Ett gott exempel: Efter bråk vill många hitta vems felet är. Bättre att hitta hur det inte ska hända igen!

hageNyss var det full fart på skolgården. Nu är lektionerna igång. Prestationsprinsen har bråkat med Kalle. Nu måste rastvakten reda ut vem som börjat och det ska sägas förlåt! Så gör vi vuxna ofta. Tittar bakåt för att hitta vem som gjort fel, vems skuld det är, vem som är syndabock.

Hur viktigt är det? ”Det är sällan ens fel att två träter… ”Små gliringar leder till en knuff. Ja, Anna började knuffas, men Stina började med otrevligheterna. Emma är raffinerat småtaskig mot Prestationsprinsen, som till slut exploderar. Ja, det var Prestationsprinsen som blev arg och kallade Emma fula saker… Vad ser och hör vi vuxna?

Prestationsprinsar, med eller utan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller släng av, vet ofta att de gjort fel. Det framgår med all önskvärd tydlighet av hur vi vuxna reagerar i skolan, på fotbollen, i stallet och hemma! Vi talar väldigt tydligt om vad de gjort fel! Inte bara med våra ord…

Det dumma är just att rastvakten stannade vid att se bakåt, dvs. hitta den skyldiga och ordna en ”ta varandra i handen och säg förlåt”-ceremoni. Det viktiga är ju att se framåt, att försöka skapa förutsättningar så att det är mindre troligt att Prestationsprinsen och Kalle slåss igen. Att hjälpa Prestationsprinsen, och Kalle, att hitta redskapen för att inte knuffas, svära, explodera, komma i bråk, börja gråta, gå in i sig själva, springa iväg…

Barn med adhd och asperger, även andra autismspektrumproblem, har svårt att läsa andra. Och förresten, en hel del ”normala” barn och ungdomar också… Att förstå andras agerande. Den andres känslor. Varför andra gör vad de gör. Prestationsprinsen kan inte läsa in allt detta i samspelet med andra. Inte heller kan han alltid skilja på sina och andras känslor. Om andra är ledsna speglas detta så att han blir ledsen. Om någon är väldigt arg blir han också lätt arg! För att inte tala om oro och nervositet. Oj, vad han plockar upp det. Därför förvärras ofta jobbiga situationer eftersom känslorna bär iväg med honom.

Men Prestationsprinsens fröken vet att det inte är någon idé att tala om vad han inte ska göra eller gjort fel, det tränar honom inte i hur han ska göra rätt. Eller hur!

Så istället sätter hon sig, då allt lagt sig, och resonerar med honom hur han kände och hur Kalle förmodligen kände. De ritar vad som hände (funkar i alla åldrar), vad Prestationsprinsen gjorde vad Kalle gjorde och talar om varför Kalle reagerade som han gjorde. Då de talat lite om det, är det dags att hjälpa Prestationsprinsen till att hitta alternativa strategier. Vad kan han göra istället för att explodera eller knuffa. De har tidigare talat om att räkna till tio och stoppa händerna i fickorna. Då kan man inte svära medan man räknar och man kan inte knuffas.

Nästa dag berömmer fröken honom för hon såg att han faktiskt kämpade och ansträngde sig för att räkna till tio och att han körde händerna i fickorna på förmiddagsrasten då Petter var ganska så jobbig. Hon mailar också till Drottningen och berättar. Drottningen berömmer Prestationsprinsen då han kommer hem. Hon berättar för pappa vid middagen att han varit duktig och kämpat med strategierna de talat om, då Prestationsprinsen hör. När de läser godnattsaga om en busig björn, säger pappa att den björnen kanske måste lära sig räkna till tio och stoppa händerna i fickorna… Hade Prestationsprinsen varit äldre kanske pappa hade kopplat det till den onde i långfilmen eller ”busen” i tidningsartikeln.

Så jobbar man för att hitta och stärka positivt beteende. Bygg på det bra och framgångar. Beröm ansträngning och försök, inte resultat. Då finns det chans att Prestationsprinsen hittar en fungerande strategi. Men får han bara lära sig att säga förlåt då någon lärare konstaterat att han gjort fel, då lär han sig aldrig att göra rätt. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Advertisements

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Pirr, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Ett gott exempel: Efter bråk vill många hitta vems felet är. Bättre att hitta hur det inte ska hända igen!

  1. Anna Porsvald skriver:

    Jag tycker detta exempel var solklart och belyser hur det tyvärr går till (i början på skolgården) på många raster än idag.

    Som jag ser det, trots att man kan tro att det är självklart redan, borde dock detta budskap spridas även oss vuxna- på arbetsplatserna!

    Där gör ofta chefer precis som rastvakten- tänker i första hand på VEM som är syndabocken och när man röjt undan denna eller gjort en motsvarande ”handskaknings-ceremoni” tror de att problemet är löst…

    Fler och fler kommer upp i åren med neuropsykiatriska diagnoser och förr eller senare måste arbetsmarknaden lära sig detta- enkla budskap du beskriver: ”Varför sker detta och hur gör vi för att undvika det i framtiden?”.

  2. annahelgesson skriver:

    Reblogga detta på Annas ark och kommenterade:
    Jag vill puffa för en bra blogg med många tänkvärdheter.

  3. Reblogga detta på Prestationsprinsen och kommenterade:

    Nu är det maj, många elever och prestationsprinsar är trötta, allergiska, nervösa. Det gäller att göra sista rycket för betygen, det händer mycket ovanligt i skolan, björken blommar… Då uppstår lätt konflikter!

    Vi vuxna kan behöva tänka till hur vi hanterar konflikter!

  4. Ping: Måste bara Reposta detta inlägg. Så klokt av Prestationsprinsen.wordpress.com « Stockarnas knak

  5. Helena skriver:

    Väldigt bra beskrivet om hur de speglar känslor. Kan inte minnas att jag läst det så bra och självklart förut. Men nu förstår jag varför det funkar så bra att ”kärleksbomba” sonen på morgonen. Alla speglar känslor men han så mycket mer. Trots att jag har sett det så förstår jag det först när jag läser ditt inlägg. (Resten var förstås också bra). Jag förstår inte hur du orkar skriva så mycket men fortsätt, det är fantastiskt!

  6. eva-lena Rodrigo skriver:

    Har varit med om alternativet ta i hand vilket inte löste något. Men även det bättre där alla fick prata och hitta nya strategier. Det blev verkligen jättebra. Tråkigt att inte alla har den kunskapen om hur man handleder barnen i en konflikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s