Inkludering och en skola för alla innebär mindre jobb för läraren, då behövs inte lika mycket ”särskilt” stöd…

Jag har skrivit om detta tidigare, dels när Moderaterna kom med sina idéer om mer tester och tidigare för att hitta de som behöver särskilt stöd. Dels när Kalibers rapporterade om bristerna i att ge särskilt stöd till barn med NPF och andra begåvningar…

Det var när en av lärarna som intervjuades tog upp att de har ingen kunskap, de får inget med sig från lärarhögskolan. Sen får de i bästa fall gå någon halvdagskurs och där hinner de bara till vad problemet är, inte till vad de ska göra. Och de pedagogiska tips hon hittat och fått handlade om vad man skulle göra med just den eleven. Hon skulle göra något speciellt för fem av hennes 28 elever.

Det är ju det som är felet!!! Vi ska inte göra något speciellt för en elev, det vi gör ska fungera för alla. Då slipper vi göra en massa specialare… Visst, vi kanske inte kan fånga alla, men vi kan nog gå från flera specialfall per klass till något enstaka. Eller faktiskt inget i många, många klasser. För det dessa elever behöver, behöver alla. Jag tycker bloggen Specialpedagogen skrev så bra om detta ”det som skrivs i åtgärdsprogrammen behöver alla elever”. Och det är så sant, ofta står det saker som lugn och ro, tydliga uppgifter, tydliga delmål, skriftliga instruktioner, hjälp att komma igång…

Samtidigt är elever med NPF, lika olika som alla andra. Vi talar om elever med aspergers, adhd eller bara en släng av: lite väl spontan, lite väl mycket associationer, lite väl mycket egna åsikter, lite svårt med planering och genomförande… Man kan inte bunta ihop dem. Men det är en rad saker som återkommer. De vill ha struktur, förutsägbarhet och är beroende av förtroendefulla vuxenrelationer som präglas av tillit och förståelse. Det gör att de bland annat ofta är:

  • Känsliga för förändringar
  • Har igångsättningssvårigheter
  • Svårt att upprätthålla koncentration
  • Vill veta varför de ska göra något, de vill se mening med det de gör
  • Svårt att planera sitt arbete
  • Är ofta hjälpta av skriftliga, lite mer detaljerade och visuella hjälpmedel och instruktioner
  • Impulsiva, framförallt ADHD
  • Sociala brister, speciellt autism och asperger. Obs! De behöver inte vara klumpiga socialt, det kanske bara är oerhört jobbigt och energikrävande för dem.
  • Mycket känsliga för sinnesintryck. De tar in allt. De hör, ser, luktar, känner på ett fantastiskt sätt som vi andra inte är i närheten av. Och därför blir vi inte heller lika störda och trötta.
  • Inte imponerade av auktoriteter, säger en lärare eller rektor något de tycker är korkat eller respektlöst så visar de det. Oavsett sin ”socialt” lägre rang i skolan.

Om vi lägger upp undervisningen utifrån det här synsättet kommer vi att inkludera så många fler. Och ingen kommer att bli störd av tydligheten.Det här kan inte läggas på enskilda lärare, även om vi kan komma längre än de flesta gjort bara med ett annat tankesätt och arbetssätt.

Men visst grundutbildningen på lärarhögskolan måste innefatta hur man undervisar alla sorters funktionsuppsättningar en lärare kommer att möta. Man ska inte kunna bli specialpedagog eller speciallärare utan att kunna något om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och hur man möter de eleverna. Rektorsutbildningen måste innefatta juridiken kring barn i behov av särskilt stöd. Klasserna måste bli mindre. Och en schysst värdegrund en självklar bas i varenda skola…

Det är som med våra strömbytare till lampor, de vippas upp eller ner. För skulle man vrida runt en ganska trög knapp. De klarade inte många rörelsehindrade. Den här lösningen ville förstås alla ha den var ju smartare och lättare för alla. Det samma med fjärrkontrollen, enhandsgrepp för kranar istället för varm- och kallvattenkran … ”Design for all” heter begreppet. Vi pratar om ”en skola för alla”. Då kan vi inte tänka att de ”annorlunda” ska ha särskilt stöd. Då måste vi se de annorlunda som normal variation. Och se till att de fångas upp i lärarens ordinarie undervisning. För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Politik, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Skolrätt, Utbildning. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Inkludering och en skola för alla innebär mindre jobb för läraren, då behövs inte lika mycket ”särskilt” stöd…

  1. eva-lena Rodrigo skriver:

    Mycket bra skrivet håller med.

  2. Ninna skriver:

    En skola för alla! Ett samhälle för alla!
    Vore inte det egentligen en ren självklarhet? Så varför är det inte så då?

    • Ja, kanske för att normala, ordinära, genomsnittliga människor finns det mest av… per definition. Lika gillar lika?

      • Ninna skriver:

        Eller klarar av att göra sig hörda på ett effektivare sätt?
        Ibland undrar jag om det inte finns betydligt fler av ”icke- normala, -ordinära,” och att genomsnittet är just bara genomsnittet. Det säger ju egentligen inte något om hur många de är, de där i mitten. (Man har väl läst statistik! :D)
        Och rent generellt så är vi nog alla sådana, vi har lättare för de människor som liknar oss själva. Vi förstår ju varandra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s