Åtgärdsprogram måste ändras i tid, att stänga pannan blodig gynnar ingen.

Jag skrev härom dagen om att nu kämpar många lärare, elever och föräldrar med att få till en bättre skolsituation än i våras. Kanske finns det ett åtgärdsprogram som fungerar mer eller mindre bra…

Jag skrev då också om att åtgärder måste få ta tid. Att hålla ut. Att ändra i det lilla, men fortsätta kämpa…

Jag fick en bra kommentar av Bodil som skrev att man måste ju också kunna konstatera att en åtgärd inte fungerar som tänkt och prova något annat istället. Det håller jag med om. Jag tänkte mer på att man kan skruva i det lilla innan man släpper hela åtgärden. T.ex testa lite försiktigt olika sätt att visualisera, summera dagen, möta upp på morgonen, individanpassa kring matten, äta på skolan… Innan man säger att det inte fungerar.

Men funkar det inte så gör det inte. Som jag skrev i svaret till Bodil, Bo Hejlskov brukar citera Ronny Eriksson “det är aldrig för sent att ge upp…”. Den är bra. Det kan vara att lägga ner åtgärden eller att backa till steget innan.

Jag tänker att om till exempel en elev inte klarat av att byta om och duscha efter gympan och har därför sluppit det. Gympan ligger ändå som sista eller näst sista lektion på schemat. Nu har man ett mål att eleven ska försöka börja med det. Därför får eleven gå tidigare än de andra eleverna. Men det fungerar inte alls. Det räcker inte med lugn och ro. Duscharna upplevs ofräscha, det luktar konstigt, det är knepigt att gå före alla andra… Och eleven lyckas förmedla detta. Då är det lika bra att vänta med duschandet. Det är ingen idé att skruva i det lilla med längre tid på sig, testa med badtofflor, en väldoftande tvål. Det är nog bara att backa för tid, tofflor och tvål tar inte bort stress, lukt och sunkiga duschar… Men om det hade varit rädsla för fotvårtor eller att de andra kom för snabbt efter, jag då kunde ju tofflor eller fem minuter till i lugn o ro förändrat situationen.

Eller om en hemmasittare som kanske först gått ett par timmar, klarat att skala upp till förmiddagar, sen en lektion efter lunch två dagar i veckan… Det går så bra så att i nästa åtgärdsprogram lägger man på ytterligare en lektion på eftermiddagarna och ökar antalet dagar med lektioner efter lunch. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Helt plötsligt skolvägrar eleven igen… Det blir en dag. En dag igen. Tillbaka någon dag. Hemma. Hemma flera dagar. Orken och förmågan tog slut. Där gick gränsen… Då är det bara att backa till det som fungerade och som eleven vet fungerade. Trygghet. Men hade inte gränsen passerats så totalt, utan eleven bara varnat att nu blir jag för trött. Snart orkar jag inte gå till skolan. Ja, då kanske vi bara hade skruvat i det lilla, fortfarande lagt till en dag, men inte flera lektioner på eftermiddagarna…

Det gäller att vara lyhörd och lyssna på eleven. För våra älskade ungars skull…

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Särskilda behov, skola, Skolan, Skolrätt, Utbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s