Tänk att stå för nära kan vara så laddat och inte minst vad viktigt det är att berätta. Förklara när någon gör ”fel”.

PrestationsprinsenIbland räcker det att förklara och att våga vara ärlig. Att tala med, inte om, någon… ofta räcker det. Här en liten repris där det fungerade:

Prestationsprinsens kompis har anförtrott honom något. Det fick Prestationsprinsen att bli rosenrasande, han ville smocka till Kalle.

Men han gillar sin kompis, så han tänkte på vad han lärt sig. Han behärskade sig. Tänkte på sin hund hemma, som han tycker om, som är mjuk, varm o snäll. Så kände han i fickan på sin stressboll, klämde riktigt hårt ett par gånger. Det gjorde nästan ont i tummen. Så gick han därifrån.

Kalle hade berättat att han, Prestationsprinsen, är konstig. För han står alltid så nära. Kalle sa att han vant sig. Han ställer sig bredvid, då går inte Prestationsprinsen närmare. Kalle sa också att några killar och tjejer i klassen brukar leka Prestationsprinsleken, då ska man gå så nära den andre man kan och den andre får inte reagera. Backar man, skrattar eller blir irriterad har man förlorat… De tycker att Prestationsprinsen är puckad och äcklig, de har Simon berättat för Kalle.

När Prestationsprinsen lugnat sig blev han ledsen. Varför får man inte stå nära? Varför har ingen sagt något tidigare, då kunde han kanske lärt sig var man ska stå. Precis som fröken Anna lärt honom att tänka på sin hund och klämma på stressbollen då han blir rosenrasande. Tänk att man kan vara äcklig för att han står fel.

När han kom hem berättade han alltihop för Drottningen. Hon sa att Kalle var en fin kompis som berättat. Det förstod först inte Prestationsprinsen. Det var ju skittaskigt! Men Drottningen förklarade att det värsta man kan göra som kompis är att inte berätta saker som är jobbigt.

Det tyckte Prestationsprinsen var konstigt, för när Drottningen hade tjejmiddag sist (varför heter det tjejmiddag, dom är ju tanter!?) sa han till sin moster att hon hade blivit tjock och att hennes mönster på tröjan såg ut som kräks. Då hade mamma sagt att man kan inte alltid säga vad som helst, det kan vara jobbigt för den man säger det till och onödigt.

Drottningen sa till Prestationsprinsen att hon nog försökt säga att han är lite närgången och ska backa lite. Men att hon insåg att hon inte berättat varför. Det är nämligen så, att de flesta i Sverige vill ha lite utrymme, en meter, kanske lite mindre. I andra länder går man närmare, och det är helt OK. Man tar till och med i varandra då man talar. Men i Sverige känner många oss lite trängda och obekväma om vi kommer för nära.

Jaha, sa Prestationsprinsen. Jag kommer ihåg att du sagt att jag är för nära, men jag tycker om att vara nära. Var ska jag stå då?

Drottningen tänkte efter en stund. Du ska nog inte stå närmare än en arm, om ni står mittemot varandra. Så lång som en arm är. Men det är klurigt, för om du sitter bredvid någon, då kan du vara närmare. Just då ringde det på dörren och Kalle kom förbi.

Blev du ledsen? Jag vill inte att du ska vara det? Det gör inget att du står nära mig, sa Kalle. Prestationsprinsen berättade att han inte förstått att det är konstigt att stå nära, att man ska stå en armslängd ifrån. Men sa han, hur ska jag komma ihåg det!?

Kalle och Prestationsprinsen kom på att Kalle kunde säga ”Näsa”. Det låter nästan som nära. Och då skulle Prestationsprinsen kunna backa. Prestationsprinsen blev jätteglad. Ja! Så lär vi fröken Anna och Danne (Prestationsprinsens elevassistent) om ”Näsa”. För ingen vill vara äcklig, konstig eller göra fel. Alla vill göra rätt och passa in.

Prestationsprinsen var på ett strålande humör. Han kramar Kalle hårt (en annan sak att kanske ta tag i tänker Drottningen och tittar Kalle i ögonen och de ler åt varandra) Sen suckar Prestationsprinsen, vad annorlunda ni är.

Vi tycker att saker är självklara. Men vem är vi och vad är självklart? Är det kanske vi som är annorlunda och inte de. Vilka nu de är… Vi kan försöka att vara mer toleranta, men också vara uppriktiga på ett så omtänksamt sätt vi kan.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, Familjeliv, Föräldraskap, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tänk att stå för nära kan vara så laddat och inte minst vad viktigt det är att berätta. Förklara när någon gör ”fel”.

  1. M. skriver:

    Så jäkla bra! Bra kompis och bra diskussion 🙂 Det är liksom inte så lätt att intiutivt förstå sociala regler men det går att lära sig dom (även om man tycker att de är fåniga).
    Heja prestationsprinsen och hans kloka familj 🙂

    (Jag blev diagnosticerad med adhd i vuxen ålder och kämpar dagligen med att få rutinerna att fungera)

    • Ja M. För många går det att lära sig sociala regler och det går att förstå andras sociala brister. Men det krävs ju lite ansträngning i båda ändar och det faller alltid störst ansvar på oss vuxna eller den utan diagnos eller släng av. Men vemkan säga sig vara utan sociala brister…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s