Intelligens, IQ och intelligenstester. Begåvade och särbegåvade barn.

Vi talar om begåvade barn och särbegåvade barn. Och ibland säger vi att de som kallas särbegåvade ska ha en intelligenskvot över 130. Men det är som sagt en intelligenskvot och ett barn kan uppmäta extremvärden på vissa deltester och kanske desto sämre på andra. Då drar förstås de sämre resultaten ner kvoten, men barnet har ändå extremt lätt för vissa saker. Och måste förstås hanteras. Så det bästa är att vara uppmärksam helt enkelt. Men idag funderade jag på just intelligenstest och hur psykologer och andra genom åren funderat över intelligens.

Sedan början på 1900-talet har vi försökt mäta intelligens. Traditionellt har vi mätt begåvning eller intelligens med intelligenstest. Det allra vanligaste som används av psykologer över hela världen är WAISC (Wechsler Adult Intelligence Scale) eller för barn WISC (Wechsler Intelligence Scale for Children). Andra kända test är Stanford-Binet, Catells 16 PF test och Ravens matriser. De har lite olika skalor (bilden är från Wikipedias sida om intelligenskvot):

intelligenskvoter

Men de här testerna har fått kritik för att de fokuserar på analytisk och logisk förmåga. Och att de är beroende av kultur och kan återspegla den tid man lever i, etnicitet, upplevelser osv. snarare än verklig begåvning. När jag läste specialpedagogik visade en föreläsare ganska härliga bilder från typ 40-50-talet som hade använts ända in på 70-talet. Det var en bild på en fin och välklädd flicka med rosetter i håret och en med rufsigt hår och trasiga byxor. Barnen tillfrågades om vilken flicka som var finast (eller något liknande). På 70-talet var förstås flickan med trasiga byxor och lössläppt hår finast. Men det var ju fel. En annan bild var en cowboy som sköt en indian och barnen skulle berätta vad som var fel på bilden. Barnen på 70-talet svarade att det var fel att skjuta ihjäl andra människor, men det korrekta svaret var att det var ologiskt att skjuta den andra indianen, man skulle ju skjuta den närmast….

Men det är ändå så att dessa tester normalt ger en bra indikation på intelligensnivån. Man anger ofta ett intervall, inte en absolut intelligenskvot.

Redan de gamle grekerna intresserade sig för intelligens och Aristoteles ansåg att man kunde skilja på logiskt tänkande och den språklig förmåga, logos och kunskap, episteme. Immanuel Kant myntade begreppen a priori respektive a posteriori (förnufts- respektive erfarenhetsmässig kunskap).

Alfred Binet (1857-1911) var den förste att ta fram ett intelligenstest (1905) och testet räknade fram en intelligenskvot (IQ). Binets test blev rejält reviderad 1916, av Lewis Terman (1877-1956) som var verksam vid Stanford Univeristy i USA. Det fick då namnet ”Stanford-Binet test”. Testet har reviderats flera gånger och används fortfarande.

Joy Paul Guilford (1897-1987) tog fram en mycket avancerad intelligensmodell i tre dimensioner som ger 180 möjliga kombinationer. Han kallar varje kombination för en cell och varje cell ska motsvara åtminstone en intelligensfaktor. De tre dimensionerna:

  • Operationer (kognition, minne-inlärning, minne-återgivning, divergent produktion, konvergent produktion och utvärdering)
  • Innehåll (visuellt, auditoriskt, symboliskt, semantiskt, beteendemässigt)
  • Produkter (enheter, klasser, relationer, system, transformationer, implikationer).

David Wechsler (1896-1981) var en amerikansk psykolog. Han insåg brister i dåtidens intelligenstester när han arbetade med rekryteringen till första världskriget 1938 utvecklade han en samling intelligenstest som fick samlingsnamnet Wechsler-Bellevue Intelligence Scale, som han omarbetade flera gånger och kompletterade med speciellt test för barn respektive små barn.

Den brittiske psykologen Raymond Catell (1905-1998) var med och tog fram ett av de mest använda intelligenstesterna. Men blev också känd för sin uppdelning i två sorters intelligens. Kristalliserad intelligens, som är förmågan att använda sin erfarenhet och kunskap för att lösa problem. Och flytande intelligens som är förmågan att lösa okända problem, då spelar inte erfarenhet någon roll.

Harvard-psykologen Howard Gardner (1943-) lade fram en teori om multipla intelligenser, från början var de sju. Som han senare utökade till nio delar: 

  • Lingvistisk
  • Musikalisk
  • Visuell/Spatial
  • Kroppslig/Kinestetisk
  • Social
  • Självkännedom
  • Logisk-matematisk
  • Naturintelligens
  • Existentiell

Psykologen Robert J Stenberg från Yale anser att det finns tre aspekter på intelligens: analytisk, kreativ och praktisk. Och att bara den analytiska förmågan mäts i intelligenstester.

Och Professor Stenberg summerar väl ganska bra den diskussion som finns i dag. Att traditionella intelligenstest mäter en sorts intelligens med tyngdpunkt på analytisk och logiska förmåga. Men att det finns andra sorters egenskaper, eller intelligens, som behövs för att vara intelligent, precis som flera av forskarna hör varit inne på. Även om en modell med 180 varianter av intelligens är på gränsen till obegriplig till vardags…

Här är några artiklar om intelligenstester och kritiken mot dem:

Det viktigaste är väl att vi förstår och uppmärksammar då barn och unga har lätt, eller svårt för sig på ett eller flera områden. Och att alla får stimulans och utmaningar på rätt nivå. Både för lätt och för svårt är tråkigt. I Sverige handlar specialpedagogiken mest om att hjälpa dem som har de svårt. Men vi måste ha lite specialare även för de som har de lätt. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Skolan. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Intelligens, IQ och intelligenstester. Begåvade och särbegåvade barn.

  1. Oliv skriver:

    Varför återger ingen hur de som tagit fram IQ-tester själva ofta avfärdat själva idén om en slags intelligens som kan mätas och jämföras kontextlöst.

    Sir Ken Robinson skriver initierat och upplysande om ämnet i sin The Element.

    • Tack för din kommentar Oliv. Försökte i inlägget få fram lite av just den kritiken och kritiken i sig mot om det går att testa. Hur olika forskare genom åren modifierat begreppet utifrån sina perspektiv i kritik mot tidigare snävare begrepp. Med Gardners idé om nio olika intelligenser som ett försök att inte bara kalla logiskt tänkande och analysförmåga för intelligens. Och det är väl just det du är inne på att det inte är en egen, fristående faktor som ska kallas intelligens.

      Samtidigt är ju intelligens det vi gemensamt väljer att definiera som intelligens…

      Jag har inte läst Ken Robinsons The element, men handlar inte den mer om passion och flow? Och det är kanske inte samma sak som intelligens. Det ena är någon form av förmåga som en individ har för tillfället, medan det andra är mer som en state of mind som kan växla snabbt och gå upp och ner.

      Newton kan man väl förmoda var relativt intelligent, han hade inte flow, lade sig enligt ”legenden” under ett äppleträd, fick en tanke och kom i flow igen. Kanske!!??

  2. Anders skriver:

    IQ tester är en förlegat och inskränkt sätt att mäta en människas begåvning, därför att det bara en säker indikation på vad du presterar på testet. Dessutom testar den bara en liten del av en persons begåvning. Människans intelligens är alldeles för komplex för att bara kan reduceras till några testfrågor som du skall utföra på begränsad tid.
    Jag kan inte förstå att det fortfarande 50-60 år sedan dessa tester introduceras fortfarande tror på dessa patetiska tester. Mycket av nutida forskning avvisar IQ tester mer och mer som föråldrade och uttjänta.

    • Tack för din kommentar. Det är onekligen ett komplext område. Men visst finns det en nytt med och tillförlitlighet i dessa tester. Har t.ex. flera gånger erfarit att elever bedömts som svagbegåvade och sedan fått göra tex WISC-test och det visat sig att de är särskilt begåvade. Det var alltså understimulans som orsakade skolproblemen eller inlärningssvårigheter, inte den intellektuella kapaciteten. Särskola skulle i alla fall inte var en lösning.

  3. Julia skriver:

    Hej!
    Jag har läst på om särbegåvningar i en vecka nu då jag förstått att jag är särbegåvad och dessutom har HSP. Det känns skönt att jag har fått svar på varför jag inte ”är” som de andra och varför jag har varit så emot skolan. Jag har har ingen jätte hög IQ (122) men den är ju fortfarande över standard. Så det är bra att folk säger att IQ faktiskt inte behöver ha nått att göra med särbegåvning att göra. Om jag ska va ärlig trodde jag att jag var korkad och att min IQ låg på typ 80 eftersom jag tyckt att det varit svårt att koncentrera mig i skolan, mamma trodde att jag hade ADHD, men eftersom jag bara har koncentrationssvårigheter ibland så kollade hon inte in i det mer.
    Det är skönt att många ändå skriver om detta så att en vilsen själ som jag kan förstå mig själv bättre, så tack så mycket!🙂

    • Hej Julia, tack för din kommentar. vad härligt att du hittade information som stöttade dig i dina funderingar. jag tycker dina funderingar och din mammas speglar väl hur vi behandlar ”annorlunda” barn/ungdomar/elever – att vi alltför snabbt tänker funktionsnedsättning, lågbegåvning… Jag har sett flera exempel på just detta. Samtidigt, då samhället är så oförstående så uppstår ju stora funktionshinder och det är ju en starkt bidragande orsak till att diagnoser ställs. Men det är klart att man kan vara särbegåvad OCH t.ex. ha ADHD eller Asperger, det underlättar ju förstås inte i skolan för eleven och lärarna i fråga…

  4. RymdMamman skriver:

    Intressant! Vi väntar just nu på en kompletterande utredning där en av sakerna som ska undersökas är eventuell särbegåvning. En hel del i skolan upplevs av sonen som trååååkigt, för att det är för enkelt. Samtidigt upplever vi att han de senaste åren stagnerat lite i sin utveckling under terminerna. Blommar upp under längre lov, ”hjulen börjar snurra”. Rätt mycket upplevs som stressande i hans liv, allt från sinnesintryck till sociala relationer, och en av stressorerna kan mycket väl vara frustration över bristande utmaningar och stimulans.
    Just nu är vi inne i en tung period av hemmasittande, ökande tvångsproblem etc, och det känns nästan som att han skulle behöva bli sjukskriven ett tag för att återhämta sig i väntan på utredningen. Sen får vi se vad den visar och jobba vidare på det…

    • Inte alls ovanligt att det blir tråkigt i skolan pga understimulans. Men det kan vara flera bidragande orsaker förstås. Hoppas utredningen kommer fram till orsaker som ni känner igen er i och skolan kan ta sig an och bemöta på ett konstruktivt sätt.

      • RymdMamman skriver:

        Tack. Jo, det finns rätt många orsaker som alla leder till stress i slutänden. Det sägs ju att det inte ska behövas diagnoser för att en elev ska få den hjälp som behövs. Åt det säger jag bara HAHAHA… Skolan håller på att ge upp, rektor säger att de inte vet vad de ska göra längre. Fast det finns en hel del tycker vi, som vi tänker lyfta på kommande möte. Det märks också att skolan har för höga krav på sig själv; det ska presteras, problem ska lösas snabbt och effektivt men när verkligheten inte följer de ”reglerna” så uppstår handfallenhet. Kampen går vidare…

  5. Krumelure skriver:

    Reblogged this on Krumelurebloggen and commented:
    Les Prestationspronsen – i dag om intelligens, IQ og intelligenstester. Andre dager om andre gode temaer. – Følg bloggen og lær om ulikheter🙂

  6. Ping: Hva er intelligens? | Tankespinn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s