Att göra skillnad kanske går ändå, politiker bryr sig. Låt oss hjälpas åt att förändra och skapa en skola för alla!

Lite stolt just nu faktiskt. När jag startade bloggen för 1,5 år sedan undrade jag om jag skulle få några läsare och om jag skulle kunna göra någon skillnad. Jag tror jag kan det. Och kan jag, kan alla!

Igår brydde sig och tackade Centerpartiets Helen Törnqvist om vad jag skrev om hennes debattartikel. Idag Miljöpartiets Per Olsson. Mest stolt är jag förstås för alla tusentals läsare här på bloggen och alla kommentarer och gilla markeringar, här och på facebook.

Idag har Per Olsson tagit upp disciplinära åtgärder i skolan på sin blogg och hur Miljöpartiet ställer sig i frågan här i Stockholm. Detta med anledning av att Utbildningsnämnden i Stockholm för ett tag sedan fattade beslut om nya riktlinjer för studiero och trygghet.

Per tackar mig för inspiration och jag ser att han inspirerats av och tar upp precis det jag nöter på om här på bloggen kring problembeteenden. Att straff inte fungerar, att skolan måste ha skyldigheter innan den eskalerar i straffnivå, hur man istället för straff ska resonera med och lära eleven hur den ska agera i liknande situationer i framtiden för att undvika problem, att vi måste ha olika disciplinära åtgärder, om några, för olika elever osv.

Per tar också upp frågan om Sankt Örjans rektorsområde förmodade nedläggning. En katastrofsituation för många elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och med det särskilda behov. Ett inlägg som inte gör en glad, men lyfter fram bra och insiktsfull fakta, ställer högst relevanta frågor och inte minst en hel del intressanta alternativ. Måtte ärendet återremitteras! För det är inte klokt att kasta bort så mycket samlad kompetens. Se mitt tidigare inlägg om St Örjan.

Jag tackar Per för att han kämpar för, och skriver om, inte bara skolfrågor, utan också de ”onormala” eleverna som underligt nog inte passar in i vår så kallade skola för alla…

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Politik, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Skolrätt, Utbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s