Åh vad han är jobbig med maten!

Neurobloggarna har tema kost denna vecka. Här kommer en repris som handlar om att inte kunna blanda mat och oro inför nya maträtter.

Prestationsprinsen är på besök hos moster Donna. Drottningen, Pappa och syskonen är med. Det har blivit lite laddat. Prestationsprinsen vill inte blanda maten och behöver flera tallrikar.

Trams, säger moster Donna. Det går så bra att blanda spagetti, köttfärssås och sallad på samma tallrik. Skärp dig nu Prestationsprinsen. Drottningen försöker förklara att han inte riktigt gillar och orkar med när saker blandar sig. Äsch, säger Donna. Prestationsprinsen vägrar äta. Får fler gliringar och lämnar till slut bordet. Förtvivlad.

Efter middagen säger Drottningen till sin syster. Var det där nödvändigt? Du vet att ju att han har problem med maten. Han måste lära sig någon gång, svarar moster Donna.

Drottningen frågar om Donna skulle blanda sill, oxfilé, bearnaisesås och gräddtårta på samma tallrik? Givetvis inte, svarar Donna irriterad. Den jämförelsen är löjlig, spagetti, köttfärssås och sallad är en rätt!

Men tänk om det finns människor med så bra smak och luktsinne att smaker framträder tusenfalt tydligare än för oss andra? fortsätter Drottningen. Då kanske alla kryddorna i köttfärssåsen förgiftar salladen istället för att blandningen lättar upp som för oss andra? Det kanske är som sill och gräddtårta på samma tallrik för dem?

Donna blir tyst och lyssnar. Hon tänker. Blir allvarlig.

Drottningen fortsätter. Eller skulle du på resa i ett främmande land med helt annan matkultur låta dig serveras vilken gryta som helst helst utan att veta vad som ingår eller hur det kryddats? Så kanske en blandad rätt som gryta, pytt eller soppa är för andra med behov av stor förutsägbarhet. Att stoppa en sked fiskgryta i munnen och inte veta om det ska bli fänkål och mussla eller lax och räka i munnen kanske är lika jobbigt som för dig att äta en gryta på landsbygden i Kina där grytan är annorlunda både till innehåll, smak och konsistens. Du vet inte om du får ett kycklingben eller en svamp du aldrig känt maken till smak eller konsistens förut i munnen.

Eller ett barn med stort behov av rutiner och förutsägbarhet kanske faktiskt bara klarar av att variera ett begränsat antal rätter, de kanske också måste serveras på rätt dag…

Nu skäms Donna. Hon inser att hon tänkt fel. Men visst har hon rätt att en del barn behöver faktiskt bara skärpa sig, tvingas smaka på nya saker och lär sig förhoppningsvis att njuta av det. Men andra, andra behöver inte den utmaningen i livet. Kanske det stora är att ta sig ur rutinerna och att gå bort på middag i ett hus som luktar och låter annorlunda, med annorlunda lagad köttfärssås, andra regler och nya människor.

Donna letar upp Prestationsprinsen. Han sitter i ett hörn med sin mobil och lyssnar på musik. Donna viskar: Nu har jag dukat fram tre tallrikar i köket och värmt på maten. Jag var dum förut. Jag skulle bli så glad om du vill äta min mat. Kan du tänka dig att följa med? Och det blir glass med chokladsås efteråt. Om den blandningen passar? Prestationsprinsen skiner upp. Jo, glass och chokladsås går bra. Och han är faktiskt ganska hungrig så mat blir också bra… Donna blinkar mot Prestationsprinsen och går in i köket. Prestationsprinsen kommer efter. Nöjd, tröstad och hungrig!

Känner du igen dig från någon av sommarens alla middagar med släkt och vänner? Var lite vaksam och inte för dömande när du äter med andra. Allt är inte som du tror.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Samhälle. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Åh vad han är jobbig med maten!

  1. Boel Jakobsson skriver:

    Bra att höra om dessa matproblem, låt barnet äta det den vill, inte göra matstunden svårare då du vet om störningen.

  2. Zamira skriver:

    Ja hur trött blir man inte på kommentarer som att de ska skärpa till sig?
    Tydligare gränser är allt som saknas… jo tjena!!

  3. Ping: Lästips! | Vid Vedspisen

  4. Britt Öberg skriver:

    Arbetar på Förskola som rullande pedagog på 11 avdelningar. Jag måste säga att nu finns där en oerhört stor förståelse för att vi äter på olika sätt och vill ha maten upplagd på ett vackert och synligt vis. Många barn väljer bort mjölken till gröt på tallriken och dricker ur glas bredvid. andra väljer att äta bröd,pålägg och ev smör var för sej. Att joxa ihop mat på ett barns tallrik är lika fel som att hälla upp jätteportioner till barn som nästan inte äter alls. De barnen behöver miniportioner för att känna att det finns en möjlighet att äta upp allt. Stora portioner blir varje gång ett misslyckande. Därmed blir måltider och mat ångestladdat och i vissa fall traumatiserande för barnet.

  5. Pippigull skriver:

    Å jag fick tårar i ögonen av att läsa. Jag tänker på hur man så lätt kränker barn i olika situationer utan att veta att man gör det. Och att det inte alls är slapphänt och dåligt uppfostrat att låta dem ha sina egenheter – som ju kan vara livsavgörande strategier för dem att orka med vardagen. Glad att jag varit ganska lyhörd mot mina barn trots pikar från mormor och morfar och andra som nog tycker att man ska lära sig uppföra sig på vissa sätt… tack för en bra blogg!!!

    • Tack PippiGull. Ja, dessa egenheter tror jag oftast är porten till något fantastiskt, inte krångliga dumheter! Och som du säger kan vår tolerans faktiskt bokstavligen vara livsavgörande…

  6. Frida skriver:

    Tänkvärd text! Nånting för personalen i min sons skola.

  7. Ping: Åh så bra skrivet! | Vid Vedspisen

  8. Mona skriver:

    Så himla bra, känner igen både mig själv o mitt barn (även om inte riktigt så petnoga). Delar jag med!

  9. Fru H. skriver:

    Känner sååå igen det där!! Jag hade det där ”problemet” som liten.. vissa saker och ting skulle vara som det ALLTID varit och jag fick PANIK om det inte var så.. jag tog också 3 år på mig att bre min smörgås vilket kunde vara oerhört frustrerande för min omgivning… enormt petig var jag med hur det skulle vara..
    Min mellersta son är en avbild av mig och exakt lika petig! Hela världen kan rasa för honom om vi skär hans mat på fel sätt eller fel tidpunkt… Han vill t.ex alltid ha mjölken i ett glas bredvid sin gröt.. inte på gröten..
    I och med att jag är/varit likadan själv så har man ju en större förståelse för hur det känns inuti min son när saker sker som han inte väntat sig…
    Så tack för inlägget =)) Man önskar att fler vuxna skulle kunna ha mer förståelse och faktiskt mer empati/sympati och försöka sätta sig in i hur barnet känner istället för att vifta bort det som en dumhet/fixering…../Mvh Malin

    • Ja, det är konstigt att vissa saker anses vara dumheter och annat är OK. Många av oss vuxna frågar i tid och otid vill du det eller det, rosa eller blå, bio eller simhall, popcorn eller chips, vilka skor vill du ha idag, daim eller lösgodis till lördagsgodis… Men mat, nej, då ska det ätas som serveras. Men det är väl bra ju fler vi är som ifrågasätter och försöker förklara! Tack för kommentaren Malin.

  10. petrakrantzlindgren skriver:

    TACK för ett mycket tänkvärt och viktigt inlägg! Jag har delar det på min facebooksida 🙂 https://www.facebook.com/pages/petrakrantzlindgrense/168796566476904?ref=hl
    //Petra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s