Om att vänta på sin tur, att inte bara ta för sig och ”tänka på andra än sig själv”… Om hur vi vuxna brister i empati och inlevelseförmåga.

Prestationsprinsen inser att han gjort fel. Tränarna är sådär irriterade igen, de tittar på honom, suckar, pratar om honom, det hör han. Men de säger inget till honom…

Han blir orolig, ledsen. Han förstår att nu har han gjort fel igen. Men han förstår inte vad. Han sitter under trädet försöker tänka på vad som hänt. Nej, han vet inte. De avslutade ett pass, gick och bada, alla badade, de hade kul med de uppblåsbara leksakerna, han gillade flodhästen… Sen fick de fika. Och han gjorde fel, men vad. Fan, att det ska vara så svårt att vara på ett fotbollsläger en halvdag. Imorgon tänker han inte cykla hit…

Han slutade med passningsövningarna i tid, det visste han. För han ville verkligen inte sluta, men hans kompis Stefan sa åt honom att de måste sluta och utmanade honom om vem som skulle komma först till badet. Så de rusade iväg.

Det är inte roligt att känna de vuxnas missnöje. Nu kommer Sofia fram till honom, han gillar Sofia. Prestationsprinsen, säger hon, snällt, men han hör att hon är irriterad. Du måste tänka på andra också, du kan inte bara tänka på dig själv. Förstår du det?

Han blir ännu mer förvirrad. Vad menar hon nu. Han tänker på sig, han är ju sig. Han tänker på andra, hur ska man annars passa boll eller tävla till badet. Jo, han tänker på andra. Han förstår det. Så han svarar ja till Sofia. Men han är totalförvirrad och väldigt ledsen. Han känner sig otillräcklig, nu är de så där besvikna igen och han tycker inte om det. Han vill vara duktig och omtyckt. Frustrationen växer och han har lust att bara skrika, sparka sönder något, vråla ”vad är det ni tycker och säger, egentligen!!!”. Men istället kryper han in i sitt eget gömställe, sig själv. Han stänger av hörsel och syn. Sätter sig under ett träd och bryr sig inte om något. Han vägrar gå tillbaka till fotbollsplanen. Han bara sitter där, känner att de vuxna är besvikna och givetvis känner han sin egen otillräcklighet och det gör honom ledsen, tungt ledsen, så tung att han inte kan resa sig då de ska tillbaka till nästa träningspass. Han kan inte resa sig.

Men kom nu säger tränarna. Och suckar. Han ser hur de tittar på varandra. Han ser vad de tänker. Han ser ingen anledning att följa med. Han sitter envist kvar. Det gör inte saken bättre. Tills slut lämnar de honom och de börjar spela fotboll igen på planen. Han ser dem och känner sig utanför.

Efter ett tag kommer mamma gående. Jaha, de har väl ringt. Men han blir glad. Mamma brukar kunna förklara. Hon ler. Han försöker le tillbaka, men känner att det inte blir något leende. Älskade skitunge, säger hon och ger honom en kram. Han gillar när hon kramar honom. Vad har du ställt till med nu då? Jag vet inte, säger han och det är helt uppriktigt.

Mamma förklarar att han är lite för ivrig. Han hade tagit en boll och börjat övningarna, fast tränarna sagt att de inte fick ta en boll och börja förrän de förklarat hela övningen. Han och Stefan hade rusat till badet, tagit för sig de roligaste vattenleksakerna och börjat bada. Fast tränarna sagt att man måste vänta tills de är på plats, ifall något skulle hända. Sen var det ju bra om man turades om med vattenleksakerna också… Sen hade han tydligen gått före i kön till bullarna och tagit två på en gång. Fastän tränarna…

Det kommer en tår. Men den snörvlar han snabbt bort. Han svarar att han tyckte ju bara att det är så kul med fotboll, han längtade efter att bada och bullarna såg goda ut och han var hungrig, vad är det för fel med det? Inget, svarade mamma. Men det är det där med att förstå vad andra vill, behöver och blir glada av. Men det tar vi ikväll.

De talar om det på kvällen innan läggdags. Att det är svårt att förklara saker för 20 barn som lattjar med bollar, att det kan vara farligt att bada utan vuxna om det händer något och att de andra hade ställt sig i en kö för saft och en bulle i taget… Jo, då förstår han.

Drottningen tar också och slår en signal till Sofia. Sofia är fortfarande lite upprörd, kanske egentligen mer frågande, kring varför han struntar i vad tränarna säger och varför han tycker att han ska ha allt först och det som är bäst. Drottningen förklarar att så är det inte. Han tänker annorlunda. Han dissar inte er tränare och struntar i er, han vill bara spela boll. Nu! Han struntar inte i säkerheten, han vill bada. Nu! Han struntar inte i att de andra står i kö, han ser den inte, förstår den inte. Han ser bullarna. Han är sugen och hungrig. Nu!

Så det blir fel. På grund av prestationsprinsars brist på förmåga att förstå andra, deras situation och problem. Men, ett stort men, vi måste också förstå att vi har precis samma problem. Vi vuxna har en brist i förmågan att förstå barn som tänker annorlunda. Vi dömer dem efter hur vi tänker och vår förmåga att förstå andra, deras situation och problem. Inte efter deras förmåga. Det krävs mycket empati och inlevelseförmåga för att förstå barn och unga som tänker annorlunda. För våra älskade ungars skull!

 

 

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Särskilda behov. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Om att vänta på sin tur, att inte bara ta för sig och ”tänka på andra än sig själv”… Om hur vi vuxna brister i empati och inlevelseförmåga.

  1. Tina skriver:

    Ja. Precis så här är det. Jag kan ofta förundras över bristen på förståelse och empati. Det är inte bara personer med NPF som har svårt att tänka utifrån ett annorlunda perspektiv.

  2. Laila skriver:

    Gråter nästan när jag läser dessa rader. Så väl jag känner igen det. Våra älskade små och storskitar ♥ ♥ ♥

  3. Christina Huth skriver:

    Så bra skrivet, mitt i prick. Det är en utmärkt historia att dela för att öka förståelsen. Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s