Fördelar med att välja bort sitt barn då man har roliga saker på gång! Eller inte…

Du får inte följa med! Du får inte vara med! Det kan kännas hårt både för den som väljer bort och den som väljs bort. Vi är så hårt uppfostrade till att alla ska få vara med och leka. Men ibland är det en befrielse att få ”slippa” vara med. Även om det känns som ett ”välja” bort för den som faktiskt väljer bort åt någon i familjen… Det är det som detta handlar om.

Föräldrar till en del barn lägger helt orimlig kraft, energi och tid på sitt barn. För det är så samhället ser ut. Och för att de älskar sina barn, med eller utan diagnoser eller funktionsnedsättningar. Jag har skrivit om det förr, föräldrar till ett barn med autismspektrumstörning lägger, förutom ordinarie omsorg för sitt barn som vi alla gör, uppåt 1500 timmar per år. Fatta det. Har man då barn med allvarligare problem så börjar vi närma oss en heltid, extra… ”ideellt arbete” men en stor alternativ kostnad eftersom en hel lön faller bort. En del blir sina barns assistenter och vårdare med en viss ersättning, andra har lyckan att få lite avlastning. Sen har vi alldeles vanliga barn, men med lite mer oro, stress eller annat som kräver måttligt med nyheter och förändringar. Men hur lätt är det att lämna bort ett barn?!

Är jag en dålig mamma om jag inte orkar dygnet runt hela året? Är jag en dålig pappa om jag lämnar ett gråtande barn på kortis? Kan man lämna sin tonåring med asperger hemma med farmor, medan resten av familjen åker på semester? Kan min dotter som inte alls gillar restauranger och att äta ute, sitta hemma, medan resten av familjen går ut och äter gott? Svaret på de två första är förstås: Nej! Och på övriga: Ja! Och dessutom det beror på… Man måste må gott i sitt beslut! Fundera också på eventuella syskons behov…

Många föräldrar skäms över hur skönt det är att få vila från sin guldklimp. Andra måste stå till svars för att de inte utnyttjar en sådan möjlighet. Om man är säker i sitt beslut så är det rätt. Våga stå för det och framförallt, alla vi andra ska högaktningsfullt strunta i hur andra lever sitt liv. Om man däremot känner sin syrra, granne, vän så väl att man vet att de skulle behöva avlastning, att det bara är samvetet som spökar, då ska man kanske tjata lite, men bara lite. För detta är en process som kan ta tid och måste få landa där den landar.

Om man nu inte får samhällets hjälp, hur gör man då? Jo, jag tror att man ska våga be om hjälp. Och våga välja bort sin guldklimp. Va? Ja, syskonen skulle nog faktiskt uppskatta ett besök på restaurang eller nöjesfält. Familjen i övrigt skulle kanske orka med sitt älskade barn och syskon bättre efter att ha bilat i Europa och fått en massa energi av nya intryck och gemenskap utan brorsan med sina särskilda behov som alltid måste gå före allt annat… Det tar lång tid att komma dit. Men det kan faktiskt vara den absolut bästa lösningen. Ingen väljs bort. Utan med respekt för en unik individ slipper han eller hon utsättas för något som är för svårt. Slippa, inte stängas ute!

En del barn  ”går inte” att lämna bort eller lämnas ensamma. Men många kan. Och låt då moster eller farmor få hjälpa till den där kvällen, helgen eller veckan, de vill ju! Eller om det finns en kompis de vågar/kan/vill vara hos på sitt alldeles egna men trygga äventyr. Äldre barn kan vara hemma själva en kväll eller dag. De kan steka sig lite varmkorv eller värma lite färdigt i micron och få frossa i såpopera eller dataspel!

Så får ditt barn som inte vill eller kan lite semester från dig samtidigt, som ständigt vill så väl! Och syskonen! Så kan man också se det om man släpper jag-perspektivet….

Inför semestern. Våga välja! Våga göra det bra för alla! Låt någon slippa! Kompromisser är ofta bra, men ibland en synnerligen dålig lösning.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Samhälle, Särskilda behov. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s