Det är skolan som behöver stöd och förändring, inte ungdomarna. Det är inte rimligt att en tredjedel slås ut ur systemet. Apropå regeringens utredning om ungdomar som varken studerar eller arbetar.

Jag fastnar på raderna och söker men hittar inte det jag vill. Jag hittar delar av det. Att det är ungdomarna som drabbas av skolans brister. Att det inte sätts in tillräckligt med stöd i tid. Det är helt rätt och en av de saker den här bloggen också jobbar för, kortsiktigt. Men nu handlar det om långsiktiga lösningar. Och då ska vi bort från tänket att en tredjedel av ungarna behöver stöd för att klara gymnasiet på utsatt tid (en fjärdedel på 4 år, resten hänvisas till vuxenstudier, pojkar drabbas hårdare än flickor enligt SKL).

Det är skolan som behöver stöd och förändring, inte ungarna. Det är inte rimligt att en tredjedel av eleverna slås ut ur vårt skolsystemet. En skola för alla och det redan från start, inte bara i gymnasiet!

Igår redovisades delbetänkandet som rör en översyn av det kommunala informationsansvaret, Ungdomar utanför gymnasieskolan – ett förtydligat ansvar för stat och kommun (SOU 2013:13). Ann-Marie Begler är generaldirektör för Skolinspektionen och regeringens särskilda utredare för att föreslå hur arbetet med unga som varken arbetar eller studerar kan utvecklas. Några av utredningens huvudtankar finns redovisade i sammanfattningen (som finns på lättläst svenska), men också i en debattartikel i Dagens Nyheter igår av Ann-Marie Begler och Angeles Bermudez-Svankvist, generaldirektör för Arbetsförmedlingen. Vad sänder det för signal? Arbetsförmedlingen är väl sista lösningen? Borde inte någon som kan påverka skolan till exempel SKL varit lämpligare? Vill du hellre se och höra så har SVT ett inslag om utredningen.

Jag tror utredningen i för hög grad presenterar lösningen på symtom istället för lösningen på de grundläggande problemen! Med det inte sagt att det finns en massa bra i utredningen. Till exempel tar man upp att det behövs tydligare instruktioner kring anpassad studiegång. Att sådan i första hand ska göra att en elev kan fullfölja sin utbildning, inte skära bort delar som aldrig kommer igen.

Kommunen ska bli bättre och snabbare på att hitta ungdomar som inte går i gymnasiet. Jättebra, en fundering bara, man använder ordet ogiltig frånvaro. Många är borta länge och hamnar i utanförskap med giltig frånvaro… bland annat barn i behov av särskilt stöd, som inte får det de behöver eller inte får alls. Hemmasittare, skolvägrare, mobbade, med adhd, med asperger eller bara en släng av.

Ungdomar ska kunna få ersättning och de ska snabbare och bättre få tillgång till praktik av Arbetsförmedlingen. Tja, gissar att det kan vara bra för en del, helst i kombination med fortsatta studier då…

Man konstaterar:

Den skola de har gått i har inte förmått utforma ett tillräckligt stöd för att dessa ungdomar ska klara sig igenom skolan och få en bra grund för fortsatta studier eller arbete. Klart är att ansvaret ligger på skolan och skolans huvudmän men det är ungdomarna själva som i stor utsträckning får ta konsekvenserna.

Och att skolan ofta brister i detta, synd att fokus är stödåtgärder och inte förändringar för en inkluderande skola för alla:

Det finns inga enkla lösningar för att förhindra avbrott. Dock kan det konstateras att det finns insatser som ökar förutsättningarna för eleven att kunna genomföra en gymnasieutbildning. Dessa insatser bör framför allt göras inom ramen för skolan och så tidigt som möjligt efter att problemet har identifierats. Genom att ge eleven tidiga stödåtgärder i skolan minskar risken för att eleven blir skoltrött, hamnar på efterkälken, tappar självförtroendet etc.

Det  är också synd att man inte kopplar problemet till vården. För som man konstaterar i utredningens kapitel om stöd och andra insatser i och utanför skolan:

Utredningen avgränsas till åtgärder inom ramen för skola eller arbetsmarknad. De unga i målgruppen har dock ofta mångfacetterade problem och behov av insatser från exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin och andra delar av sjukvården, vilket inte beskrivs i detta betänkande.

Advertisements

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, pojkkrisen, Politik, psykisk ohälsa, Särskilda behov, Skolan, Skolrätt, Utbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s