Naturligt att de blir arga! Utagerande och ”våldsamt” beteende har en orsak och kan faktiskt undvikas…

Det här inlägget skrevs då bloggen var alldeles ny och inte hade särskilt många besökare. Men det är säkert många som känner igen sig eller kan använda det för att förklara sin prestationsprins beteende för skolan eller någon annan:

Drottningen, Prestationsprinsens mamma sjunker i hop på köksgolvet och gråter. Stora tårar rinner nerför kinderna. Ibland måste bara förtvivlan få komma fram.

Drottningen arbetade hemma denna förmiddag, en härlig, kall vårvinterdag. Plötsligt kommer Prestationsprinsen hem. Utan skor! Helt förtvivlad, gråtande, förbannad, frusen och värst av allt helt okontaktbar. Han sätter sig framför datorn och försvinner i sin trygga värld, sitt spel som är strukturerat, förutsägbart och inte minst ger belöningar i form av nya levlar och ”tillbehör” efter lyckade insatser.

Drottningen torkar tårarna. Efter ett par timmar får hon kontakt. Prestationsprinsen berättar att fröken ändrat deras sittplatser i klassrummet. Han skulle flytta från sin trygga plats längst bak vid dörren till mitten av klassrummet bredvid lite stökiga prestationsprinsessan Sara.

Prestationsprinsen gillar inte detta. Hans struktur bryts på ett helt oförutsägbart sätt. På rasten tar sig Prestationsprinsen in i klassrummet och försöker flytta tillbaka sin bänk. Fröken kommer in och stoppar honom och skäller ut honom. Han får panik, försöker flytta på fröken (våldsam?) för att få fram bänken. Fröken tar tag i honom (våldsam?), då brister det för den annars lugna Prestationsprinsen, han svär och säger att han inte vill byta plats, börjar fäkta med armarna som tyvärr träffar fröken. Han sliter sig fri, hinner få med sig jackan men inte skorna och springer hem. I panik.

Nu ringer telefonen. Drottningen svarar med förvånansvärt stadig röst. Det är fröken. Hon vill meddela att Prestationsprinsen betett sig mycket illa i dag. Han har svurit, brutit mot skolans regler att man ska vara ute på rasten, slagits och inte accepterat att sitta bredvid Sara, man kan inte bara sitta bredvid dem man vill!

Drottningen andas djupt: Ja – det låter inget vidare. Men, vet du vad, jag tycker hans reaktion var ganska normal. Jag menar med tanke på hans diagnos som vi vet kräver minimal förändring och enorm förutsägbarhet.

Men Fröken har tyvärr varken kunskap eller bra stöd från sin arbetsgivare i hur neuropsykiatriska funktionsuppsättningar fungerar och kan bemötas. Hon blir lite irriterad, i den här skolan beter vi oss inte som Prestationsprinsen gjorde i dag!

Drottningen frågar försiktigt, hade du förberett honom på omflyttningen? För jag tror inte du har meddelat mig så jag kunde ha hjälpt dig att förbereda honom? Var det förutsägbart för honom vad, när och hur detta skulle hända? Vem han skulle sitta bredvid?

Jag vill i alla fall att du talar med honom att inte slåss och svära i skolan, fortsätter fröken.

Det ska jag göra, säger Drottningen. Kan du då fundera lite mer på det här med ökad förutsägbarhet, det var ju en av de saker vi skrev in i åtgärdsplanen vid förra elevvårdskonferensen? Det gäller ju alla ”ovanliga” saker som flytta bänkar, teaterbesök, idrottsdagar, vikarier, temadagar, utflykter…

De säger hejdå. Drottningen går och ger sin Prestationsprins en öm kram och önskar honom lycka till i spelet. Och i livet, men det säger hon inte högt. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull…

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, Familjeliv, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, pojkkrisen, psykisk ohälsa, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Naturligt att de blir arga! Utagerande och ”våldsamt” beteende har en orsak och kan faktiskt undvikas…

  1. Maria skriver:

    Jag delar dessa tårar och vet att liknande situationer uppstår alltför ofta! Alla föds vi med olika förmågor och svårigheter! Med tydliggörande pedagogik hjälper vi barn att utveckla sina svårigheter istället för att misslyckas. Alla förtjänar att känna sig som en del av ett sammanhang där kaos inte råder!

  2. Ninna skriver:

    Det är så vidrigt vanligt med det här och liknande så man bara vill gråta. Även i vuxenvärlden faktiskt. Även om det kommer till andra uttryck då. Jag som vuxen kan ju ändå hantera situationen lite bättre. Och just för att jag är vuxen möts jag ju av en helt annan respekt!
    Stackars värnlösa ungar som blir totalt överkörda.
    Jo jag har förstås även mött vuxna som inser att de inte vet utan är fyllda av fördomar, det finns de som vill lära mera och försöka förstå. Tack och lov!

  3. Miss F skriver:

    Den här läraren begår ju ett stort fel. Vad är det hon inte förstår? Jag blir så upprörd. Dessvärre har jag sett liknande händelser på sonens förra skola. Jag blir så ledsen 😦

    • Tack för din kommentar Miss F. Det finns många fantastiska, pedagogiska pedagoger som kan hantera elever som tänker och gör annorlunda. Men tyvärr också många som inte gör det. Som den här berättelsen bekräftar (bygger på en verklig situation) och dina erfarenheter!

      Om en stund kommer ett inlägg med tips kring hur man kan göra istället!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s