Jag orkar inte, för det är jobbigt. Det är bara för jobbigt. Tips om att skattning och skalor som pedagogisk metod.

Inga tonåringar är mångordiga. Inga ungar som har det jobbigt i skolan, kanske med störande beteende, som hamnar i samtal med någon vuxen brukar vara särskilt talför. Det blir krystat och det handlar om en själv. Det är inte lätt! .

Läraren kanske bjuder in till samtal och försöker utan att skuldbelägga, neutralt och empatiskt fråga ”jag ser att det inte har blivit så mycket räknat på matten sista tiden”. Jämför det med att börja samtalet med ett anklagande: ”Du gör inte det du ska på matten” eller ”Du verkar inte förstå att matematik är ett viktigt ämne”…

Vi måste försöka förstå orsakerna till problemet att eleven inte arbetar på. Om vi ”straffar” med att du får ta hem och räkna ikapp, räkna då de andra…, eller kanske sitta kvar efter skola eller på rasten utan stöd för det som orsakar att eleven inte kommer framåt i matten. Då har vi inte hittat orsaken och löst problemet. Då har vi tydliggjort problemet och lämnat eleven ensam med sitt problem.

Nåväl, när man väl försöker förstå orsaken blir kanske svaret något liknande ”För jobbigt”. ”Hur menar du då, hur då jobbigt?” ”Bara jobbigt” blir det uttömmande svaret. ”Jaha, menar du att det är för svårt? Eller att det är för många tal? Eller att du tycker det är tråkigt? Eller att du har svårt att koncentrera dig? Kanske svårt att komma igång?” nu blir svaret en aning irriterat, ”Men, det är bara för jobbigt!”

Ja, i alla böcker så står det att det är viktigt att inkludera eleven i det som fungerar mindre bra. Att eleven ofta vet vad som inte fungerar och själv har bra lösningar. Men hur i ska man få ur dem det!? När allt bara är ”jobbigt” eller ”vet inte” eller” orka”…

En bra lösning kan vara att låta eleven skatta. Inte skratta, det kan också vara förlösande för en diskussion. Lite humor. Men annars att skatta, att arbeta med en skala. Man väljer ut ca fem möjliga och troliga orsaker som man misstänker ligger till grund för att det inte blir något gjort på matten, till exempel:

Bild på ett skattningsformulär

Man kan ha med ”jag blir så trött”, men det är nästan som jobbigt. Att det är tråkigt kan fungera. Då kan det bero på att det är för lätt. Sen kan man fundera på om man vill ha ett jämnt antal rutor. Då finns det inget lagom alternativ. Då lutar det alltid åt ”inte alls” eller ”stämmer”. Men ibland kan det vara bra att veta att det är just lagom. Men om allt blir 3:or kan man testa med fyra rutor istället.

Det här kanske inte alls är förlösande. Det kanske är ett konstigt sätt att strukturera det för vissa elever. Ett tips är att bara visa en rad i taget. Så blir det inte så mycket på en gång.

Andra kanske själva kan föreslå vad som ”fungerar” respektive ”inte fungerar”. Man gör helt enkelt två spalter på ett papper eller på en tavla, så spånar man tillsammans. Det går förstås lika bra att kalla det något annat ”bra” eller ”mindre bra”, kanske ”äger” eller ”suger”, kanske eleven själv har en idé.

Man kan ha en hög med kort där det står olika förslag på orsaker, så kan eleven välja de som han eller hon tycker är relevanta till exempel ”för lätt”, ”tycker det är svårt att förstå genomgångarna/lästalen/uppställningar”, ”jag blir störd”, ”det går inte att sitta still”…

Har man väl ringat in vad som inte fungerar respektive känns bra, så blir det lättare att komma vidare till vad man kan göra åt det. Det tar vi i ett annat inlägg.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, Lärare, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jag orkar inte, för det är jobbigt. Det är bara för jobbigt. Tips om att skattning och skalor som pedagogisk metod.

  1. Chanelle skriver:

    Jag reagera på det där ”för lätt” alternativet. Det är skumt att har man ADHD är det en berättigad ursäkt för då förstår dom att dom måste utmana eleven. Men har eleven inte det då kan vissa lärare ta det som fjanteri och säga ”A men då borde det inte vara något problem för dig att räkna!” :/

    En annan skum sak vissa lärare tror är att om man har svårt att sitta still så är det bara att gå ett varv i klassrummet och sen ska problemet vara löst. Problemet kommer ju för att man inte kan koncentrera sig! Inte för att man börjar bli stel eller öm i baken. Om hjärnan fortfarande halvsover och inte får tillräckligt med energi, då hjälper inga promenader. Istället för att bli rädda för bråk och avundsjuka eleverna emellan borde lärarna hjälpa eleverna inse att alla är olika och att vissa behöver hoppa i matteboken för att kunna fortsätta lära sig något nytt. Det är ju inte som att man räknar mindre matte. Jag menar, det är väll det ”individuell utvecklingsplan” (eller vad det heter) handlar om? Att alla elever ska kunna utvecklas på det sätt som fungerar bäst för dom? Varför ska man annars ha lektioner i studieteknik?

    Inte riktigt vad inlägget handla om kanske….

    • Dina tankar kring ”för lätt” håller jag med helt om!

      Svårt att sitta still tankarna både ja och nej, jag tror att det kan vara skönt att få röra på sig. Det finns många barn som hjälper sig själva genom att ”gå på toaletten”, men egentligen studsar upp och ner i korridoren eller springer upp och ner för trappan.Men visst 75 likadana tal är inte nödvändigt för alla. Framförallt tror jag på mer resonemang och diskussion i matten och mindre eget arbete. Vilket ju forskningen styrkt på sistone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s