Repris: Prestationsprins med aspergers har hamnat i bråk. Nu ringer vi dina föräldrar. Enligt konsekvenstrappan!

Vi ser olika på sker. Vi är olika. För en är orden det viktiga, för en annan hur de sägs… Med olika fokus kan en diskussion gå väldigt, väldigt fel… en repris kring detta:

Prestationsprinsen går i årskurs 6 och har Aspergers syndrom. Han var arg och är nu förvirrad. Totalt förvirrad.

Prestationsprinsens fröken tittar hotande på honom. I alla fall ser han det så. Hon stirrar honom i ögonen, det gillar han inte. Han tittar bort. Då blir hon ännu argare: Nu lyssnar du på mig, förstår du det!

Det gör han ju. Han fattar ingenting. Man lyssnar väl inte med ögonen. Hur tänker hon? Han tvingar sig att titta på hennes mun, då tror hon att han tittar på henne. Hon blir lugnare och pratar ännu mer. Men jösses vad munnen rör sig, och vad äckligt, man ser lite spott som åker ut. Hör du det, säger hon plötsligt mitt bland alla ord.

Vaddå? säger han. (Inte bra…) Nu ringer jag dina föräldrar. Vi slåss inte på den här skolan. Vi har en värdegrund som säger att vi respekterar varandra. Vi ber om ursäkt. Du har slagit Anna, du har kallat henne djävla äckel och vägrat be om förlåtelse. Då står det i vår konsekvenstrappa att föräldrarna ska meddelas. Jaha, säger Prestationsprinsen. Och?

Han fattar verkligen ingenting. Fröken säger att han har gjort fel och nu ska de ringa mamma. Varför då? Ska hon be om förlåtelse? Ska fröken bli arg på mamma för att han slagit Anna?

Varför ska han be Anna om förlåtelse när det är hon som retas och hela tiden går och småputtar och småknuffar honom? Han är inte alls ledsen att han slog henne. Det är rätt åt henne. Hon är dum och har småslagit honom i flera veckor. Det var skönt att ge igen.

Varför ska inte Anna be om förlåtelse? Varför får Anna retas, puttas och knuffas, men inte han slå tillbaka? Varför är fröken arg på honom? Vem ska ringa Annas mamma?

När fröken ringer säger Drottningen, Jaha. Fröken harklar sig och säger. Du förstår kanske inte allvaret i det här. Din son har slagit en annan elev och faktiskt kränkt henne med svordom och nedvärderande ord!

Jodå, säger Drottningen. Jag undrar bara om ni har tagit reda på vad som hände innan han slog. Vad som ligger bakom beteendet? Det försvarar inget slagsmål säger fröken.

Absolut inte, men kanske kan det förklara varför han slog till. Och kanske det beror på hans funktionsnedsättning. Har han misstolkat situationen, inte förstått orsak och verkan eller handlat impulsivt? Och då är det ju snarare du och dina kollegor som behöver tänka om och lära er att förbereda eller förhindra vissa situationer? Kanske? undrar Drottningen lugnt (men kokar en aning inombords).

Men vad vill du att jag ska göra med den här informationen, frågar Drottningen. Och framförallt hur ska du hjälpa honom att inte göra samma misstag. Vad säger er konsekvenstrappa att skolan ska göra för att inte situationen ska återuppstå eller eskalera? Vad är ditt ansvar som mentor?

Jag återkommer säger fröken. Tack, det skulle jag uppskatta säger Drottningen.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, Familjeliv, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Repris: Prestationsprins med aspergers har hamnat i bråk. Nu ringer vi dina föräldrar. Enligt konsekvenstrappan!

  1. Tack för ett gott blogginlägg. Jag vet bara inte vad man ska göra åt de gånger då ”Anna” faktiskt inte gjort något. Då det delas ut käftsmällar för att hon lät, eller bara var ful. ”Anna” får en väldigt konstig syn på sig själv och sin skolsituation när det blir något som bara ska accepteras av henne tills alla har förstått hur man ska bete sig för att inte få en. Rädslan att möta barnet med asperger/adhd, rädslan att gå till skolan för att man får ta stryk. Jag vet, det är inte något du kan göra något åt. Men alla dessa ringar på vattnet. Det blir så många som mår dåligt, är rädda och som får en skadad skolgång.

  2. Annifey skriver:

    Sådär lugn och saklig kan jag aldrig vara tyvärr!
    Jobbar på det -men kan inte 😦

    • Gissar att du är en Drottning? Eller är du pedagog? Hur som helst, vi som möter barn med NPF och en släng av måste ständigt öva oss på lågaffektivt bemötande. Man når bäst resultat med sina barn och elever med det, men också i relationen hem och skola! Så vilken roll du än har. Jag ger dig varma heja-rop att jobba vidare på det, ingen lyckas 100%, vi är inte mer än människor. Bara man vet hur man borde gjort…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s