Jo, är det någon du ska klaga på så är det definitivt politikerna eftersom det är de som bestämmer förutsättningarna för skolan och lärare. Lärare tillsammans med andra kvinnodominerande yrken så som vård och omsorg är överlägset representativa när det gäller sjukskrivningar i utbrändhet och andra stressrelaterade sjukdomar. Detta pga arbetsbelastning och arbetsmiljö. Sitter andra arbetsyrken i samma sits så är det deras kamp och självklart tråkigt men det är ju inte andra offentliga verksamheter som vi diskuterar här. Men kanske kan det ge en fingervisning i varför man, enligt dig, hör ”oprofessionella” lärare tala om oförskämda och överdrivna föräldrar. Kan dessa bli droppen som fick bägaren att rinna över?

      Vidare skulle jag önska att du tog dig tid och satte dig in i en lärares vardag innan du skriver ”sanningar” samt jämför olika yrkeskategorier som om det vore dagens sanning. Du har så klart rätt till dig åsikt men empati och förmåga att ställa sig i en annan människas skor är alltid klädsamt!

      Jag vill rekommendera dig tre länkar. Jag hoppas att du tar dig tid att läsa!
      Arbetsmiljöverket: http://www.av.se/pressrum/pressmeddelanden/2013/39434.aspx
      DN: http://www.dn.se/debatt/en-tredjedel-av-landets-skolor-ska-inspekteras/
      Lärarförbundet: https://www.lararforbundet.se/artiklar/minska-arbetsbelastningen

      Du kan hitta mycket mer som kan ge dig lite förståelse om du är intresserad och orkar googla.

      • Jag har aldrig påsått att arbetsbelastningen inte är hög, otroligt hög för lärare. Inte heller att det troligen finns föräldrar som hör av sig i onödan. Jag efterlyste en mer konstruktiv analys och retorik, vilket jag är övertygad kan leda oss till lösningar istället för anklagelser.

    • Sanna skriver:

      Jag har låtit bli att svara i flera veckor på ditt svar. Bitit mej i läppen och tänkt att jag inte skall ge mej in i det här. Men det går helt enkelt inte.

      Jag förstår att du känner dig arg och sviken. Att du har haft många jobbiga föräldrar. Föräldrar som tycker takten är för låg, som tycker takten är för hög, som tycker att ni skall ha med andra ämnen och varför måste den där stökiga pojken vara med i klassen. Medans den stökiga pojkens föräldrar torkar tårarna på både sin pojke och på varandra.

      ”Den dagen när lärarna får tillbaka sitt självbestämmande och tar tillbaka makten.”
      Jag blir förtvivlad när jag läser meningen. Förtvivlad för att det kanske finns fler därute med samma åsikt.

      • Josefine skriver:

        Jag vet att många lärare tycker som jag och jag vet att bara 1 av 4 lärare kan tänka sig att arbeta som lärare till pension. Det finns så mycket förtvivlan. Man ser den där flickan eller den där pojken. Ibland har man flera stycken i sin klass. Man vet att insatser borde satts in redan på förskolan. Det är frustrerande och det gör ont i hela kroppen!! För du vet att du kan bara göra så mycket och du ger av hela dig men det räcker ändå inte.

        Det är ett problem redan från när barnen börjar i förskolan. För stora barngrupper för få pedagoger som har alldeles för mycket kringarbete.

        Ja och många lärare med mig känner att de ger så otroligt mycket av sig själva, långt mer än de mäktar med. När man då får de där 1-2 mailen som man läser på morgonen och man VET att man inte kan lösa situationen utan resurser, resurser som inte finns. Då vill man fly. Väldigt många flyr arbetet som lärare!!

        Jag säger det igen, det finns säkert dåliga lärare, men de allra flest vill det absolut bästa för våra barn och de står på huvudet för att klara av det. Men man ska inte behöva stå på huvudet så… Rikta ilskan, irritationen och kritiken till politikerna. Gör uppror! Kräv en bättre skola, kräv mer resurser!

    • Karin skriver:

      Och jag råder lärarna att rikta sin kritik till politikerna i kommunerna och inte till föräldrarna genom offentliga artiklar!

  3. Dan skriver:

    Tack prestationsprinsen för en enastående blogg.

    Jag är ingen förälder som överöser skola med personal, så jagtänkte skriva en lång (syrlig) kommentar om den kommunala grundskolan, elevhälsan, skolpengen och lärare som …. men efter en lång stunds försök att i stället skriva något konstruktivt, kändes det bara *SUCK*….

    Keep up the good work !

  4. Det är helt naturligt och faktiskt egentligen en sund utveckling att föräldrar blir allt mer oroliga och därmed krävande. I och med att samhället moderniseras blir det också allt mer demokratiskt, fritt och transparant. Som medborgare förväntas vi oss att ha allt större individuellt frihet och vi börjar ifrågasätta statens makt över våra liv. Vi har inte längre militärtjänst därför att det faktiskt är helt rimligt att fråga sig varför unga män ska ge ett år av sitt liv utan lön till krigsapparaten. Liksom militärtplikten är skolplikten en relik från ett för-demokratiskt samhälle. Skolplikten är dock kvar. Från sju års ålder skiljer vi på förädlar och barn hela dagarna, i praktiken tills barnen blivit vuxna. Det är inte naturligt att skilja föräldrar, syskon och barn på detta sättet, rent biologiskt. När skolan infördes vad man tvungen att på många ställen hämta barnen med våld. Skolan kom till slut att accepteras, men efter knappt hundra år av demokrati börjar svenskarnas krav på insyn och inflytande även att nå skolvärlden. Som den Amerikanska fackliga kämpen Cesar Chavez sade: Once social change begins it can not be reversed. ”You can not un-educate the person who has learned to read. You can not humiliate the person who feels pride. You cannot oppress the people who are not afraid anymore”. Föräldrar kommer bara att bli jobbigare och jobbigare tills dess att skolan till slut blir en institution där barn och förädlar får vara med och bestämma. Räkna inte med något annat. Stå på er föräldrar! Ni har all rätt – det är era barns liv det gäller!

  5. Hans skriver:

    Ni som är lärare här i kommentarerna verkar minst sagt kränkta. Olyckligt. Ja, olyckligt att ni då är lärare vill jag tillägga. Ni har bland de viktigaste jobben man kan ha och ni har hand om det absolut viktigaste vi ALLA har. Jag hoppas att ni valt era yrken på grundval av ett driv eller kall. Men det pratas om de dåliga lönerna och att föräldrarna har någon slags ekonomisk makt över er. Vad är det för käbbel? Och att ingen annan vuxen lägger sig i en annan vuxen människas yrkesprofession? Har du varit utanför ditt klassrum? Om ni uppfattar tveksamheter, har frågor, kritik, positiv som negativ – kommunicerar ni då inte med vederbörande?

    När skolresultaten störtdyker känns det mer än naturligt att intresset växer hos föräldrar att öka kontakten och inflytandet på sina barns skolgång. Eller ska föräldrarna hållas utanför?

    Kommunikation, god sådan, tack – inte dimridåer som någon här ovanför förespråkar.

    • Daniel skriver:

      När det gäller kommunikationen är det, vad jag förstår, ingen som har klagat på att lärarna är dåliga i sin kommunikation med föräldrarna. Det saken gäller är att lärare och Arbetsmiljöverket bedömer situationen som ohållbar, att arbetsbördan är orimlig.
      Att detta skulle vara samma sak som att den kommunikation som sker inte är god är din egen slutsats.

      Sedan skriver du också att du hoppas att vi som är lärare har gjort vårt yrkesval utifrån ”ett driv eller kall”.
      Att någon gör sitt yrkesval utifrån ett driv hoppas jag är allmängiltigt, alltså inget som bara borde vara exklusivt för lärare. Att däremot kräva att just lärare ska arbeta utifrån ett ”kall” är ju så mycket 1800-tal så att jag blir mörkrädd.
      Du vill alltså att lärare ska ha ett kall för yrket. Jag hoppas att du har samma åsikt om de ekonomer som arbetar med att förvalta din pension.

      Jag förstår också att du inte själv arbetar inom skolan eftersom du kallar diskussionen om föräldrarnas ekonomiska makt, eller lärarnas dåliga ersättning för ”käbbel”.
      Det fria skolvalet gör att föräldrarnas syn på skolan förändrats från att se skolan som en kommunal (eller tidigare statlig) service till att tro sig själva sitta på en bunt pengar (skolpengen) som är deras egen, i bemärkelsen finns i deras egen plånbok, för att därefter börja förhandla med de olika skolorna för att maximera sin egen vinning. Alltså mönster som följer vedertagna grundläggande ekonomiska teorier.
      Problemet med detta sätt att se på skolpengen är många men det största feltänket är att föräldrarna ser på skolpengen som sin egen när det i själva verket är skattebetalarnas pengar och att inskränkningen av denna valmöjlighet bara är ett klubbslag i riksdagen bort.
      Den stora skillnaden mellan en kommunal tjänst och en privat är dock att skolan bara kan erbjuda en viss tjänst genom inskränkning av en annan. Detta eftersom skolpengen är konstant oavsett hur bra eller dålig skolan är. En skola tjänar alltså inte på att primärt jobba med kvalité i undervisning och ämneskunskaper eftersom detta i många föräldrars ögon inte är lika viktigt som gratis fjällresor, egen gratis elevdator osv osv.
      Som det ser ut i dag så konkurrera alltså skolor om elevpengen med andra medel än det som borde vara självklart.
      Det är också ett otal studier som visar att de sjunkande resultaten i svensk skola framförallt beror på tre huvudfaktorer.
      – Att överföra skolans huvudmannaskap från staten till kommunen (Göran Persson (s))
      – Det fria skolvalet (Beatrice Ask (m))
      – Friskolereformen (Beatrice Ask (m) i den borgerliga regeringen 1992)
      Här är det alltså genom forskning visat att en av grundfaktorerna till sjunkande resultat är just det fria skolvalet.

      Till sist vill jag svara på din fråga ”Har du varit utanför ditt klassrum?”
      Jo, det har jag sannerligen varit. Jag har valt att skola om mig till lärare eftersom jag tyckte det verkade vara ett spännande, givande och intressant yrke. För att göra detta sade jag upp mig från mitt dåvarande arbete och studerade på universitetet under fyra och ett halvt år. Dessutom passade det mig bra utifrån min familjesituation med barn som är lediga under sommarlov och andra lov. Jag tycker alltså det är okej att arbeta 45-timmarsveckor för att på så sätt arbeta in loven. Det är nämligen så läraravtalen är skrivna. Vi har alltså inte bara ledigt i största allmänhet under loven utan det är en kompensation för att vi under arbetsveckorna har arbetsdagar på 9 timmar. Till detta är jag är både behörig och legitimerad lärare i ämnena matematik, fysik och teknik på gymnasiet.
      Men innan då, vad gjorde jag då?
      Ja, jag har arbetat som vårdare (kommunalt), som AV-teknikmontör (privat), som servicetekniker av hemelektronik (privat), inom dagligvaruhandel (privat), som dykinstruktör (privat), mm, mm.
      Den sammanlagda tiden för dessa yrken är ungefär 8 år.
      Under dessa ca 8 år har jag aldrig, på någon arbetsplats, mött något motsvarande den arbetsbelastning jag har haft på de tre olika skolor jag arbetat på som lärare.

    • Tack för din kommentar Hans. Och för stöttning i debatten.

    • Adam skriver:

      Vad är det för käbbel? Ja det handlar om att skolpengen är skolans enda inkomst och försviner den så går skolan i konkurs. Så föräldrar får en oerhörd ekonomisk makt över lärarna när hotet om att flyta sitt barn till en annan skola konstant hängee över oss. Och lägga sig i en annan människas arbete. ” mitt barn lär sig bäst genom praktisk övning” trevligt men jag har 20 olika önskemål att tillgodose och då gör jag det som är bäst för mångfalden. Nytt exempel ” tjänstemanen för mig är det bäst om du godkänner detta bekämpningsmedel” trevligt men för 8999999 andra svenskar så kan det vara giftigt och hällsofarligt. Kommer du lägga dig i denna känstemans yrkesprofetion? Om du skulle så tappar jag tron på vissa människor.

  6. Mia skriver:

    Jag håller med om en del du skriver men jag tycker det du skriver är generaliserande och orättvist. Min upplevelse är att det sällan (eller aldrig) är lärare som är med i debatten. Särskilt inte när det gäller debatten om föräldraansvar. Då är det föräldrar själva, debattörer el dyl som uttrycker sina åsikter och påpekar förälderns ansvar eller attackerar (som du kallar det).
    Som lärare är det en förutsättning att ha en bra relation med elever OCH föräldrar vilket de flesta inser och tycker är bra. Däremot tror jag att många fler föräldrar idag har åsikter kring skola och undervisning än tidigare (vilket är både bra och dåligt). Vad det har att göra med kan man ju bara spekulera i.
    Kanske behöver både du och en del lärare vara mer nyanserade i sin kommunikation.

  7. Daniel skriver:

    Hej igen,
    Jag tror det grundläggande problemet i din argumentation är att du inte är insatt i hur en kommunal verksamhet styrs och i vilket fritt fall de flesta kommunala verksamheter befinner sig.
    Du skriver tex ”Vilken annan tjänsteman har inte en orimlig mailbörda?”
    Svaret på detta är enkelt. De flesta andra tjänstemän har inte denna situation. Det är alltså arbetsmiljöverket som uttalar sig om att ”mailbördan” är orimligt, inget tyckande i största allmänhet.
    Vad jag vet så har de inte uttalat sig liknande vad gäller de flesta andra tjänstemän.

    Vidare skriver du.
    ” Vilken annan myndighet eller annat företag skulle kalla sina kunder för överdrivna eller arga då det inte förstår produkten de köpt eller instruktionerna till den. Eller är missnöjda med tjänsten de köpt. De riktigt proffsiga företagen lyssnar på kundernas klagomål och vänder det till att utveckla den egna organisationen.”
    Här är ett grundläggande feltänk som många som inte arbetar inom kommunal verksamhet gör.
    Skolan har inga kunder. Skolan har barn till skattebetalare i sin verksamhet.
    Det enda som kan jämföras med ett sälj-kundperspektiv är när valet av skola sker.
    Då är det fritt att välja vilken skola som ska få del av allas våra gemensamma skattepengar.
    Problemet är alltså att föräldrarna efter detta val vill ha ut mer än vad som lovades från början, än vad en skola kan, bör eller ens får.
    Jämför tex med att du går och köper en standard-Volvo. Efter köpet så tycker du att du vill ha mer än du betalat för (vad skolpengen räcker till och är avsedd för) och ni kommit överens om (informationen vid val av skola). Du vill ha turbo i bilen. Är det roligt att Volvohandlaren kommer att ge dig det utan att du betalar något extra?

    Men när det gäller kommunal verksamhet så verkar många vuxna tro att det räcker med att betala skatt så SKA man få allt på det sätt man vill.
    Så fungerar det ingen annanstans och bör därför inte heller fungera så i skolan.

    Visst finns det många förbättrings områden även inom kommunal verksamhet men du måste förstå att de som arbetar i kommunal verksamhet är ytterst produktiva och dessutom relativt lågavlönade. De har inte tid att ta några arbetsluncher, eller blogga, skriva på twitter eller liknande. De får ingen fruktkorg på jobbet eller ens en personallunch vid Jul.
    Det är alltså till skillnad mot vad många verkar tro en oerhört pressad grupp som nu också förväntas vara föräldraorienterade utöver alla andra avtalsbrytande uppgifter som redan ålagts dem.

    • Karin skriver:

      Hej Daniel! Jag tänkte på en sak när jag läste ”Men när det gäller kommunal verksamhet så verkar många vuxna tro att det räcker med att betala skatt så SKA man få allt på det sätt man vill.
      Så fungerar det ingen annanstans och bör därför inte heller fungera så i skolan.”

      Det finns säkerligen en del föräldrar som ställer ”orimliga” krav på skola och lärare, men det finns också VÄLDIGT många ”besvärliga” föräldrar som endast begär att skolan skall följa SKOLLAGEN, det tycker jag inte att man kan jämföra med att begära gratis extrautrustning för en bil man beställt…

      • Tack för din kommentar Karin, ja, det är många, många föräldrar som är i den situation du beskriver. De ska ha respekt inte omskrivas som att de skriker och trakasserar som artiklarna skriver!

  8. Marie skriver:

    Bra rutet!

    • Tack för det Marie! En fundering samtidigt som är relevant i det här flödet, hur vet du att jag röt 🙂 läste du det med en inre rytande röst, hur mycket låg i den och hur mycket i orden?

  9. hedvig08 skriver:

    Dit inlägg är lysande, Prestationsprinsen och ger en välkommen vinkel i debatten!

    Jag jobbar i en annan verksamhet vars fokus är föräldrar och barn. BUP. I min vardag är det vanligt att föräldrar kommer med förväntningar, förhoppningar, farhågor och åsikter initialt som jag som professionell inte kan tillgodose eller inte rekommenderar. (När det gäller våra barn har vi oftast starka åsikter och oron kan vara stor.) Det är precis som det ska vara och jag ser inget problem i det. Det är mitt och mina kollegors jobb som professionella att vaska fram förväntningar och önskemål och förklara hur vi tänker på ett klokt sätt samt jämka så att vi alla har samma bild av vad som ska hända och vad som bör göras och varför. Vad är det som gör det så svårt för skolan att tala om att betyg inte går att beställa t ex om det är ett vanligt problem? Om det förekommer okynnesmejlande – svara då med rak kommunikation till den det berör. Förstår inte hur något annat än dialog kan höja kvaliteten på hem & skola-kontakter.

    • Adam skriver:

      Problemet med din argumentation om rak komunikation är stort. Skolan finasieras av skatten genom skolpengen. Vilket inebär fler elever mer pengar. Skulle vi lärare vara raka i vår kommunikation så skulle många föräldrar bli arga på oss. Detta brukar resultera i att flytta sina barn till en annan skola. Och det inebär en tajtare ekonomi. Vi är tvingade att linda in våra svar och ge luddiga komentarer för att hålla föräldrarna glada och behålla skolpengen. Problemet ligger på en enda sak FÖRÄLDRARNA och deras ekonomiska makt över oss lärare. Ingen annan vuxen lägger sig i en annan vuxens yrkesprofetion. Utom föräldrarna som konstant lägger sig i lärarprofetionen utan att veta ett skvatt om den. Det är bra sorgligt.

    • Tack för din kommentar Hedvig. Jag håller förstås med dig, det är just den här analysen som jag efterfrågar. Den finns inte alls hos t.ex. den lärare som skrev debattartikel och den rektor som intervjuades i den andra artikeln.

  10. Anna Hass skriver:

    Det är Arbetsmiljöverket som har konstaterat att rektorer och lärare har en skadlig stressig arbetsmiljö bl a p g a mejlbördan ovanpå lektioner o annat arbete. Alltså inte lärarna som gnällt. Men visst kan också många skolor bli bättre på att kommunicera. Hur löser vi den skadliga arbetsmiljön? Jag tror att föräldrar kan bidra genom att vara mer konstruktiva.

    • Ja, jag har läst det. Men det är attacken på föräldrar utan självkritik jag vänder mig mot. Jag är övertygad om att mailbördan och telefonmängderna är enorma. Men det får inte beskrivas som arga föräldrar trakasserar och stressar lärare och rektorer! Så jag efterlyste en mer konstruktiv ton från skolan. Som du föreslår från föräldrarna. Själv tror jag inte man börjar konstruktiva relationer genom att sätta nedlåtande adjektiv på motparten i media, som de här artiklarna är exempel på… Så jag håller helt med dig. Konstruktiva samtal skapar tillit och kan ge lösningar.

      Arbetsmiljön vad gäller detta måste ju vara genom att få ner antalet mail och telefonsamtal. Analysera vad de hör av sig om och agera på det. Till exempel genom tydligare kommunikation, större respekt och tätare dialog(!) med de föräldrar vars barn har en övrmäktig skolsituation, färre stavfel, särskrivningar och gramatikfel i kontakten med hemmet och vad det nu kan vara.

  11. Daniel skriver:

    Trist inlägg i debatten.
    Det går över huvud taget inte att jämföra en verksamhet där inkomsten för verksamheten är reglerad genom skolpeng med en privat verksamhet där helt andra förutsättningar råder.
    En lärares vardag består av elever som frågar när lektionen slutar trots att de har ett schema, som frågar om det som läraren gått igenom under lektionen är viktigt osv.
    Den består också av arbetsgivare som på regelbunden basis bryter mot fackliga avtal bara för att det inte finns ekonomi att följa dem osv.
    Personligen tror jag inte att du själv skulle överleva en vecka som lärare på ett yrkesprogram på ett gymnasium i tex Tumba. Det är nämligen inte så många som gör det trots den stora lockelsen i ersättningsnivån på säkert 25000 kr i månaden.
    Som sagt, trist.

    • Du väljer din tolkning. Jag skrev att det föräldrar måste fundera en gång extra innan de hör av sig. Att det mejlas för mycket.

      Du svarar med exempel på elevbeteenden. Inte föräldrars, som mitt inlägg handlar om. Det finns anledning till allas beteende, både lärares och föräldrars. För mig är det självklart att en skola måste analysera varför det kommer så många mejl. Det kan ju händelsevis möjligen vara så att det finns brister i skolans sätt att arbeta och kommunicera som skulle kunna ändras och där med minska mängden mejl och telefonsamtal. Så arbetar inte bara privata verksamheter utan även myndigheter med mycket medborgarkontakt.
      Så vad mitt inlägg säger är 1) använd inte nedsättande ord om föräldrar (även om de skickar obefogade mejl) 2) utgå från att det kan finnas något skolan också kan göra mer än att klaga på föräldrarna, lyft fram det i debatten och tydligt till föräldrarna. Tycker du verkligen att det inte ligger något i det?

      • Adam skriver:

        Problemet med föräldrar är att de inte ber eller frågar utan att de krävet saker och ofta saker som vi inte kan göra. Inte för att vi inte vill utan för att det är direkt olagligt. Skollagen må vara stelbent men vi lärare får inte bryta mot den. Det spelar ingen roll om jag får noll eller 3000 mail om det. Nästa gång kan ju föräldrarna gå till doktorn och fråga om de kan få lite recpeptklassade preparat. Och när de inte får det skriva 30 arga mail till överläkaren. Nej, just det de gör ni inte för till skilnad från skolan så respekterar ni doktorer.

      • Att alla föräldrar kräver saker som bryter mot lagen känns inte särskilt trovärdigt eller konstruktivt. Och ja, givetvis ringer jag tillbaka till min läkare om jag inser att jag inte förstått det hon sa och givetvis talar jag om för min läkare vad jag har haft för receptbelagda mediciner tidigare och hur de fungerat, om bra kanske att jag gärna fortsätter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s