Hemmasittare och skolvägrare är svårt att acceptera, utbrändhet bland vuxna är däremot både utbrett och accepterat.

Drottningen är på jobbet. På avdelningsmötet för hon höra att hennes kollega Ines inte kommer tillbaka efter förkylningen. Det var nämligen inte en förkylning. Ines hade brutit ihop i helgen och bara gråtit och gråtit, situationen var henne övermäktig. Stress på jobbet, sjuk make, tre små barn och hennes bästa väninna hade just gått bort i cancer. Sen visste ju alla på jobbet att den nya avdelningschefen, som nu stod och talade så förstående om Ines, var en av de största orsakerna. Men det fattade hon inte själv… symtomatiskt nog.

Chefen berättade att hon fått information från HR-chefen Kristina. Ines kommer att vara helt sjukskriven ett par veckor, kanske månader, sen komma tillbaka på deltid med anpassade arbetsuppgifter och så successivt trappa upp för att kunna vara tillbaka i sitt jobb och full fart på sikt. Men sådant här tar tid och vi måste låta det få ta tid. Hon kanske aldrig kommer att kunna arbeta heltid igen.

Drottningen lider med Ines. Samtidigt kan hon inte låta blir att jämföra Ines situation med sin egen och andras som har det tufft. Det är en skör lina man balanserar på då man tvingas orka mer än man orkar… Nåväl, hon packar ihop sina grejer och skyndar till skolan där det är dags för ännu ett möte. Prestationsprinsen har nu varit hemma från skolan i sex veckor.

På skolan möter hon rektorn, som vanligt inte insatt i vad som gjorts eller ej enligt åtgärdsprogrammet utan ansvariga och datum för uppföljning… Mentor Nilla är lugn och bra, men påpekar att skolan kanske borde ta hjälp utifrån, förutom BUP. Det här är svåra saker. Det är något i skolsituationen som är ett så stort problem för Prestationsprinsen att han inte ens mäktar ta sig till skolan, konstaterar hon.

Rektorn påpekar att de har satt in en rad åtgärder, men han kommer ju bara och ger upp på en gång. Han måste väl kunna bita ihop och ge det en chans.

Tydligen inte, konstaterar Nilla. Drottningen tackar högre makter för att hon har en vapendragare.

Nilla förklarar, enligt vårt möte med BUP kan man se det som att han är utbränd av att så lång tid blivit utsatt för en oförstående skola och vuxenvärld. Att varje dag pressa sig till skolan bara för att misslyckas är oerhört stressande. De dagar han är här blir antagligen för ansträngande och de dagar han är hemma är misslyckanden. Vi vuxna har inte lyckats och är ansvariga för situationen.

Rektorn håller inte riktigt med, men säger OK, så vad gör vi?

Enligt läkaren på BUP kanske han behöver vara sjukskriven ett par veckor, kanske månader, sen komma tillbaka på deltid till en anpassade skolgång och så successivt trappa upp för att kunna vara tillbaka i skolan och full fart på sikt. Men sådant här tar tid och vi måste låta det få ta tid. Han kanske aldrig kommer att kunna vara i skolan på heltid igen…

Barn är små människor, de råkar ut för precis samma saker som vuxna. Varför tror vi inte det får liknande konsekvenser och behöver liknande åtgärder? Vi måste skärpa oss, för våra älskade ungars skull.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, pojkkrisen, psykisk ohälsa, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Skolplikt, Skolrätt. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Hemmasittare och skolvägrare är svårt att acceptera, utbrändhet bland vuxna är däremot både utbrett och accepterat.

  1. Emelie skriver:

    Hur definierar du ”sjukskrivning”? De tre läkare jag hittills har frågat, säger att det inte går att sjukskriva barn.

    Tack för en jättebra blogg!

  2. karin skriver:

    Mycket bra liknelse tycker jag.Tyvärr hänger det ju ihop lite också. Föräldrar blir utbrända av utbrända och deppiga barn. Själv sitter jag i telefonsamtal om barnen nästan varje dag. Fröknarna får ringa mig så jag kan lösa det ena barnets problem på telefon. Funkar det inte får jag hämta honom. De kämpar verkligen och gör så gott de kan. Jag vill inte lägga någon skuld på dem. De ska hinna med de övriga 25 barnen också. Ingen optimal skolsituation för en kille m både autism och adhd. Fritids är ännu jobbigare för honom. Ibland har jag båda barnen med mig på jobbet på eftermiddagen. Jag slutar kl 15 men då har energin tagit slut och de får vara med mig istället. Men just nu är jag sjukskriven 😦

    • Tack för kommentar Karin, det hänger säkert ihop i en del fall. En del föräldrar bli pantrar, andra orkar inte, en del kämpar och springer tills de faktiskt inte orkar mer… men alla hittar ork de inte har och gör nog allt vad de förmår!

  3. Malin skriver:

    Har ett barn hemma nu pga. inkompetenta pedagoger (?!) som inte förstår hur de ska var och en hitta sitt sätt att bemöta barnet. Byter skola nu och ska bli ännu mer Tigermamma o Tigerpappa för ungen. Skolan är till för barnen o den ska fungera för alla. Målen i skolan kan nås på många olika sätt; det gäller för pedagoger att hjälpa barnet att hitta hens egna sätt att lära sig! Det handlar om att se det hela ur barnets, individens perspektiv. Alla är olika, tänker olika o har olika sätt att lära sig!

  4. Linda Hellberg skriver:

    Jaaaa….Det är makalöst hur lite hänsyn vi i vuxenvärlden tar till de som ska leva i världen efter oss……Det finns en jättestor skillnad i detta med stress för vuxna/ barn. Barnens hjärnor förändras nämligen av denna övermäktiga stress som de inte själva kan hantera…Och barns hjärnor är inte färdigväxta för detta tryck. Så det är på tiden att vi verkligen ställer oss upp för dessa överstressade barn nu,innan deras personlighet och förmågor förändras helt av detta…..Må kunskapen växa,och tack! För dessa viktiga ord ❤

    • Tack Linda, jo så är det ju, att det man drabbas av under sin uppväxt kan få stora konsekvenser för framtiden, på många plan. Och vi förstår nog inte ens vidden av det idag.

  5. Mia-Marie skriver:

    Otroligt viktigt att detta blir synligt, pratat om och skrivet om – att det faktiskt är så, barn blir också utbrända och behöver få vara sjukskrivna och hitta tillbaka i sin takt! Jättebra skrivet…!!!

  6. rosafantasier skriver:

    Mycket bra!!
    Ja, hur kommer det sig att barn skulle vara så mycket annorlunda oss när vi är vuxna? Och varför tror vi att barn ska klara av saker som vi som vuxna har så svårt med? Bara för att de är barn och oförstörda eller?
    Bra att du uppmärksammar den jämförelsen. För det är PRECIS samma sak!

  7. pärlbesatt skriver:

    Läst, känt igen, beklagat och delat vidare.

  8. Jennifer skriver:

    min stora prins har det liknande som åsa beskriver: en flexibel och förstående skolmiljö och dessutom en jättegullig och engagerad lärare. än så länge går han på mellanstadiet och jag möts av förståelse eller till och med ett ”bra, det verkar han behöva” – och ÄNDÅ behöver han en dag (eller två) emellanåt i slutet av terminen eller före loven. jag både undrar och försöker låta bli att undra över hur det kommer att bli på högstadiet…

    • Hej Jennifer. Vad bra att skolan funkar och att ni förstår att han behöver komma ikapp och vila, eller egentligen en rejäl ställtid/återhämtning. Det här blir ju ofta svårare i högstadiet som är mer krävande för de här eleverna, men får man bara till tid för återhämtning och ställtid så kommer det säkert att gå jättebra!

      Det viktiga är att skolan, om ni löser det med anpassad skolgång, inte bara skär timmar. Utan tänker till så att han får ett sammanhang i sin skolgång, dvs att han inte förväntas nå målen om han t.ex. ”missar” varje språklektion då det går igenom nya kapitlet, men förväntas delta i läxförhöret lektionen därpå… För en del passar det bättre med en ledig dag då och då…

  9. Marie Gladh skriver:

    Hej! Jag och en fd. kollega har skrivit en bok om hur man kan få tillbaka hemmasittande barn och ungdomar till skolan. Sprid den gärna vidare om du tycker att den är angelägen!
    Med vänlig hälsning,
    Marie Gladh

    http://www.gothiaforlag.se/se/butik/amnesomraden/socialt_arbete_och_omsorg/barn-_ungdom_och_familj/tillbaka_till_skolan.ecp?product_category_id=&content=true&searchparam1=%20serial=72058750

    • Tack för länk och tips! Ska kolla in er bok. Hoppas de som behöver läser den! Skrev själv ett litet arbete om detta då jag pluggade specialpedagogik. Jag har länge tänkt skriva ett tips-inlägg kring ”komma tillbaka” efter hemmasittande. Det är ett viktigt ämne, och kunskapen är generellt låg…

  10. Åsa skriver:

    Vilken bra jämförelse med vuxna och utbrändhet. Många små och halvstora hemmasittare är drabbade av utmattningssyndrom efter lång tid av stress. Till slut orkar de inte mer, precis som vuxna. har själv en liten prestationsprins som kan behöva en dag här och där av ledighet, särskilt i slutet av terminen. Han behöver det för att orka. Än så länge har han klarat att komma igen efter någon dag eller två. Och då har han ändå en hyfsad skolsituation med mycket flexibilitet och förståelse.

  11. MariaB skriver:

    Du får mig att tänka på dig med orden örnperspektiv, klartänkthet och smort munläder (ja, skrivarfingrar då:). Det är en stor gåva och du använder den väl. Tack igen.

  12. Catharina skriver:

    Instämmer helt! Många gånger är skolan väldigt oförstående och det är kunskaperna som kommer i första hand – inte barnets hälsa. Vi har kämpat för vårt hemmasittande barn i tre års tid nu, men det leder liksom ingen vart. I vår närhet är det aldrig någon som ens har nämt sjukskrivning – inte BUP, inte skolan och ingen annan heller. Tiden då vårt barn mår bra är sommarloven, vilket faktiskt förklarar en del..

  13. Maria skriver:

    Precis i samma läge med sjukskrivning, fast vårt barn går i åk 3. (Och vill vara i skolan.) TACK för att du skriver … och normaliserar vår vardag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s