Nej, Tendens och Skolministeriet. Besviken. Inte en enda av de här flickornas ADHD historier är genus-specifik!

P1:s Tendens och UR:s Skolminsteriet har slagit ihop sina påsar och berättar i tre program om Flickor och ADHD. Flickor är inte lika utagerande och får därför inte den hjälp de behöver säger man. Man påanonserar med:

Vad är det som är så speciellt med flickor och adhd? Och varför bemöts de ofta annorlunda än pojkar med samma problematik?

I tre program fokuserar Tendens tillsammans med Skolministeriet från UR på just flickor med adhd. Ofta får de höra att deras problem är familjerelaterade istället för att skola och samhälle tar sig tid att utreda den egentliga orsaken till problemen.

På a) svarar jag tydligen ingenting.
Inte en enda flickornas historier är genus-specifik! Jag kan på rak arm ge er killar som kan berätta precis samma berättelser om sitt skolliv. Kanske har någon av dem fått diagnos tidigare, men precis som för de här tjejerna har det inte hjälpt…

b) Nej, de bemöts tydligen inte olika.
Så som de här flickorna har blivit svikna,  precis lika svikna av skolan och vuxenvärlden blir barn idag oavsett kön. De här tre flickornas berättelser om rektorer och lärare som inte förstår, inte anpassar, inte berömmer; specialpedagoger som inte når fram. Skolan som skuldbelägger eleverna och begär att barnen ska ”skärpa sig”. Skolan som skuldbelägger föräldrarna. BUP som inte hinner/orkar/kan se vad som verkligen behövs. Eller ser de men hinner inte?

Och att problemen är familjerelaterade får även pojk-familjerna höra! Kanske får killarna diagnos oftare och tidigare, men vad är det värt! Visst det verkar var sant att killar oftare är utagerande, men de får skäll, halkar efter i skolan, går ut med sämre betyg, drabbas också av psykisk ohälsa … Diagnoser öppnar sällan några gyllene dörrar i svenska skolan.

Den här serien handlade inte om vad som är specifikt för flickor och adhd. Inte alls. Så snälla, gör en serie om vuxenvärldens svek för elever med ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Intervjua killar och tjejer om deras skolgång och problem i vardagen och ställ sedan vuxna på skolor, kommun och BUP till svars.

Det intressanta är vi vuxna som som inte gör vad vi ska, inte genus i diagnoslandet. För er serie visar att det inte är någon större skillnad för killar och tjejer… Snälla för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Familjeliv, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Skolrätt, Utbildning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nej, Tendens och Skolministeriet. Besviken. Inte en enda av de här flickornas ADHD historier är genus-specifik!

  1. Marianne skriver:

    Vad skönt att nån mer än jag reagerade på samma sak! Tänkte precis likadant när jag hörde programmet.

  2. madelein skriver:

    Min dotter och jag är med i del tre i serien (Mathilda 9 år). Jag upplever stor skillnad vad gäller att se tjejerna (har tre grabbar med ADHD också). Självklart drabbas pojkarna av liknande situationer, bemötande men man ligger ändå enligt mina erfarenheter steget före. Flickor har inte ens fått lov att ha diagnosen om man skall hårddra det. Man skyller ofta på andra orsaker än just ADHD där. Det är därför så många kvinnor fått borderline diagnoser och annat först och därefter ADHD för att man inte förstått att även flickor kan ha diagnosen. Jag håller inte helt med dig med andra ord och tycker att Tendens serie faktiskt var nödvändig 🙂

    • Men Madelein, om serien hade handlat om det specifika för flickor så hade det helt OK för mig. Första programmet var ju inne på det en stund. Det finns mycket mindre forskning till exempel. Men det som kom fram i programmen var inte specifikt för flickor. Flickornas historier var typiska för npf oavsett kön. Förresten vilken underbar lärare Matilda har. Samtidigt blir jag alltid lite förundrad då lärare och specialpedagoger förklarar vad de gör då det fungerar: struktur, förutsägbarhet, lugn och ro. Behöver inte alla ungar det? Som sagt det som är bra för npf:isarna är bra för alla våra ungar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s