Det behövs mer kunskap och förståelse för annorlunda barn och ungdomar! Skolan måste ta tag i att funktionsnedsatta elever mobbas oftare än andra.

Vi har ett så stort uppdrag! Att vi alla snabbt blir bättre på att se, acceptera, inkludera och uppmuntra andra. Speciellt de som är lite annorlunda. Sitter i en rullstol, rycker med handen eller har ett osynligt men kanske ”irriterande” funktionsnedsättning. Kanske talar för mycket om sitt, kanske studsar och far lite mer än normalt eller hör dåligt…

Och framförallt, att inte blunda för då andra inte ser, accepterar, inkluderar eller uppmuntrar dessa barn och ungdomar, ja, medmänniskor…

Om du är lärare, se dig omkring och gör något åt saker. Måste du ha så bråttom tillbaka från lektionen? Diskutera inte midsommar på rastvakten.  Besök de ställen där era elever känner sig osäkra. Vet du inte var? Ta reda på det! Så många barn och ungdomar vittnar om lärare som inte ser eller till och med deltar i mobbningen. Och att delta kan vara omedvetet. Om kompisarna fryser ut dig dag efter dag och ingen lärare ser dig eller ger dig frågan så blir ju läraren en del av medmänniskorna i skolan som ignorerar dig. Eller då läraren skäller på dig utan förståelse och respekt för din ADHD. Då blir ju det en fortsättning av intoleransen och mobbningen från skolgården. Såklart gäller det samma alla föräldrar och fotbollstränare. Alla vuxna!

Igår skrev generaldirektör Sarah Wamala med flera från Folkhälsoinstitutet i Svenska Dagbladet om att just funktionsnedsatta mobbas mer än andra. Det konstaterade de även i förra årets rapport, då poängterades det också att fler pojkar med funktionsnedsättning mobbas… I sin rapport som de just publicerat skriver de:

Barn med funktionsnedsättning har en sämre hälsa än andra barn, mobbas oftare och lever oftare i ekonomiskt utsatta hushåll… Ökat fokus på barn med funktionsnedsättning i skolornas arbete mot mobbning behövs, liksom på utsattheten för ensamstående föräldrar till barn med funktionsnedsättning.

De skriver också:

Dessa barn bör pekas ut som en särskilt viktig grupp i skolornas planer mot kränkande behandling.

För våra älskade ungars skull… skriver jag!

Tidigare har jag skrivit om mobbning i bland annat de här inläggen:

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, barn, Familjeliv, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, pojkkrisen, psykisk ohälsa, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Skolrätt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det behövs mer kunskap och förståelse för annorlunda barn och ungdomar! Skolan måste ta tag i att funktionsnedsatta elever mobbas oftare än andra.

  1. Bondbönan skriver:

    ”barn med funktionsneddättning lever oftare i ekonomiskt utsatta hushåll”. Inte första gången man hör det. Jag har funderat mycket kring det där. Är det miljön som utlöser t ex adhd? Eller syns de rika barnens adhd inte i statistiken för att familjerna söker vård privat? Om neuropsykiatriska handikapp är medfödda borde rika o fattiga drabbas lika. Vad gör att de ”rikas” adhd (t ex) mildras? Finns egentligen handikappet eller är det miljön runt barnet som upplever ett problem?

    • Tack för din kommentar och fundering. Jag tror att orsakssambandet det omvända. Det är inte ekonomiskt utsatta barn som får diagnos, utan att föräldrarna till barn med funktionsnedsättning måste sluta eller gå ner i arbetstid. Och därmed får en dålig ekonomi.

      Det är inte ovanligt att den ena måste sluta jobba helt för att få livet att gå ihop för familjen. Att ha ett barn med NPF kräver ca 1500 mer timmar om året i ”föräldraskap” än för ”normala” barn. Det motsvarar en tjänst på 75%!! Det är säkert samma sak för barn med andra funktionsnedsättningar. Klart man inte kan ha ett heltidsjobb eftersom möten är på kontorstid och barnet behöver stöd och hjälp under dagen… Och hur går det för ensamstående!!?

      Diagnosen ADHD är ju en beteende-diagnos. För de med lindriga symtom kan miljön göra att de får diagnos eller inte. Men ett ekonomiskt utsatt hem fullt av respekt, kunskap och förståelse är ju bättre än ett stressigt höginkomsthem med frånvarande föräldrar…

      Dessutom, tjänar den ena massor så kan den ena arbeta mindre eller inte alls utan att familjen räknas som ekonomiskt utsatt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s