Hemmasittare och skolvägrare. En vardag, inte som andra, en sorts rysk roulette varje dag…

För hemmasittare och skolvägrare är varje dag en fråga. En fråga till sig själv. Vad är värt att göra idag? Finns det något värt att göra och är det i så fall skola?

De flesta har perioder då allt fungerar. De går till skolan som alla andra. Utan att ställa frågan. De flesta har också perioder då inget fungerar. De går inte alls till skolan. Utan att ställa frågan. Den är inte ens aktuell att ställa.

Men det finns ett mellanläge. Det är en vardag, inte som andras, en vardag som en ”vanlig” familj aldrig skulle kunna förstå. De är en sorts rysk roulette varje dag… Om än inte med dödlig utgång, mer långsamt nedbrytande… Tankarna snurrar i barnets eller ungdomens huvud och landar i… spänningen eller snarare hopplösheten och vanmakten är olidlig. Landar det i att barnet går upp som alla andra, följer syskonens rytm i morgonens rutiner och kommer iväg. Då är allt fröjd. Men det finns andra dagar.

De dagarna händer ingenting. Kommer inte upp, kommer kanske inte ens några ord… Stilla och tyst. Vanmakt hos föräldrar och barn.

Andra dagar eller andra barn kanske tvärtom ställer världen och hemmet upp och ner. Tårar, utbrott och kanske panik. Vanmakt hos föräldrar och barn.

Alltför många undrar: Men kan de inte bara skärpa sig? Dessa hemmasittare och skolvägrare! Och hur kan deras föräldrar bara gå med på det. I någon mån så stödjer de ju beteendet eftersom det accepterar det. Med föräldrars goda minne… i föräldrars förtvivlan snarare.

Ja, om det vore så lätt att det handlade om att skärpa sig och inte gå med på det… Som vanligt handlar det om ett problembeteende som inte är problemet i sig. Det finns något som orsakar beteendet, hemmasittande och skolvägran, det är det vi ska förstå och hjälpa till att lösa. Och har det gått så långt, att ditt av naturen glada  och nyfikna barn, nu är en ungdom eller barn som inte ser meningen med att gå upp och ut i livet. Ja, då har vi förstås ett stort problem, som tar lång tid att lösa.

Situationen är barnet eller ungdomen övermäktig…

Det tar tid. Ge det tid. Ge ditt barn tid. Ge din elev tid.
Framförallt, ge dig själv som förälder tid.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Lärare, skola, Skolan, Skolplikt. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Hemmasittare och skolvägrare. En vardag, inte som andra, en sorts rysk roulette varje dag…

  1. Malin skriver:

    Hon får inte utredning pga pappan.
    Skolan: hon är ju så glad när hon är här!
    Bup: hon har autismspektrumstörning men vi måste ha båda föräldrarnas samtycke.
    Socialen: vi gör en utredning om barnets rätt till utredning
    Skolan: varför kommer hon inte!?
    Jag; vad ska jag göra. Rysk roulette mycket bra beskrivning

    • Tack för din kommentar Malin! Ja, det här är komplext. Men sin rätt till utbildning har ju ditt barn även i detta komplicerade läge. Och skolans kartläggning av skolsituationen ska göras alldeles oavsett vad Soc o BUP gör. Om de inte gjort det så påpeka det? Kämpa på!

  2. matthias skriver:

    hej! jag arrangerar ett kollo för hemmasittarna. kolla in http://www.sommarkollo4.me. kanske något för era barn att haka på??? Hälsn, Matthias

  3. Tid är ofta nyckeln till många gåtor. Oftast så lång tid man uppskattar att det tar dubblat med några till.

  4. Mamma Z skriver:

    Min kille är 14 år och hemmasittare. Det finns orsaker till varför han hamnade där. Orsaker som ingen vill ta på sig att nysta i. Ingen Lex Sarah anmälan. Ingen konsekvens analys. När faller nästa barn igenom just därför??

    • Ja du Mamma Z, nästa barn faller igenom just nu… i denna stund. Men det finns också de som lyckas ta sig tillbaka. Genom att till exempel byta skola, kanske med en mer inarbetad schysst värdegrund som även i vardagens undervisning och raster verkligen arbetar inkluderande, eller kanske till en skola, kanske till och med friskola, som kan anpassa och se till individens behov och kanske eventuell diagnos…

      Eller i den skola där de är, men de skolor som är med och skapar hemmasittare, tror jag sällan är de som lyckas få tillbaka dem. Det beror förstås på orsaken, kanske eleven är ny och de inte lärt sig den elevens behov, en lärare som inte var på banan och nu slutat eller på banan (det senare ovanligt), kanske orsaken var tillfällig…

      Mitt enda råd är kämpa. Säg ifrån. Låg-affektivt bemötande mot vuxna som inte gör vad de ska. Om du vet att något/någon inte är rätt för sonen och dig/er – byt om möjligt. Det gäller skola, lärare, läkare, handläggare, vänner…. och krama om din son och sköt om dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s