Liten insats, stor skillnad. Bara lite mer kunskap skulle förändra vardagen för många pedagoger, elever och deras familjer…

För någon dag sen spred sig min facebook-uppdatering till 5000 personer…

Mänskligt, men sorgligt, att det ofta är lättare att känna empati och hitta lösningar åt lugnt, gråtande barn än vilt utagerande.

Det kan vara precis samma frustration som orsakar dessa två helt olika beteenden och alltså precis samma åtgärd som skulle få dem båda att må bättre…. Något att tänka på…

Det kändes väldigt bra, för det är så viktigt att vi tar in barnets perspektiv. Det talas om att barnkonventionen måste bli lag. Gott så, men det handlar väl mer om kunskap, förståelse, empati och genuint intresse för barn och ungdomars bästa? Ingen lag i världen kan få fram det. Men i min enfald tror jag att ett facebook-inlägg, en tweet, ett blogginlägg, eller snarare många inlägg från många medmänniskor, kan vara dropparna som urholkar stenen. Som sakta kan förändra attityder!

Ett barn eller ungdom som ”beter” sig har ett problem eller helt enkelt inte förmågan att hantera situationen! Väldigt ofta kan vi vuxna påverka situationen, vi kan förbereda, informera, bestämma mängden, förebygga energitjuvar, ordna reträttplatser, förändra den fysiska miljön, möblera om… och ofta räcker det. Inte alltid, men ofta. Det finns många små och ganska enkla lösningar, som löser många problem för många barn och ungdomar.

Det konstiga är att till exempel tydligare information, färre uppgifter, kortare dagar, färre/bättre planerade utflykter och teaterbesök kan ”bota” såväl ilska, frustration, oro, tårar, uttråkad, koncentrationssvårigheter och trötthet, för att nämna några ”besvärliga” beteenden.

Vi kan inte förändra världen, men vi kan lätt förändra vårt beteende och bemötande. Många barn skulle bli hjälpta av mer struktur, förutsägbarhet, ställtid, reträttplatser, lugn och ro i skolan … För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Funktionsnedsättningar, jobbet, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, psykisk ohälsa, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolrätt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Liten insats, stor skillnad. Bara lite mer kunskap skulle förändra vardagen för många pedagoger, elever och deras familjer…

  1. thekatgyl skriver:

    Tack för det fina inlägget.

    Tänk om vuxna bara hade förstått och accepterat alla former av uttryck och det viktiga budskapet. Problemet och ansvaret ligger helt och hållet i de vuxnas syn på barn och ska man komma åt problemet måste man gräva djupt i den sociokulturella norm som format oss genom århundraden där barnen ska lyssna på vuxnas budskap och inte tvärtom.

    Därmed ska man inte ge upp kampen för barnens rätt men att försöka få vuxna att vakna upp ur sin tro på sin suveränitet i egenskap av vuxen gentemot barnen kan bränna ut vem som helst.

    Min egna strategi är att skippa att lyssna på vuxna och bara lyssna till barnen – tills motsatsen visar att det finns någon form av förnuft bland likasinnade vuxna som lyssnar till barnens viktiga budskap. Det bästa man kan göra är att försöka ge en generation nya vuxna som förstår att lyssna till barnen på ett bättre sätt än vad samhället gör nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s