Skolmöte, elevhälsa, åtgärdsprogram, skollagen, sekretess och tystnadsplikt – nu får det vara nog!

Detta inlägg bygger på flera berättelser från livslevande föräldrar…

Prestationsprinsen har totalt kaos i skolan. Ingen tydligen diagnos, men koncentrationssvårigheter och lässvårigheter. Och kanske lite omogen… Ingenting fungerade, Prestationsprinsen var frustrerad och förtvivlad, skolan var helt oförstående, mestadels pga bristande kompetens, och förstod inte sitt ansvar. Drottningen var totalt uppgiven i själen, men full av handlingskraft. Den kom från en speciell reservkraft, som bara föräldrar, särskilt till prestationsprinsar har….

Mycket möten blev det. Möten med mentor, elevhälsan och andra skolmöten, och det hade varit många, hölls på skoltid. Lärarna hade ingen möjlighet eller skyldighet att arbeta sena eftermiddagar eller kvällar på den här skolan och inte heller rektorn tydligen… Så det förutsattes att Drottningen och hennes man kunde ta ledigt från sina jobb, det var ju inte bara möten med skola utan även t.ex. BUP och kommun. De hade också några nätverksmöten då alla var med, med det blev mest att alla tyckte någon annan skulle göra något.

Specialpedagogen kämpade faktiskt på. Men hade inte mandat att ”lägga sig i” de övriga lärarnas pedagogik. Tyvärr upprättade hon åtgärdsprogram på ett sätt som var långt ifrån de riktlinjer Skolverket ger. Flera sidor om Prestationsprinsens brister, inget om skolans brister i att ge lösningar till hans behov, deras felbedömningar eller begränsningar; några otydliga åtgärder av typen ”tydligare information”, men inget, inget, inget om hur, när, ansvarig för eller uppföljning.

Rektorn ville bli av med Prestationsprinsen och kom med förslag om särskola och allt möjligt befängt. Hon ledde mötena utan kunskap om vare sig Prestationsprinsen eller skollagen, än mindre om fördelarna med en strukturerad agenda. Alltså blev det ingen uppföljning av föregående mötes beslutade åtgärder… Än mindre av åtgärdsprogrammen.

En dag var måttet rågat. Drottningen upptäcker att mentorn, några andra pedagoger, specialpedagogen och rektorn sitter med varsin kopia på Prestationsprinsens läkarutlåtande! Enligt skolverkets riktlinjer gäller sträng sekretess för denna sorts dokument:

”Om det är nödvändigt att lämna en sådan uppgift för att eleven ska kunna få det stöd hon eller han behöver får skolhälsovården ändå lämna uppgiften till resten av elevhälsan eller den särskilda elevstödjande verksamheten.”

Och då ska man pröva att inte vårdnadshavare eller elev lider med av att de lämnas ut. Jag tolkar ”lämna en sådan uppgift” som den information som behövs eller att checka ut dokumentet och läsa, men inte kopiera och hantera som man vill! Det som finns hos fd skolhälsovård omfattas av sekretesslagen och det finns lite information på Skolverkets webbplats och i deras juridiska vägledning Tydligare krav på elevhälsan . Om en lärare vill läsa är det alltid lämpligt att be vårdnadshavarna om tillåtelse och kopior bör normalt inte tas utan medgivande. På Elevhälsan.se finns bl.a. information om sekretess enligt nya skollagen och om pedagogers rätt att ta del av utredningar. För personal i friskola gäller tystnadsplikt.

Drottningens redan belastade och sorgsna hjärta slog ett par extra och kraftiga slag. Hjärnan tänkte faktiskt ” men va faan”, men hon sa ingenting. Hon insåg att hon skulle bemötas av totalt oförstående.

Sen sa mentorn på fullt allvar att hon kunde minsann inte kunde hålla på att anpassa uppgifter och information för en elev, bara för att han behövde tydligare och mer skriftliga instruktioner. Hon kände tydligen inte till skollagen kap 3 §7 – §12 om särskilt stöd.

Musikfröken tyckte att det där med lite extra stöd, t.ex. fasta platser, genomgång av lektionen, avslutning med summering och några ord om kommande lektioner inte var något som fungerar i kreativa ämnen. Det kunde hon inte ordna…

De fortsatte mötet, som låg kl 13 en fredagseftermiddag och sluttiden var satt till 14.30. Diskussionen var i full fart då (det dåligt planerade) mötet skulle sluta. Föräldrarna förutsatte att åtgärderna skulle diskuteras klart och beslutas, Prestationsprinsen och deras liv var trots allt ett enda stort kaos pga skolan. Men icke. Rektorn var tvungen att sluta.

Drottningen och hennes man, allvarligt desillusionerade av ytterligare ett dåligt möte, tog ändå sällskap med rektorn ut från skolan. De småpratade. Rektorn berättade glatt att nu skulle hon i väg på vinmässan…

Det blev för mycket. Droppen. Vindroppen. Vinet var alltså viktigare än en av hennes elevers skolgång och psykiska hälsa. Drottningen bestämde sig för att ta en ordentlig funderare på om det kanske var dags att anmäla skolan. Men det är en annan historia och ett annat inlägg.

Hoppas att du inte känner igen dig i denna berättelse, det finns många föräldrar som gör det tyvärr. Så jag hoppas att en och annan inom skolan gör det också. Och att vi tillsammans kan ändra på det.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

PrestationsprinsenProfessionella i samverkan
för ”hemmasittare”, start 23/2

Kurs och nätverk, lär känna andra som arbetar med samma frågor. Gästföreläsare,
övningar, diskussioner.

Kursledare som kan frågan och brinner
för elever med problematisk frånvaro.
Info och anmälan.

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Familjeliv, pojkkrisen, Samhälle, Särskilda behov, Sjukvård, skola, Skolan. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Skolmöte, elevhälsa, åtgärdsprogram, skollagen, sekretess och tystnadsplikt – nu får det vara nog!

  1. Sara skriver:

    Först och främst vill jag tacka för en mycket bra blogg! Jag tittar in regelbundet och läser och tar till mig tips och idéer, både i egenskap av förälder till tre små barn varav ett ibland ger upphov till funderingar om en ev npf-problematik och i egenskap av högstadielärare på en skola som har rykte om sig att vara ganska bra på att ta hand om just de här barnen. Vi får ofta eleverna till oss efter att de har ”misslyckats” på andra skolor i kommunen (eller sanningen är väl snarast att det är skolorna som har misslyckats). Vi är inga experter, men har en mycket engagerad specialpedagog, en hel del vana (eftersom många npf:are landar hos oss) och en god vilja att försöka. Så jag känner som tur är inte igen mig i beskrivningen, även om jag är övertygad om att det inte är ett ovanligt scenario du beskriver. Det jag däremot känner igen och som stör mig lite är den allmänt vedertagna uppfattningen att vi lärare borde jobba på vår fritid. För oss finns ju tyvärr inget sådant trevlig som övertidsersättning, så om jag ska stanna kvar på jobbet på kvällstid innebär det att jag jobbar gratis samtidigt som jag väljer bort mina egna barn, som också behöver mig och som också är mitt ansvar. Det är många föräldrar som förutsätter att vi ska ha våra möten på kvällstid, så det hade blivit ganska många kvällsmöten om vi hade tillgodosett de önskemålen. Givetvis kan jag förstå föräldrar som måste avstå från sina egna jobb för att gå på möte efter möte på olika ställen, men undrar samtidigt om man resonerar likadant om ens barn har t ex diabetes som kräver regelbundna sjukhusbesök. Är det även då en självklarhet att få tider på sena eftermiddagar/kvällar?
    Som sagt, jag har full förståelse för frustrationen, men tycker att vissa angrepp på lärarna är lite oprovocerade. Vår verklighet är också värd att analysera. I övrigt bjuder du som vanligt på mycket kloka tankar och jag tar med mig reflektionen att se över sådant som kanske sker i all välmening, men blir fel ändå; sådant som att delge information på ett sätt som inte godkänts av de berörda. Jag ser fram emot fler klarsynta inlägg!

    • Hej Sara, tack för att du är en trogen läsare och tack för kommentaren. För det första gör det mig jätteglad att höra att ni har hittat ett par nycklar till en undervisning som inkluderar elever med NPF eller släng av. Heja er!

      Så måste jag förstås skriva något om det där med att arbeta på sin fritid. Jag anser att det för varje tjänsteman med förtroendearbetstid och även med övertid finns situationer då man pga sitt ansvarsområde måste arbeta efter normal kontorstid/skoltid. Om jag är ansvarig för funktionen i en internetbank som inte fungerar, så ja, jag förväntar mig att den personen både arbetar kvällar och ev. helg. Och att hennes chef stöttar, finner avlastning och hjälp. På samma sätt tycker jag att en lärare och rektor, om det är en allvarlig och kaosartad situation för en elev, ska ställa upp på efter kontorstid. I halvkaos, i alla fall på en del av alla de möten som virvlar förbi. Inte för standardmöten som utvecklingssamtal och egentligen föräldramöten(!). Men precis som sjukvården har akutvård på sjukhusen och närakuter runt om i staden för att erbjuda hjälp då det inte kan vänta, så måste skolan ibland ställa upp på udda tider då det inte kan vänta. Så tycker jag.

      • S skriver:

        Oj vad tråkigt att höra! Du är en sån förälder som får lärare att gå in i väggen! Vi har våra arbetstider och håller oss till de så gott vi kan. Om din telefon inte funkar måste en anställd på Telia springa till kontoret för att fixa det åt dig? Nu får du ta dig i kragen! Jag har jobbat som lärare över två år och är så trött på mitt jobb redan. Inte på barnen utan på föräldrar som inte respekterar mina arbetstider. Sedan måste föräldrar inse att vi gör ALLT vi kan för era barn men vi måste få fritid och göra annat på vår lediga tid. Skärp dig nu säger jag vara så er klass inte står utan lärare för det där är då jobbigt när ni bara kräver mer och mer!

  2. Catharina skriver:

    Som förälder till en Prestationsprins känner jag till viss del igen mig, men som lärare på en annan skola känner jag tack och lov inte igen det du beskriver. Fler lärare borde läsa olika bloggar mm om Prestationsprinsar för att lära sig så mycket som möjligt. På vår skola är vi flera som har insikt och förståelse för hur det kan vara att vara en Prestationsprins och vi gör allt vad vi kan för att de skall må bra. Än så länge är det ingen av våra Prestationsprinsar som väljer att stanna hemma, utan de kommer till skolan där vi gör så gott vi kan tillsammans. Fast jag måste erkänna att det inte alltid är så lätt..

    • Tack för din kommentar. Det finns goda och mindre bra exempel. Ibland måste vi ruska om lite genom att lyfta fram det dåliga, jag hoppas det gör att några till förstår att de behöver studera de goda!
      Heja din skola och dina lärarkollegor!

  3. Marie skriver:

    Känner igen mig alltför väl!

    • Marie, det gör mig förstås ledsen. Men styrker mig i att detta måste kommuniceras. Om och om igen.

      Det finns goda exempel, vi sprider dem. Men vi måste också lyfta fram att det inte fungerar. Det påminner förhoppningsvis några att söka efter de goda exemplen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s