Kritiken ska riktas mot skolorna, inte diagnoserna. De normala är på väg att bli minoritet!!

Snart är de ”normala” ungarna i minoritet! Kan majoriteten vara ”onormala”? Är det majoriteten det är ”fel” på eller skolans och samhällets värderingar… Våra värderingar och toleransnivå!

”Kritiken ska riktas mot skolorna, inte diagnoserna”. Så stod det i en puff för Bo Hejlskovs artikel på svd.se. Tydligen ett citat. Det tycker jag var en genialisk sammanfattning av läget.

Bo Hejlskovs artikel var delvis ett svar på två andra debattartiklar. Barnläkare Leif Elinder skriver om att lärare vill ha  ADHD-diagnos på besvärliga, men normala barn. Och att diagnosen har blivit en effektiv sköld i händerna på makthavare, som vill skydda undermåliga samhällsinstitutioner. Inget behöver ändras. Alf Nilsson, professor i klinisk psykologi skriver om hjärnans utveckling och att den utvecklas i olika takt och olika bra under olika förutsättningar, dessutom om att läkemedelsbolagen har stort intresse i diagnostiseringen och medicineringen. Jag tycker alla tre har bra poänger. Ser inte att de säger emot varandra.

Diagnoser sätts i relation till hur man klarar vardagen.Vi har inte en skola för alla idag, trots fina ord om inkludering och tolerans. Skolan kan inte undervisa alla barn. Därför får fler och fler barn diagnoser. Diagnoserna är korrekta eftersom vardagen inte fungerar, och värst brukar det var i skolan. Vi har inte en skola för alla, idag har vi en skola för många, men snart har vi en skola för få.

Så det är inte diagnoshysteri, det är hysteriskt att vi inte har en skola och samhälle där fler anses normala. Där barn får diagnoser för att få den undervisningen de borde fått från början. Skolan klarar bara de elever som faller inom skolans mått på vad som är normalt, och de spannet verkar bli smalare och smalare. Inte bara elever med diagnos, även om de så gott som alltid drabbas, utan även de med lite extra oro, överskottsenergi, jobbigt hemma, koncentrationssvårigheter eller annorlunda tänkande…

Kritiken ska riktas mot skolan, inte diagnoserna. Och absolut inte ungarna!

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Politik, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kritiken ska riktas mot skolorna, inte diagnoserna. De normala är på väg att bli minoritet!!

  1. Bondbönan skriver:

    Tyvärr är det inte bara skolan som inte ”accepterar” de speciella barnen. Värst är ändå de andra föräldrarna som inte tycker att deras fina barn ska utsättas för en jobbig unge. För en jobbig unge är ju alltid föräldrarnas fel. Det är ju deras förtjänst att de har så fina väluppfostrade barn. Och man springer gärna till polisen o soc och anmäler när en jobbig unge är i farten… Skolan tar ju hellre bort 1 jobbig unge än att ha 15 familjer som klagar.

    • Ja, det där är alltför ofta sant…men vi jobbar på det i alla fall. Jag menar sprida kunskap och förståelse. Skicka länken till prestationsprinsen till den argaste föräldern och hälsa! Skulle vara ett kul experiment.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s