Två månader räcker egna viljan, sen är det november… Då är också orken slut och hemmasittandet ett faktum…

Prestationsprinsen hör mamma komma. Han är redan vaken och tankarna virvlar, men han låtsas sova.

Han vill inte gå upp. Han vill inte gå till skolan, han vill inte helt enkelt. Han har inte velat på länge. Det spelar ändå ingen roll. Ingen roll alls. Han ville, men det gick inte. Gick bara inte. Bättre att inte gå dit än fucka upp. Så han tänker inte gå upp…

Efter sommarlovet kändes det bra. Han kände sig stark och tänkte att den här terminen ska det nog gå.

Men… Ny tyskalärare. Han pratar i oändlighet, skitsnack och uppgifter blandat i oändlighet. Sen lämnar han ut en lapp med sju kilometer lång lista på uppgifter. Hur fan ska man veta när man ska lyssna? Och hur fan ska man fatta och orka alla uppgifter! Och gubbdjäveln låter inte mig använda datorn fast Mimmi (specialpedagogen) sagt så. Ahhhhh!!!!

Svenska fröken lika hopplös. Så tråkig och …. Hon har nog aldrig gjort eller sett något av det han och kompisarna tittar på, gör och spelar. Ingenting.

Och historialäraren är så tröttsam. Prestationsprinsen älskade historia förut. Men den här snubben.

Så när man inte fattar eller orkar så blir de sura eller arga.Du måste skärpa dig och göra saker även om du tycker det är tråkigt! Ah men… Det är väl för fan de som ska skärpa sig och göra grejer man fattar och orkar!!!

Så först gick han varje dag till skolan. Sen blev han så himla trött av allt snack, långa otydliga instruktioner och skit han fick vissa dagar att han stannade hemma dagen efter. Men sen tog det längre tid och fler dagar att hitta orken. Så han var hemma ett par tre dagar varje gång. Då började mamma och pappa tala med skolan, skolan med honom, Mimmi var bra, men de andra lärarna fatta ju ändå inte vad hon säger. Så det gör ingen skillnad. Så varför gå dit? Inget funkar ju ändå.

Så nu vägrar han. Han hör mamma – han blundar. Hon försöker. Han blundar. Han vet att hon vet att han inte sover. Han vill men kan inte. Hon vill, men förstår.

Drottningen går ut ur rummet. Sjukanmäla igen. För sen till jobbet igen. Eller kanske borta från jobbet igen. Ja, hur ska hon göra. Ahhh!!!!

Samma sak tredje året i rad för Prestationsprinsen. Börjar bra ett par, tre veckor. Börjar slira med en dag här och där nästa två, tre veckor. Så flera dagar i veckan. Och så blir det novemberlov och efter det ingen skola alls. Drottningen tänker, är det helt enkelt så att det tar två månader att brytas ner av en skola som inte funkar…

Två månade räcker viljan och ambitionen trots skolans bemötande… Sen är de förråden slut.

Hur håller vi förråden fyllda? Hur låter vi bli att tömma? Hur fyller vi på? För våra älskade ungars skull!!

FÖRELÄSNINGAR I SUNDSVALL

På onsdag 18 och torsdag 19 nov föreläser jag för föräldrar i Sundsvall. Det finns platser kvar! Mer info och anmälan här.

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Skolan. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Två månader räcker egna viljan, sen är det november… Då är också orken slut och hemmasittandet ett faktum…

  1. Camilla skriver:

    Ojojoj jag känner mig riktigt orolig för att mitt barn 11 år är på väg att bli hemmasittare? För att göra en lång historia kort. Sedan 6 år tillbaka gått på bup pga mycket utbrott och ohanterlig hemma vi kommer ingenstans när vi skall iväg det är bråk o mycket ”göra om” som hen skriker och FEL fast vi tycker att vi gör samma hela tiden. Jag börja ifrågasätta om det ändå inte va en diagnos men BUP tyckte inte att jag skulle titta på hen med de ögonen? Blev behandlade som parterapi etc etc o då kan jag säga att vi inte haft några problem förutom att förstå vår älskade hen . Jag sade till mig själv att nej jag måste söka mig någon annanstans o nu är vi under utredning på bnk i en annan kommun … Skolavslutningen gick hen inte på inte heller skolfotodagen skrek till mig att hon aldrig gillat skolavslutningar att jag ttvingat hen osv. Vi kämpar varje morgon o får oftast hem ett väldigt argt o frustrerat barn ! Nu har hen varit hemma vissa dagar inte många men vi har inte orkat bråka endel morgnar . I morse va en sådan hen skrek att det är jag som vill att hen skall gå i skolan inte hen??? Till saken hör att hen håller för öronen om jag vid något tillfälle vill veta varför hen inte vill gå hen vill inte prata ….. Från en mycket trött o frustrerad Mamma som nu har läst måånga bloggar o känner igen mig mycket i familjer med barn med autism ….

  2. Reblogga detta på Prestationsprinsen och kommenterade:

    Jag skrev något om november och skolkrascher. Är det ofta så frågade en mamma. Ja! Sa jag… Talade igår med ett mobilt skolteam – Puh, det är ”högsäsong” nu. Jag hör från skolor, föräldrar och närvaroteam. Det är tufft nu!

  3. supermamsen skriver:

    Precis så blev det här! Rätt in i väggen efter höstlovet och nu är det som att börja om igen. Denna eviga tuffa kamp 😕

    Tack för att du så fint sätter ord på det våra älskade barn tampas med! Och de känslor vi som föräldrar bär på…

  4. Ulrika skriver:

    När min dotter skulle börja 7:an så visste jag redan på förhand att det skulle bli problem. Då hade hon ännu inte fått sin adhd-diagnos, men jag som mamma var rätt säker på den skulle komma. Jag mailade alla lärarna och berättade om min dotter och att jag ville att de skulle återkoppla till mig såfort det var något som inte funkade. Visst, absolut, svarade alla lärarna. Efter bara två veckor blev hon utkastad från matten, sen följde bilden, slöjden, tyskan… Hon mådde allt sämre vilket hon tog ut på mig. Utbrott, rymningar, sönderslagningar blev vardag. I februari vägrade hon gå tillbaka till skolan efter sportlovet utan var hemma ett par dagar, gick någon dag, blev utslängd och gick hem igen. Till slut gick jag upp till skolan för att prata med rektorn, men bröt ihop redan innanför entrén och snyftade mig igenom två timmar med lärare, rektor, kurator, mattelärare och skolpsykolog. Dottern blev direkt erbjuden plats på resursskola där hon varit sedan dess. Där blir hon bemött helt fantastiskt, där får man sitta på golvet och läsa, sitta i soffan med filt och skriva prov och räkna matte med en stol på huvudet om man vill – ”bara man räknar så…”
    För oss har det varit räddningen, nu i åttan når hon målen i samtliga ämnen, vilket känns helt fantastiskt!

    • Tack Ulrika! Vad underbart. Det är ju så här det ska vara. Jag tror många blandar ihop att låta någon sitta på golvet med oordning. Och viljan att jobba (på ett sätt det funkar för den eleven) med ovilja att lyda mig som lärare… Annorlunda, men lika bra!

  5. M skriver:

    Inga bra svar men vill gärna lära mig av er resa … Vore också intressant att veta hur det funkar för prestationsprinsen att vara hemma om dagarna. Fördelar? Svårigheter? Vad innebär det för er föräldrar? Skoljobb under tiden? Om du vill dela, förstås!

    Är det några föräldrar som hemundervisar, permanent eller tillfälligt, självvalt och godkänt av kommunen eller som en del av hemmasittarlivet?

    Undrar M som har ett barn i åk som går i skolan 2-3 tim/dag och är sjukskriven resten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s