Hemmasittare och skolvägrare. En vardag, inte som andra, en sorts rysk roulette varje dag…

Ingång.jpgFör hemmasittare och skolvägrare är varje dag en fråga. En fråga till sig själv. Vad är värt att göra idag? Finns det något värt att göra och är det i så fall skola?

De flesta har perioder då allt fungerar. De går till skolan som alla andra. Utan att ställa frågan. De flesta har också perioder då inget fungerar. De går inte alls till skolan. Utan att ställa frågan. Den är inte ens aktuell att ställa.

Men det finns ett mellanläge. Det är en vardag, inte som andras, en vardag som en ”vanlig” familj aldrig skulle kunna förstå. De är en sorts rysk roulette varje dag… Om än inte med dödlig utgång, mer långsamt nedbrytande… Tankarna snurrar i barnets eller ungdomens huvud och landar i… spänningen eller snarare hopplösheten och vanmakten är olidlig. Landar det i att barnet går upp som alla andra, följer syskonens rytm i morgonens rutiner och kommer iväg. Då är allt fröjd. Men det finns andra dagar.

De dagarna händer ingenting. Kommer inte upp, kommer kanske inte ens några ord… Stilla och tyst. Vanmakt hos föräldrar och barn.

Andra dagar eller andra barn kanske tvärtom ställer världen och hemmet upp och ner. Tårar, utbrott och kanske panik. Vanmakt hos föräldrar och barn.

Alltför många undrar: Men kan de inte bara skärpa sig? Dessa hemmasittare och skolvägrare! Och hur kan deras föräldrar bara gå med på det. I någon mån så stödjer de ju beteendet eftersom det accepterar det. Med föräldrars goda minne… i föräldrars förtvivlan snarare.

Ja, om det vore så lätt att det handlade om att skärpa sig och inte gå med på det… Som vanligt handlar det om ett problembeteende som inte är problemet i sig. Det finns något som orsakar beteendet, hemmasittande och skolvägran, det är det vi ska förstå och hjälpa till att lösa. Och har det gått så långt, att ditt av naturen glada  och nyfikna barn, nu är en ungdom eller barn som inte ser meningen med att gå upp och ut i livet. Ja, då har vi förstås ett stort problem, som tar lång tid att lösa.

Situationen är barnet eller ungdomen övermäktig…

Det tar tid. Ge det tid. Ge ditt barn tid. Ge din elev tid.
Framförallt, ge dig själv som förälder tid. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Prestationsprinsen

I februari startar
Professionella i samverkan mot hemmasittande
Kurs och nätverk för yrkesverksamma

Läs mer

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Lärare, skola, Skolan, Skolplikt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hemmasittare och skolvägrare. En vardag, inte som andra, en sorts rysk roulette varje dag…

  1. Reblogga detta på Prestationsprinsen och kommenterade:

    Det är så många som har det tungt nu. En liten tankeställare kanske?

  2. Rymdmamman skriver:

    http://www.birgittalindgrenbergh.se/skolfobi_specarbete_birgittalindgrenbergh.pdf
    http://www.birgittalindgrenbergh.se/
    Det här är ett jättebra kompendium som Bup tipsade oss om förra hösten. Vår situation har i och för sig varit (och är) lite mer komplicerad än vad som beskrivs. Det handlar inte bara om separationsångest utan om Tourettes, lite OCD, att allt är tråkigt för att det är så enkelt (Bup vill utreda ev. särbegåvning) och lite till. Vi har i alla fall kunnat använda oss av metodiken, som vi vände lite på och det har haft god effekt. (Vi läste kompendiet, arbetade fram en modell och presenterade för skolan…) Situationen är fortfarande besvärlig, men nya skolan försöker hjälpa, Bup är superbra, och vi kämpar på så gott vi kan. Sonen också, fast han är överkänslig mot ljud, stök, lukter, smaker – skolmiljön är alltså ingen hit. Själv önskar han sig en informator!

    • Tack för tips. Det ska jag läsa. Nu tror jag att hemmasittande kan bero på annat än skolfobi. Har erfarenhet att man jobbat med hypotesen fobi, men sen konstaterat NPF-diagnos och då är det ju inte exponering som gäller utan förändring. Men jag har inte läst ännu och det finns en massa som överlappar olika orsaker till skolvägran. Ska läsa med stort intresse. tack!

  3. annahelgesson skriver:

    Ja! Vilken soppa! Svårt nog som förälder, fy 17, men oj så svårt som lärare också. Lösningar tack! Vet att det finns lika många lösningar som barn, men vilka kan hjälpa, oss är min fråga….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s