Normalt är normalt, tycker vi inte det problematiserar vi per definition normalt beteende.

Var femte pojke i årskurs nio har åtgärdsprogram. Jag konstaterade igen i veckan att det är misstänkt många som har åtgärdsprogram och får särskilt stöd. Det är en indikation på att vårt normalitetsbegrepp, bland annat  i skolan, inte har mycket att göra med vad som är statistiskt normalt.

Normalt beteende problematiseras. Normala reaktioner på brister i skolsystemet problematiseras. Normala reaktioner på livssituationer problematiseras. Normala variationer i mognad, koncentrationsförmåga, impulsivitet, sociala förmågor, hur introvert/extrovert man är, energinivå med mera fångas inte i den normala undervisningen och ”hanteringen”. Idag ska alla nå målen, svagbegåvade, sjuka, nyanlända, korrekt diagnostiserade inom autismspektrum, socioekonomiskt utsatta… det är en stor utmaning. Men just därför måste vi få till en mer inkluderande skola och en mer inkluderande undervisning för fler. Det är de som verkligen behöver särskilt stöd som ska få det.

Många åtgärdsprogram innehåller samma sak. Saker som borde vara självklara: Behöver tydliga instruktioner, behöver lugn och ro i eget arbete, behöver veta saker i förväg… Så varför inte arbeta så från början?

Det som är nödvändigt för några, hjälper många och stör ingen… Det är inte ett besvärligare sätt att arbeta, det är ett annat sätt att tänka!
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Advertisements

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Skolan. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Normalt är normalt, tycker vi inte det problematiserar vi per definition normalt beteende.

  1. Tobbe skriver:

    Bra skrivet! Åtgärdsprogram skall skrivas om man riskerar att ej nå målen i alla ämnen. Tyvärr tror jag det är fler än så som inte får fullständiga betyg. Och tyvärr finns det skolor som inte skriver åtgärdsprogram alls, eller skriver ett bara för att kunna visa att det finns, man har ändå inte resurser för adekvata stödåtgärder trots att lagen säger att man skal ha det. Jag tror mycket är en attitydfråga och okunskap från politiker och skolchefer som nöjer sig med att budgetera för integrerad skola, det vill säga, ”en skola för NÄSTAN alla” där integreringen i stort sätt består i att man drar in eventuella resursgrupper eller liknade utan att ha kunskap om hur anpassningar och stöd i klassen skall se ut, och det är djupt tragiskt. Så länge man inte klarar det du beskriver om att anpassa miljön för alla, så kan man inte heller lyckas med att integrera alla, resultatet blir en allmän dålig psykosocial miljö för alla och vissa orkar helt enkelt inte och blir hemmasittare eller får andra problem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s