Att vara syskon, storebror, till en Prestationsprins med problem, kanske ADHD, kanske Aspergers, kanske bara en släng av…

Drottningen är helt slut. Allt är på tok. Det fungerar inte alls i skolan för Prestationsprinsen. Att börja mellanstadiet har varit en katastrof. Han klarar inte all planering och allt han ska komma ihåg. Saker glöms, han blir ledsen och inte minst frustrerad. Det finns ett par stycken i klassen som tycker det är spännande då Prestationsprinsen tappar kontrollen. Lite extra kul att vara ojuste just då…

Även här hemma är det svårt. Han vill bara var inne i huset, han ställer till scener om de ska iväg. Det är som om han inte klarar förändringar. Möjligen om han vetat långt i förväg, eller det är något de gör regelbundet. Allt ska vara samma sak. Hon blir tokig. Ska hela familjen behöva leva helt inrutat och schemalagt!

Syskonen, Storprinsen och Lillprinsen lider. De säger inte mycket. Men de har ett otroligt tålamod med Prestationsprinsen. Hans utbrott som gör att de får sitta och vänta i bilen då de ska iväg på något, vi middagsbordet då han inte vill äta, vid läggningsdags då det mesta blir kaos över att behöva sluta spela data. att de behöver hjälpa till då Prestationsprinsen slipper. Att de behöver åka med till Faster Anna, fast Prestationsprinsen slipper…

Alla avbrott är katastrofer, vare sig det är att gå upp, gå och lägga sig, komma och äta, sluta läsa, sluta se på TV, sluta spela data… Och då måste de andra klara sig själva.

Drottningen brukar smita in i tvättstugan, lägga sig på golvet och bara gråta ut alla sin förtvivlan och maktlöshet. Varför kan inte skolan se allvaret, varför fick de vänta i tre månader på att komma till BUP och hur kan de tro att en Prestationsprins som är så förtvivlad, desperat, desillusionerad och helt utan tilltro till skol- och vuxenvärlden ska åka iväg till BUP och prata med en psykolog… Hon trodde att det fanns ett fungerande skyddsnät. Lillprinsen gråter ofta han med. Han blir rädd och förtvivlad och förstår ingenting då Prestationsprinsen får utbrott. Han är rädd för sin egen bror… Även hos pappa kommer det en tår, en liten och långt in i ögonvrån, men den avslöjar lika mycket förtvivlan som de andras störtfloder. Storprinsen verkar bära det hela inom sig, eller om det inte berör honom?

Nu sover i alla fall alla tre barnen. Hon släcker sin lampa och undrar vart livet ska ta dem. Då hör hon det. Snyftningarna. Hon tassar in till Storprinsen. Han gråter förtvivlat. Huvudet är nedborrat i kudden. Han som varit stark genom allt kaos. Drottningen inser att hon nog litegrann missat honom i allt annat. Han har börjat ny skola, åk7 mycket nytt, nya klasskamrater och så all kalabalik hemma. Hon lägger sig ner bredvid honom. Stryker honom över håret. Vyssjar honom så stor han är. Han tittar upp rödgråten och i förtvivlan säger han: Varför kan ingen hjälpa honom!? Varför kan inte ni vuxna hjälpa honom!? Hur kan det vara så här!?

Drottningen får inte fram ett ord. För hon har inget svar. Hon undrar själv. Hon ger honom en varm och innerlig kram. Det är det ända hon kan erbjuda. Tröst – men inga svar…

Tänk vad många det är som kämpar i det tysta, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Advertisements

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, dataspel, Familjeliv, Föräldraskap, friskola, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Politik, Samhälle, Särskilda behov, Sjukvård, skola, Skolan, Skolrätt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att vara syskon, storebror, till en Prestationsprins med problem, kanske ADHD, kanske Aspergers, kanske bara en släng av…

  1. Salander skriver:

    Blir rörd till tårar så här på morgonkvisten. Har en 16-årig storebror här som skött sig själv helt sedan i fyran. Han är mognare än många 25-åringar jag har som kollegor. Han har alltid varit så duktig och tålmodig och jag har en sorg i hjärtat över att det blivit så här. Det fanns ingen plats för att hjälpa även de utan diagnoser. Jag ser nu att lillebror 11-år är på väg till samma självständiga plats. Dit där syskon till Barn i Behov hamnar.

  2. Ping: Viskar | denminsta

  3. supermamsen skriver:

    Hög igenkänning! Syskonen finns där i periferin. De får anpassa sig, vänta…
    Vi hinner knappt prata om dem. Och än värre… Knappt prata MED dem ibland. Vi kämpar på!
    Tack för att du sätter ord på ”sånt”! Jag skriver också av mig. Min terapi 😉

  4. Reblogga detta på Prestationsprinsen och kommenterade:

    Vi talar mycket om hur skolan och lärare ska reda ut alla svårigheter och utmaningar skolan ställs inför idag. Ibland talar vi om föräldrars tunga börda, ännu oftare om deras slapphet. Prestationsprinsarna talar vi alldeles för sällan med, oftare om. Men syskonen, de glöms ofta bort helt.

  5. mittaloevera skriver:

    Ibland känns det som om syskonen hemma klarar mer än de vuxna! De har alltid varit förstående redan innan brorsans diagnoser vi fick efter 7 års kämpande. Visar sig även i deras egen vardag där alla accepteras i dess närhet. Goda egenskaper. Och det är väl i denna acceptans man som förälder inte ser allt eller delar allt med övriga syskon. Ändå delar mina 2 tonåringar fortfarande rum, syster och bror. Inte alla i den åldern som fixar och jag är stolt över att de stöttar och umgås med varandra så mycket som de gör utan tjafs. För det är inte lätt för en tonåring som är perfektionist, älskar mörker, somnar alldeles för sent och orkar inte gå upp utan tjat att dela med en tjej som är morgonpigg och fortfarande vill ha en lampa tänd när hon sover, som slänger alla sina kläder ÖVERALLT. Ett bra inlägg för reflektion och eftertanke. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s