ADHD, en ökande trend hos ungarna… Lite mer vilja från oss vuxna att förstå och anpassa oss skulle kanske inte skada! Fortsatt ökat antal diagnoser och ökad medicinering…

Det är intressant hur olika vi ser på ADHD i olika delar av världen. Och här i Sverige! Ingen tror väl annat än att det finns en funktionsuppsättning som ADHD, men vi är väl en del som tycker att vi borde fundera lite kring att antalet diagnoser exploderar….

Om man tittar på Sir Ken Robinsons underbara föredrag om skolan, berättar han på ett skämtsamt sätt hur ADHD-epidemin har brett ut sig i USA. Knappt någon epidemi  Californien, börjar mitt i landet och når sin kulmen i Sydost…. Eller egentligen, medicineringen av ADHD.

ADHD ken robinson

Bilden är klippt ur RSA Animates animerade video av föredraget och om du vill se videon i sin helhet:

New York Times har tagit upp ämnet flera gånger och resonerat kring det ökande antalet diagnoser och barn som medicineras. I mars skrev man en artikel där det konstateras att enligt the federal Centers for Disease Control and Prevention så har närmare en av fem pojkar i gymnasieåldern och 11 procent av alla skolbarn i USA fått en ADHD-diagnos. En av fem gymnasiekillar! Är det killarna eller skolan och oss vuxna det är fel på! 

I sociala medier virvlar det runt en intressant artikel ”Suffer the children” av Marilyn Wedge, en amerikansk familjterapeut. Hon skriver om skillnader i hur man ser på ADHD i Frankrike och USA . Där man enligt artikeln i Frankrike jobbar mer med att finna orsakerna till problembeteendet, t.ex. i den psyko-socialamiljön och i barnets situation. Och att man i USA ser det som ett medicinskt problem, som kan rättas till med medicin. Blir dock nästan upprörd över lovprisningen av fransk uppfostran med smisk och ”gråtdigtrött”-koncept… i slutet. Knappast effektivt med straff till barn med ADHD. Det behöver stöd och strategier, de vet när de gör fel.

Det finns de som inte vill erkänna ADHD och autism, de är kvar i 50-talets tankar om kalla mödrar och psykos. Det är förstås tokeri att inte erkänna diagnoserna. Likaså är det fel att tro att var femte tonårspojke har så svår ADHD att det behöver medicineras…. Sanningen finns förstås inte i någon av dessa extremer.

Utan att vi måste titta mer på miljön, att den påverkar om diagnos sätts eller inte är ju förstås välgrundat eftersom det är ett avgörande kriterium. Att problemen ska uppstå i minst två skilda miljöer. Vi ska inte sluta medicinera, många blir hjälpta och mår bra. Slipper ha ett virr-varr i huvudet som mattar ut dem och gör dem ofokuserade. Men den ökande medicineringen och diagnostiseringen måste ifrågasättas! 

Jag hävdar att man skulle behöva ge långt färre barn medicin, om vi vuxna ansträngde oss en aning, i skolan, i hemmet, på träningen, i stallet …

Och jag tror att det skulle vara en stor besparing för Sverige om vi drog ner storleken på klasserna och gjorde en kurs i neuropsykiatriska funktionsuppsättningar (NPF) obligatorisk på lärarhögskolan. Det skulle minska antalet diagnoser drastiskt! Eftersom skolorna behöver diagnos för att hävda sig i kampen om kommunens särskilt-stöd-pengar…

Har skrivit flera inlägg tidigare om det ökande antalet ADHD-diagnoser. Tycker också att ni ska läsa duktiga Tina Wimans inlägg om den här artikeln på sin blogg M som i underbar. Vi kämpar båda för barn o unga med diagnoser som autism, adhd och aspergers, men tänker lite olika om just medicinering. Det är spännande!

Jag är övertygad om att kostnaderna för särskilt stöd och minskad BNP på grund av föräldrarnas situation i de enklare fallen och vård, sociala insatser, ev. missbruk- och   kriminalvård, minskade skatteintäkter etc etc i de svårare fallen är mycket större, än kostnaderna för enkla åtgärder som att minska klasstorleken och utbilda lärarna i NPF. Kan någon räkna på det!? För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Aspergers syndrom, Autism, barn, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, pojkkrisen, Samhälle, Särskilda behov, Sjukvård, skola, Skolan, Skolrätt, Utbildning. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till ADHD, en ökande trend hos ungarna… Lite mer vilja från oss vuxna att förstå och anpassa oss skulle kanske inte skada! Fortsatt ökat antal diagnoser och ökad medicinering…

  1. Ping: Prestationsprinsen | Carros

  2. Caroline Wiman skriver:

    Suveränt inlägg och fina kommentarer. Helt klart behöver lärarna bättre utbildning och hela skolsystemet en rejäl makeover, det är inte barnen som ska anpassas efter skolans behov utan tvärtom. Medicin eller inte….jag är för alternativ, däremot vet jag att medicinering kan hjälpa, men det ska inte vara för omgivningens skull utan för barnet/ungdomen och förhoppningsvis endast under en övergångsperiod. Min förhoppning är att ingen ska behöva medicinera ett helt liv. Jag tror att om man i samhället hade ett annat sätt att se på och tänka kring dessa barn och ungdomar så skulle man kunna hjälpa de att utveckla sin fulla potential utan medicin, mycket tror jag handlar om att varken de eller vi vet hur de på bästa sätt kan använda hela sin förmåga. Vi har helt enkelt inte lärt oss hur de deras ”dubbla hårddiskar” fungerar och därför kan vi inte heller ge dem adekvat stöd och hjälp. Istället växer de upp med dåligt självförtroende och låg självkänsla för att vi inte kan ge dem de rätta förutsättningarna att lyckas. Det är vårt ”misslyckande” och inte deras! Vi behöver börja se på våra barns diagnoser som tillgångar, hur de berikar våra liv, först då kan vi hjälpa dem att tro på sig själva och sina förmågor. Att ifrågasätta diagnosernas vara eller icke vara upplever jag som irrelevant, nu finns de och jag är tacksam över att min son äntligen fått sina. Innan dess var vårt liv ett helvete, nu förstår jag honom så mycket bättre och kan stötta honom på ett annat sätt. Kunskap är makt, så enkelt är det, sen om man vill kalla det adhd, asperger eller något annat spelar mig ingen roll, men jag är enormt tacksam för de verktyg jag fått genom den kunskap jag skaffat mig utifrån hans diagnoser.
    Ha en underbar dag och tack för en helt suverän blogg, kärlek till dig ❤

  3. Tack! Så jättefin och välarbetad text åt ett ämne som kräver mer uppmärksamhet! Jag anpassar hemmet men när det inte går att påverka samhälle och skola så blir det jobbigt ändå.

    • Så är det. Man kan inte förändra världen tillräckligt snabbt för dessa älskade ungar. Men vi kan förändra i det lilla och långsiktigt, genom att försöka påverka skola och samhälle, jag är säker på att du gör skillnad!

  4. Forskning över gränserna behövs. Som det är nu så får socialt arbete, psykologi och sociologi ingen som helst plats i forskning kring barn med särskilda behov. Det är biologin och psykiatrin som styr. Vill man applicera ett annat perspektiv på adhd så sorteras man rappt in i gruppen som ”inte tror på diagnosen”. Dessutom är ämnet så känsligt och infekterat att om jag förespråkar alternativ till medicinering så får jag både föräldrar och bloggare på mig. Det har utvecklats till ett för eller emot och helt plötsligt ska folk sorteras i ”normala” och ”npf”. Jag är mycket förvirrad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s