Ett skolpussel. Om att passa in. Eller inte… i den svenska skolan.

Drottningen sitter och lägger ett pussel. Det är skön avkoppling och bra hjärngympa. Det här är en bild på en gammal byskola. Faluröd, skolträdgård, flaggstång med svenska flaggan. En idyll ser det ut som…

Hon har en stor himmel som ska läggas, många små blå bitar. En härlig sommarhimmel som för tankarna till sommar, ledighet, trevligheter. Men det är svårt att få alla delar att passa in och att hitta rätt.

Hon tar upp en bit, men nej, det gick inte. Hon vrider och vänder, men nej. Hon försöker trycka till, men det är bara att acceptera. Den hittar inte sin plats, i alla fall inte just nu.

Plötsligt ser hon allt symboliskt. Men det är ju så här den svenska skolan är idag! Barn och unga måste passa in, vara maskinsågade i rätt format, eller ha förmågan att hitta en plats eller roll som passar. Passa in i mängden. Det ”normala”. Vägrar ungen att anta rätt form så blir den kvar utanför skolpusslet. Utanför ett tag, om den har tur, sen ser någon den och hittar en plats som passar eller den ser själv var den passar in. Eller kanske utanför för alltid, vi vuxna ger upp att försöka lägga den pusselbiten, att hitta en bra och fungerande plats för den ungen… Eller så ger ungen själv upp innan vi vuxna.

Ibland vill vi så desperat gärna att bitarna ska passa. Så de blir brutalt felbehandlade. Vi vuxna pressar så hårt för att få in barnet eller ungdomen i skolpusslet att det går en flisa, de förlorar en del av sig själva. Eller i värsta fall spricker hela biten, de går sönder… Och vem har ork, tid, kunskapen och inställningen att limma en trasig pusselbit?

Vi måste var och en få hitta vår plats i skolpusslet. Stora och små. Där vi passar in. För det finns en plats för alla i pusslet. Och alla behövs. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Advertisements

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Lärare, Samhälle, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ett skolpussel. Om att passa in. Eller inte… i den svenska skolan.

  1. Sanna skriver:

    Du skriver så på pricken. Precis så som det både känns och är.
    Tar ett djupt andetag och tänker att det är sommarlov, det är det.
    Ser fram emot hösten på samma vis som man ser fram emot vinterkräksjuka i 4 månader tid.

    Kram!

    • Sanna, vet du vad, pusselbiten kanske har hamnat i fel låda. När ni hittat rätt låda och pussel kommer biten att passa utmärkt, utan att det skaver… Njut av att sommarlovet är härligt. Många kämpar hårt nu utan vardagens struktur och rutiner… bygg på det som är bra, säger jag helt klyschigt, men sant…

  2. Ninna skriver:

    Det väcker minnen, det där med skolan. Brrr…
    Jag undrar om dagens skola är bättre eller sämre än skolan förr. Är det mer stress eller är det bara en annan typ av stress?
    Förr fanns det nog fler auktoritära lärare, och ju längre tillbaka i tiden desto mer pli och tuktan och psalmverser utantill. Eller har jag fel där?
    Jag vet inte tillräckligt om skolan av idag, men tycker mig se för stora klasser, för mycket – av kanske allting! Samtidigt har man kanske mer kunskap rent generellt om att barn och ungdomar kan ha problem och svårigheter.
    Jag vet inte. Svårt att jämföra och det är väl inte så stor vits med att göra det heller. Det är nu vi lever – inte förr. Det är nu som kunskap och förståelse borde finnas. För alla som far illa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s