Bilden och uppfattningen om vad som är typiskt vid ADHD, asperger och autism. Inte sällan inskränkt, stereotyp eller till och med felaktig!

När man inte är insatt i något är det lätt att få en felaktig bild. Man tror saker från lösryckt fakta, filmer man sett, diffusa, kanske felaktiga, minnen från artiklar man läst och vad folk i stort tror, säger och tycker.

Det är också lätt hänt att man då bara ser och  bekräftar den bild eller uppfattning man redan har. Speciellt om den bilden och uppfattningen delas av många andra. Då ”hjälps” man åt att cementera denna allmänna uppfattning. Oavsett om den är rätt eller fel…

Vad är det jag försöker säga egentligen. Jo, om filmer, böcker och det allmänna snacket hela tiden är att autism innebär att man står och gungar, inte har koll på i stort sett något, men kan bara genom att titta komma ihåg exakt hur detaljerna i bilden såg ut eller hur många tändstickor det är i asken, då etableras den beskrivningen av autism hos många människor…

På samma sätt när TV-serier, radioprogram och tidningar hela tiden beskriver människor med Aspergers syndrom som känslokalla, tolkar alla uttryck bokstavligen, talar konstigt och beter sig underligt och undvikande i alla sociala relationer, ja då etableras den beskrivningen av aspergers hos många människor…

Och om serier, filmer, snacket i fikarummet kring ADHD bara handlar om människor med oerhörd kapacitet, tusen järn i elden, otåliga, impulsiva och påhittiga, inte sällan på ett negativt sätt dvs. de far runt, kommer för sent, trummar med fingrar, startar tusen grejer men slutför få, ja då etableras den bilden av ADHD hos många människor…

Och vad ser vi då efter att ha matats med stereotypa bilder av  medmänniskor med diagnos? Jo, det beteendet! Eftersom det är det beteendet man lägger märke till och bekräftar hos dem man vet har en NPF-diagnos… Man ser inte andra beteenden och positiva sidor. Och givetvis förstår man inte att andra man känner också har dessa diagnoser.

Då är det inte lätt att förstå att grannens dotter har ADHD, kollegan aspergers och svåger Tures bästa vän högfungerande autism. De verkar ju helt ”normala” kanske. Eller så tycker man en massa om dem… Men man förstår inte att de har en diagnos eller släg av, eftersom de inte stärker den förutfattade beskrivningen… Och de lär inte presentera sig som:

”Hej, vi är nyinflyttade, min dotter har ADHD och min fru bröstcancer, vilket fint hus ni har!”

”Hej, jag började på Analysavdelningen idag, jag har asperger, problem med inkontinens och kommer senast från Banken!”

”Hej, kul att ses igen, vi sågs ju på Tures födelsedag, men du kanske inte vet att jag har vunnit SM i orientering, har högfungerande autism och gick i samma klass som Ture i lågstadiet.”

Nej, man berättar inte allt. Man berättar inte för alla. Dels eftersom vi inte vill dela allt med alla. Dels eftersom många med en gång stämplar sin felaktiga bild av diagnoser på dottern, kollegan eller vännen. De flesta berättar för de personer de har förtroende för och tror fattar att inte alla är som de stereotypa etablerade uppfattningarna och bilderna av ens diagnos. För man är den man är. Inte sin diagnos.

Det är synd att det är så här. För om fler vågade berätta att de har en diagnos, så skulle bilden av diagnoserna vidgas, vi skulle få mer förståelse för annorlunda beteenden och vi skulle kunna slå hål på myterna och de felaktiga, eller inskränkta, beskrivningarna.

Samtidigt så måste vi förstå alla med diagnos, alla föräldrar, alla anhöriga, alla nära vänner, som inte finner anledning att berätta. Det vet att det skulle göra gott i princip, men ofta väldigt ont i praktiken. De har ofta nog med problem bara att få vardagen att fungera. Så det hänger på oss andra att sprida kunskap och förståelse, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, jobbet, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Samhälle, Särskilda behov. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s