Drottningen får sig en tankeställare. Alla andra har inte ”normala” och friska barn heller.

I går handlade ett inlägg om Drottningens kollega som inte tänkte, utan bara utgick från att alla andra har friska och ”normala” barn. Det var som en spark i magen för Drottningen.

Häromdagen mötte Drottningen en gammal kollega som hon inte sett på länge. Det visade sig att kollegan och hennes familj hade det omänskligt jobbigt. Deras dotter hade blivit allvarligt misshandlad en kväll på stan och fått omfattande och bestående men. Det var inte samma flicka vare sig psykiskt eller fysiskt. Hon var deprimerad och hon hade tidigare alltid hängt i stallet och varit mycket duktig på dressyr. Nu orkade hon inte det tunga grovgörat i stallen och hennes rygg var skadad så hon kunde inte rida. Fruktansvärt!

Och Drottningen fick höra att rehabiliteringen, psykiatrin, skolan och sjukvården inte alls fungerade för dem. De fick kämpa och slåss för sin dotters och familjens rättigheter, med varierande resultat. Usch, sa Drottningen. Jag förstår att det måste vara jättetungt.

Då tittade kollegan henne djupt i ögonen och sa: Det här kan ingen, absolut ingen, som inte varit med om det förstå. Du anar inte hur det känns att ha en dotter som inte ser någon mening med livet längre och hur det är att uppleva att Sverige inte alls fungerar som det ska och utlovas. Att se hur ditt barn och familj sakta bryter samman, för att periodvis komma upp till ytan och en någorlunda fungerande vardag. Ursäkta, med det kan ingen förstå, utan att upplevt det. Men du kan kanske ana.

Drottningen stod bara tyst. Och paff. Hon tänkte på de gånger hon blivit så arg på att alla tar för givet att ens barn är friskt och som alla andra. Hon funderade på om hon kanske faktiskt var sådan själv också. Den här kollegan var ju uppenbarligen sådan.

Det var liksom inte läge att säga: Jodå, det är lika synd om mig, min familj och Prestationsprinsen. Vi har haft precis samma situation, men av andra anledningar. Det var lika bra att vara tyst om det. Det skulle inte hjälpa kollegan och hennes dotter.

Drottningen tänkte att här har jag något att lära… Nästa gång jag öppnar mig, talar om hur glad jag är eller beklagar mig för någon i förtroende, måste jag tänka på att jag inte alltid vet vad livet innebär för ljuvliga glädjeämnen eller fruktansvärda trauman just nu för den personen. Även om det är min vän. Eller hur mina berättelser glädjer, skaver, tröstar, oroar, inger hopp eller river upp sår…

För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, psykisk ohälsa, Samhälle, Sjukvård. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s