Det är maj! Prestationsprinsarna får problem på grund av alla ”roliga” skolaktiviteter.

Då är maj över oss igen. Denna underbara månad då alla vill vara ute och njuta. Njuta av solen, fåglarna, blommorna, värmen, rensopade gator, nyköpta utemöbler och fartvinden när man cyklar, de ljusa kvällarna. Men gärna njuta i sin egen takt…

Varje vecka är Prestationsprinsens veckobrev fyllt av schemabrytande aktiviteter. Olika saker beroende på hur gammal Prestationsprinsen är. Det är så jobbigt! Ena dagen är det utflykt till ett lantbruk, nästa ett museum, idrottsdag med friidrott på IP, cykelturer, fotbollsturnering, biologi skogen, ”hela skolans dag” där olika årskurser blandas i samma grupp för att öka sammanhållning och gemenskap. Ofta med resor och matsäck.

Och visst, många ungar älskar det! Förstås! Man slipper lektioner, man kommer ut, man kan prata med sina kompisar, man känner att sommarlovet inte är långt borta. Och det är värdefullt – luft, motion, gemenskap, nya vänner, nya insikter, nya relationer mellan vuxna och ungdomar i skolan.

Men Drottningen har möten, mailar sms:ar, ringer i det oändliga för att få reda på mer om NÄR, VAR, VILKA, MED VEM, HUR, VARFÖR och inte minst vad skippar vi för Prestationsprinsen (så att han orkar med) och vad ändrar vi lite på!? Allt för att skapa struktur och förutsägbarhet. Men inte sällan är det någon lärare som suckar och tycker att det här ligger faktiskt utanför deras ansvarsområde! Men de flesta vill förstå och hjälpa.

Hon försöker förklara för rektor, gympalärare, andra pedagoger och vuxna i skolan att för Prestationsprinsen är detta jämförbart med att bestiga Mount Everest eller bli ivägskickad till Australien utan reskassa och bagage. Och säkerligen för många andra i skolan också. Det är svårt, läskigt, pirrigt, oroande och ibland faktiskt omöjligt! För andra Prestationsprinsar kanske det bara är jättekul, men det blir så intensivt och mycket intryck att energin tar slut ändå. Men det är förstås fantastiskt roligt och utvecklande för Prestationsprinsen att få vara med! Dock fullständigt utmattande…

Hon måste också förklara att om han är med på något, så är det på grund av bra förberedelser och tydlighet som i sin tur skapat trygghet och förtroende hos Prestationsprinsen. Men att han dagen efter förmodligen inte kan komma för han behöver sova sådär en 15 timmar…

Det viktiga är att skilja på att saker är tryggt och strukturerat ordnat och om Prestationsprinsen upplever det tryggt och strukturerat. För det är nivå två för skolpersonal. Drottningen suckar då hon tänker på alla gånger hon fått till svar att allt är lugnt och vi har koll, från lärare, rektor eller assistent. Men då hon senare insett, pga en katastrof eller litet sammanbrott, att de inte lyckats få Prestationsprinsen lugn och få honom att ha koll.

Hon förstår att detta är svårt att förstå. Och svårt att förmå. Men vi måste förstå, förmå och acceptera. Det är som det är. Och våra ungar har rätt till de anpassningar deras särskilda behov kräver. Inte minst på friidrottsdagen och cykelutflykten… För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Läs gärna tidigare inlägg med konkreta tips.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, Familjeliv, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Pirr, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Skolrätt, Utbildning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Det är maj! Prestationsprinsarna får problem på grund av alla ”roliga” skolaktiviteter.

  1. mamma till en egen prestationsprins skriver:

    Känner igen kaoset så väl vid utflykter och schemabrytande aktiviteter. Dina frågor är jättebra att banka in hos all skopersonal. Kan också formuleras så här: Vad ska jag göra? Var ska jag vara? Med vem ska jag göra det? Hur länge ska jag hålla på? Vad ska jag göra sen? Och, inte minst, varför?
    Ett annat knep som underlättat för min prestationsprins är att vid utflykter och uteaktiviteter ha med en vuxen som prinsen känner tillit till, i sin närhet hela tiden. Det kan vara en klassföreståndare, gympaläraren eller någon annan han gillar o känner sig trygg med, och som finns som extraresurs just de timmarna, men kan glida lite i stöd mellan hela gruppen och den här prinsen för att det inte ska sticka ut för mycket att han behöver det stödet (känsligt för en tonåring).

    • Tack! Håller med! Vem finns där för mig, är jätteviktigt. Att veta att ngn alltid ställer upp, kan göra att man vill och vågar hänga på. Iaf om man litar på den personen.

      Ibland går det stolthet i detta. Jag tycker eleven ska få välja själv ( om den kan och orkar).

  2. Ninna skriver:

    Tack och lov för att det åtminstone finns de som vill lära sig, vill försöka förstå, även om det är svårt för dem att faktiskt göra det. Att sätta sig in i någon annans huvud, känslor, reaktionsmönster ÄR svårt.
    Min styrka ligger i att jag iom min ADHD-diagnos lärt känna mig själv oändligt mycket mer. Självinsikt är viktigt, och att inte glömma alla positiva egenskaper vi NPF:are också har.
    Men vi måste hjälpa alla unga människor med det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s