När vi använder fler ord än nödvändigt blir det inte tydligare. Informationen drunknar i ordmassan, i ljudet, i surret…

Drottningen har lärt sig. När det är dags att ropa på ungarna så använder hon få ord! Och hon sänker röstläget långt från sitt normala. Så då det är mat låter det numera: Maaaaat! Dags att åka: Ungar, bilen. Med basröst (så gott det går)

När hon ska förklara vad som händer i helgen blir det ungefär: Lördag, förmiddag träning. Eftermiddag inget. Kväll Mormor o Morfar. Ställer de frågor svarar hon. Det finns inskrivet i en stor almanacka på toan. För hängde den i köket, men ingen tittade. Toan fungerar.

Häromdagen ringde en lärare. Han var lite irriterad över att Prestationsprinsen inte ens försökte sig på kluringarna, de sista talen på matteläxan, Det är som att han bara inte orkar, men han är duktig, han skulle lätt klara de där talen. Jaha, säger Drottningen. Ska tala med honom.

Hon söker upp Prestationsprinsen. Har du din matteläxa här? Ja! Har du gjort den? Ja. Hon tar pappret, ser övningarna och hans svar. Vänder på pappret till kluringarna. Men du har ju inte gjort de sista! Jo. Men titta här, säger Drottningen. Oj, de där har jag aldrig sett.

Hon talar om för läraren att Prestationsprinsen inte sett kluringarna, eftersom de är på baksidan. Men va! säger läraren. Jag står ju och talar om det här varje gång, hur många gånger som helst. Vi går igenom talen, poängterar när den ska lämnas in, talar om att de måste läsa noga, redovisa alla uträkningar, skriva tydligt, skriva i varje ruta och att de alla ska försöka göra kluringarna. Och vi upprepar så alla ska fatta.
Jaha, säger Drottningen, då förstår jag varför han inte visste att de fanns. Vad menar du, frågar läraren lite osäkert. Han hörde inte vad du sa bland alla ord du använde….

Han funkar bättre med korta, tydliga instruktioner, gärna även skriftligt. Om det stått på framsidan ”glöm inte kluringarna på baksidan” hade han förmodligen sett och räknat dem.

Less is more, säger man ibland. Det gäller mängden ord. Det gäller mängden information åt gången. Det gäller barn och ungdomar.

  • Alldeles ”vanliga” barn som är ”upptagna” med mobilen, datorn, studsmattan, hunden, roligare tankar än det du talar om, kan inte slita sig från sitt och lyssna eftersom du är mindre intressant och din poäng försvinner bland alla dina ord.
  • Barn med koncentrationssvårigheter försvinner i tankarna om du pratar för länge.
  • Begåvade barn som fattar mycket utan instruktioner, kopplar ur då självklarheterna rabblas och missar då lätt något viktigt.
  • Elever som är högsensitiva vad gäller ljud kanske helt enkelt kopplar bort frökens prat för att det är för gällt, för intensivt, försvinner bland stolskrap och ventilationsbrus….

Lugnt. Sänk rösten. Få ord. Kunde säkert formulerat detta kortare. Hoppas rubriken räckte för att förstå poängen för er som tappade bort er bland alla orden. För våra älskade ungars skull, ja för allas skull.

Advertisements

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Skolan. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till När vi använder fler ord än nödvändigt blir det inte tydligare. Informationen drunknar i ordmassan, i ljudet, i surret…

  1. Billa skriver:

    TACK för att du uppmärksammar begåvade barns perspektiv! Denna kunskap saknas i de flesta skolor. De flesta tror att begåvade barn slipper problem i skolan men det är verkligen inte sant.

  2. hahaha! Bra texter både prestationsprinsen och ninna!
    less is more! 🙂

  3. Ninna skriver:

    Reblogged this on i Ord och Bild and commented:
    Viktigt i många sammanhang – men inte minst för alla med NPF och liknande!

  4. Ninna skriver:

    Det här är såååååååå sant!
    Och egentligen i många olika sammanhang. I en skriven text vare sig den är skönlitterär eller faktainriktad, inom reklamen – man läser inte ett flygblad om det är späckat med ord, föreläsningar, presentationer av olika slag – och självklart även inom vardagen så som du ger exempel på.

    Jag har gått många skrivarcirklar och lärt mig det här – less is more – men gör ändå fel många gånger då jag bara öser ur mig ord ner genom tangentbordet. Oftast redigerar jag efteråt, tack och lov.
    Antagligen beror det på att jag som ADHD har så oerhört många ord och tankar i mitt huvud, och jag bara MÅSTE få ner dem i skrift så fort som möjligt innan de försvinner ut i intet. 😆

    Känner också väl igen den där biten med att man tröttnar på att lyssna när någon pratar för mycket och för länge. Hur intressant det än må vara från början, så klarar man helt enkelt inte att hålla kvar koncentrationen i flera timmar. Ens med kaffepaus i mitten.!

    Och nu har nog jag skrivit för långt! HEHE 😀
    Är det ok att jag rebloggar det här? Det är ett så himla bra inlägg!
    Fast de brukar ju vara bra…
    Stopp nu Ninna!!!!! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s