Ropen skalla, särskilt stöd till alla! Lösningen är snarare mindre särskilt stöd till färre elever!

Prestationsprinsen sann inkludering

Just nu pågår en massa lovvärda intiativ och hårt arbete inom olika intresseföreningar för barn och ungdomar som har det svårt i skolan eller inte går till skolan alls. På många, många håll! Elever har svårt med att lära sig läsa- och skriva, de har dyslexi, diagnoser, blir mobbade, är väldigt begåvade med mera och så fort en elev inte är som en tänkt genomsnittselev blir det tydligen problem.

Får vi en undersökning från Autism & Aspergerförbundet kring deras medlemmars skolgång, så ser vi att det inte fungerar alls. De får inte det stöd de har rätt till och det leder till både psykisk ohälsa och att de inte går till skolan långa perioder.

Det samma gäller om vi talar med föräldrar till särskilt begåvade barn. Eller ser resultatet av Skolinspektionens inspektioner. Samma mönster återkommer och återkommer och återkommer.

Det ropas på särskilt stöd och fler specialpedagoger och speciallärare, samt pengar till resursskolor från alla håll. Lärarorganisationer och grupper, politiker, föräldrar, intresseföreningar och andra sammanslutningar.

Men vi kan inte alla ropa om elevers rätt till särskilda lösningar, det kommer vi aldrig att mäkta med som samhälle och skola. Det kommer bara att gå åt ett håll och det är att fler barn hamnar utanför och många, många blir besvikna och ledsna lärare, specialpedagoger, föräldrar och elever, för att nämna några. Situationen kommer att bli oss övermäktig!

Vi kan inte heller kidnappa ordet inkludering som många politiker gör just nu. De kallar det inkludering att flytta in elever från (ofta fungerande) särskilda lösningar i vanlig klasser UTAN att ta fram inkluderande generella och individuella lösningar. Vilket leder till ännu mer av ovan!

Vi behöver en skola för alla, en skola för framtiden och det kräver andra lösningar än att åtgärda symtomen med särskilda lösningar genom särskilt stöd. Framtiden kräver inte lösningar på dagens problem som vi definierat dem enligt ovan. Nej, framtiden kräver ett helt nytt tänk som inkluderar fler, så gott som alla barn och ungdomar!

Det vill säga inte särskilda lösningar utan generella lösningar! Rätt utformad inkluderande undervisning lyfter alla barn även de utan särskilda behov.

Med stöd av forskning och fungerande metoder kan vi i Sverige förstås ta oss dit. Men det krävs stora insatser och kanske lite extra finansiering över en tidsperiod för att få alla att fatta, få rätt inställning till barn som har det svårt och kanske uppvisar problembeteenden, sprida kunskap, lyfta fram de metoder, lärare och skolor som jobbar inkluderande. Vi måste genomföra förändringar på många håll, från lärarutbildning till daglig utformning av undervisning och lärmiljöer.

Det krävs ett nytänk, jag utmanar varenda politiker i ”vem vågar ta det stora nya helhetsgreppet för en inkluderande skola”. NU! Och jag är gärna med i den satsningen. Mindre särskilt stöd i skolan! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

 

 

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Skolan. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Ropen skalla, särskilt stöd till alla! Lösningen är snarare mindre särskilt stöd till färre elever!

  1. hedvig08 skriver:

    lenasvn,

    Ja, sjukskriven av läkare på BUP. Var stor hjälp för oss och fick skolan att inse allvaret!

  2. Jan Wogel skriver:

    Du skriver: ”Det krävs ett nytänk, jag utmanar varenda politiker i ”vem vågar ta det stora nya helhetsgreppet för en inkluderande skola”. NU! Och jag är gärna med i den satsningen. Mindre särskilt stöd i skolan! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!”
    Ja visst vore det fantastiskt om man lyckades skapa en fungerande skola för alla utan särskilt individuellt stöd. Problemet är bara att när man talar om att minska de individuella stöden så börjar man i fel ände. Man måste börja med att skapa den inkluderande skolan vilken kräver enorma resurser och kunskapslyft för all skolpersonal. Att minska på de individbaserade stöden innan denna utopiska skola skapats leder till ännu fler tragedier och barn som dukar under.

    • Tack för dina tankar Jan. Jag håller helt med dig. Det är det jag försökte säga med

      ”Vi kan inte heller kidnappa ordet inkludering som många politiker gör just nu. De kallar det inkludering att flytta in elever från (ofta fungerande) särskilda lösningar i vanliga klasser UTAN att ta fram inkluderande generella och individuella lösningar. Vilket leder till ännu mer av ovan!”

      Jag ser ju också de skrämmande konsekvenser, det här sättet att resonera från politiker, får för elever (som med dagens skola) är i behov av särskilt stöd. Nej, vi ska börja i rätt ända så klart.

  3. Kerstin skriver:

    Vad menar du och på vilket sätt ska mina och andras barn med Autism som har stora filtrations problem bli hjälpta av ditt resonemang?

    • Tack för din kommentar Kerstin. Jo, jag menar att vi ska utgå från behoven, inte kända lösningar. Om en elev har stora infiltrationsproblem, jag gissar att du menar att eleven tar in alla intryck utan att kunna sortera bort det som ”normalt” är ovidkommande. Och/eller högsensitiv. Det här är ju vanligt inom AST, men också vid andra tillstånd som t.ex hög stress.

      Då behöver eleven hjälp att minska antalet intryck och hjälp att sortera bort vissa intryck. Då menar jag att skolan skulle kunna acceptera att luvor får vara på under eget arbete (en mycket vanlig och effektiv coping-strategi för de här eleverna som många i skolan har svårt att accptera). Eller att man får ha hörlurarna i med musik. Eller att det finns hörselskydd. Eller att man erbjuds att gå och sätta sig i någon form av tysta rum. Och att vi har tänkt till vad gäller lärmiljöernas fysiska utformning vad gäller ljud (måste ventilationen låta så mycket, ska kanske lysrören bytas ut för att inte pulsen ska störa, vad använder vi för ljuddämpande material etc). De här lösningarna och åtgärderna skulle kunna vara tillgängliga för alla elever. Inte bara för de med autistisk diagnos.

      Menar du kanske menar anpassningsproblem och hur stora de är hänger förstås ihop med hur miljön de ”ska” vara i är utformad. Om en rullstolsbunden ska vara i skola där det krävs att man kan gå i trappor är det svårt att anpassa sig. Det är förstås miljön som måste anpassas. Vi kan ha särskilt stöd för den enskilde, en assistent som orkar bära eleven i trapporna. Eller vi kan bygga ramper. Samma resonemang kan appliceras på kognitiva/mentala tillstånd. Vi kan bygga mentala ramper.

      Ibland, kanske till och med ofta, skulle särskilt stöd till flera elever, kunna bytas mot stöd att förändra undervisningen och lärmiljön.

      Och Kerstin, jag talar om en STOR förändring. Och då ska saker göras i rätt ordning. Inte först ta bort och minska särskilt stöd och sen förändra förutsättningarna. Utan tvärtom förstås. Dessutom kommer det alltid att behöva individuella lösningar och insatser för vissa elever. Men jag är fast övertygad att det inte skulle behövas i den utsträckning det behövs idag om vi arbetade annorlunda.

  4. hedvig08 skriver:

    Jag både håller med och blir livrädd! Jag har en 11-årig son som jag egentligen tror skulle kunna vara inkluderad. Han går i liten specialklass där det funkar fantastiskt. Både närvaron och resultaten pekar rakt uppåt sedan starten där i höstas. Senaste åren i vanlig, inte alltför stor klass, med resurs på heltid funkade bara 3 dagar i veckan. I ca 2 år var han sjukskriven ungefär 2 dagar i veckan.

    Jag vill komma dit du beskriver – en vanlig skola där min son också får plats. Den ”vanliga” skola jag mötte var t ex inte intresserad av samma schema varje dag, max 1 halvdagsutflykt varje vecka januari så väl som i maj, ett klassrum med skärmar där man aldrig byter plats med varandra …. Den förändringen du beskriver finns inte på kartan för de flesta pedagoger. Jag är gärna med och arbetar för en ”ny” skola där alla får plats. På ett villkor. Inte en enda unga ska vara hemma en enda dag p g a stress / stökig miljö / trötthet / bristande anpassning och stöd. Jag vill inte att hela familjen ska däcka igen för omständigheter i skolan som vi inte hade något inflytande på!

    • Ja Hedvig! Jag är helt med dig och jag känner ju igen din signatur så jag vet att du är en trogen bloggläsare. Därför känner jag mig trygg i att du förstår vad jag menar och håller helt med dig att inte en enda unga ska lida av den här omställningen jag efterfrågar och vill arbeta för! Och den kommer att ta tid.

    • lenasvn skriver:

      När du säger sjukskriven, menar du då att du fått hjälp av sonens läkare? Jag kämpar själv med 10 årig dotter, har tidigare fått kämpa för sonen under hans skoltid, han är nu i gymnasiet. Dottern mår dåligt och har gjort länge, så som skolan ser ut fungerar inte för henne, dessutom är det en störig klass.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s