Gästbloggare: Susanne om stress och frånvaro av stress då sonen inte kommer iväg till skolan…

Jag fick ett meddelande på Prestationsprinsens facebook av Susanne, som vill bidra till NPF-bloggarnas temavecka om stress. Men hon har ingen egen blogg så hennes inlägg kommer här:

Idag har vi en lugn dag. Jag sitter i soffan med 6-åringen hoppandes bredvid tittandes på film och jag kan i lugn och ro koncentrera mig på min dator och mitt jobb. Idag behöver jag inte sitta på helspänn och vänta på att telefonen ska ringa från skolan och meddela att jag måste komma och hämta 6-åringen för att han hamnat i bråk som skolan som vanligt inte kunnat förhindra eller lösa. Det hände senast igår och därför är 6-åringen återigen portad från skolan i några dagar, suspended. Skolan ser det som en bestraffning för att han ska “tänka over”. 6-åringen ser det som en belöning att få vara hemma med mig ett par dagar och istället gå i “mammaskola”. Vi jobbar rätt mycket när vi har hemmadagar; skriver, läser och räknar matte. Förmodligen lär han sig mer på 10 minuter hemma med mig än han gör på en hel skoldag i vanliga fall.

Snart kommer vi att flytta hem till Sverige igen och då ska vi kontakta BUP för att få påbörja en utredning om sonens svårigheter. Oavsett utgång kan vi förhoppningsvis få bättre stöd i den svenska skolan, men tyvärr är jag inte alltid så hoppfull. Resursbristen är skriande även i den svenska skolan och det är oftast elever i behov av särskilt stöd som det sparas på först.

Idag ser jag också hemmasittandet som en belöning. Inte för att jag tycker att det är bra att 6–åringen är så stressad av skolan och att de är så oförmögna att ta hand om ett barn som honom, men för att idag slipper jag i alla fall stressen som vanligtvis äter upp mig inifrån. Idag får jag själv ta hand om min son och se till att han mår bra. Idag kan jag koncentrera mig på mitt jobb.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i barn, Familjeliv, Föräldraskap, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Skolrätt, Utbildning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Gästbloggare: Susanne om stress och frånvaro av stress då sonen inte kommer iväg till skolan…

  1. Carola skriver:

    Om du har möjlighet att ringa BUP redan nu om ni vet att ni är på väg hem snart då gör det. Väntetiderna är oftast långa och utredningarna tar tid. Vi är själv inskrivna men det tog tid. Lycka till!

  2. Marianne skriver:

    Det här är en vardag för mej!
    Sonen har hållit på så här nu i 5 år!
    Många möten för att lista ut hur dom skall arbeta, men inget funkar!!
    I min värld så har lärarna inte blivit godkända utan underkända i detta arbete med sonen!
    Sonen har dessutom en skolpeng, 1 person på heltid! Men dom lyckas ändå inte!!
    I höstas började dom (skolan) att fatta att detta INTE var bra ”på allvar”!!
    Jag anser och framför ofta att det fortfarande bedrivs ”förskole verksamhet” för min 10 åriga son!
    Nästan allt skolarbete han gjort är tack vare mej!
    Jag tror att sonen inte vet hur man går i skolan och har påtalat detta på sista mötet, jag skall ge dom terminen ut och blir det inte ngn ändring så går jag till skolverket i höst och gör en ”fet anmälan” – Det är sonens liv dom exprimenterar med och det köper jag inte längre!!

    Det andra tragiska i detta är, vem vill ha mej som arbetskraft när jag är tvungen att vabba 90% varje vecka??
    Vårdbidrag?? Ja tack, men det räcker inte…jag skulle behöva få bli assistent med min son och varför får man inga tips på vart man skall vända sig??
    Så sorgligt!!
    // en vanlig mamma 🙂

    • Carola skriver:

      Hoppas det finns hjälp att få för dig. Idag vet jag att msan kan få hjälp via social tjänst, familjehälsan (im det finns i din kommun) eller BUP beroende på problem. Min man vabbar 100% sedan januari mha BUP då våran nu 11-åring skolvägrar igen. Har tidigare gjort det när han var 9 men kom tillbaka igen. Jobbigt att kämpa själv man behöver allt stöd man kan få men vet inte din situation idag om du får hjälp?? Ingen ska behöva kämpa själv med skola

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s