Hur en övermäktig tillvaro begränsar, till exempel till bara ett fåtal maträtter

Fortsätter på temat kost. Idag om att bara kunna äta ett fåtal maträtter.

När livet är en övermäktig så vill man begränsa det mesta till kända aktiviteter och upplevelser. Det är inte så kul med överraskningar och att testa nytt. Vardagen är tillräcklig. Man begränsar sig. På gott och på ont.

För oss normalstörda kan det handla om perioder i livet, det har hänt något som gör livet svårt. För andra, med diagnoser, kronisk sjukdom eller kanske bara en släng av, så kan livet regelbundet vara övermäktigt. Är man högsensitiv så är det hela tiden för mycket att bearbeta. Är man då riktigt begåvad vad gäller smak och lukt, så påverkar det relationen till mat. Och så är det för många, bland annat för många med asperger och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eller uppsättningar, som jag väljer att kalla det…

Då kanske det inte är så konstigt att ditt barn, din vän, din grannes barn, ditt brorsbarn, barndomsvän, mans kollega inte äter allt. De är kanske inte bara är pjåskiga och bortskämda.

Tänk på hur livet var någon period i ditt liv då allt bara kändes för mycket. Sprang du på varje fest, umgicks du med många, testade du många nya recept, kastade du dig ut i livet, bytte du jobb eller antog andra utmaningar? För en del är detta svåra liv maten…

Så växla mellan de tre rätter ditt barn accepterar. Förmodligen kommer antalet accepterade rätter att växa om du inte gör en stor grej av det. Och gör det inte det så är väl det OK? Hur har du det själv med frukosten? Äter du samma sak varje dag eller hittar du på nytt varje morgon? Bestämmer du vad dina barn ska ha på mackan eller får de välja? Så varför inte få välja middagsmat?

Och om din gäst har svårt med maten, liten eller stor. Så är det kanske inte i en ny miljö, bland andra människor som det är lättast att testa nytt. Låt dem kämpa hemma och hjälp dem genom din middag, genom alla andra intryck och nyheter som är fullt tillräckliga, kanske till och med övermäktiga… För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Hur en övermäktig tillvaro begränsar, till exempel till bara ett fåtal maträtter

  1. Jag känner mig ganska lycklig lottad som har en son som är riktig finsmakare. Ingen kladdig mat bara rena råvaror som var för sig ligger snyggt och prydligt på sin plats på tallriken! Och i det ser jag bara positivt. Inga tillsatser inget dolt socker och en hel fisk, eller en fin köttbitt med benet kvar för smak. Värre är det för honom i skolan där han till 90% inte äter trots långa dagar då det mesta är halv eller helfabrikat och kryddat med…diverse konstgjorda saker.Frukost är inga problem den äter han för två, ibland ensidig ibland varierad vad HAN känner för. Har velat skicka med matlåda så han får äta men NEJ så får man inte göra. Inte ens om den är anpassad till skolans meny. Då tryter ju orken än mer en påfrestande skoldag.

  2. Ninna skriver:

    Ja just det! ibland är det så bra att få påminnelser. För det är ju så det är! Så jag är!!!
    En Aspergerslingad ADHD…
    Gott när man kan acceptera sig själv.

  3. Ping: Lästips! | Vid Vedspisen

  4. Eddie skriver:

    Ännu ett informativt och omtänksamt inlägg. Keep up the good work, PP!

    Jag (Asperger/ADD) har alltid kunnat äta det mesta förutom ett fåtal rätter som bara känns fel rent fysiskt på tungan.

    Är mer känslig för ljud. Håller fortfarande öronen om någon dricker i närheten av mig. Står inte ut med minsta antydan till sörpel. 🙂 Äter hellre ensam så jag slipper höra alla ljud såsom tuggande, drickande, bestick som slår mot porslin osv.

    Ni med barn som är överkänsliga kan tänka på sådant och kanske hitta något sätt som underlättar för alla.

    • Ja Eddie, dina fantastiska egenskaper, t.ex. ljudkänslighet, är ju samtidigt som det kanske är ett problem för dig, något som vi andra borde vara avundsjuka på. För vissa sammanhang är det ju en fantastisk gåva. Om vi alla bara kunde se det så. Tack för fina ord om bloggen…

  5. petrakrantzlindgren skriver:

    Åh, vad jag är glad att jag börjat följa den här bloggen! Älskar inspirationen och reflektionen jag hittar här :-). Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s