Är omsorg något negativt? Visst behövs det utbildade förskolelärare för en pedagogisk verksamhet. Men vad behövs för bra barnomsorg? Minska barngruppernas storlek!

Idag i Svenska Dagbladet konstaterar man att pedagogernas utbildningsnivå i förskolan rasar, i alla fall i Stockholm. Det är inte bra. Den nya skollagen skärper kraven kring den pedagogiska verksamheten i förskolan.

”När Skolinspektionen gjorde sin tillsyn förra året fick alla utom en av Stockholms 14 stadsdelar anmärkningar om att personalen inte hade tillräckligt god utbildning… I tillsynsprotokollet från just Spånga-Tensta står det att ”några förskolor tenderar att präglas mer av omsorg än en planerad pedagogisk verksamhet”. Där var också andelen förskollärare bland de lägsta i staden.”

Jag funderar. Är det fel att det ”präglas mer av omsorg än planerad pedagogisk verksamhet” för alla åldrar. Hur värderar vi omsorg respektive pedagogisk verksamhet? Brukar vi inte tala om ”barnomsorgen” när vi talar om hur vi vill ta hand om våra småttingar? Och det är väl inte nedsättande?

Jag tror att för de yngre, upp till ca 3 år, så gäller för de flesta att det handlar om en trygg ”omsorg”. Då tror jag att barnskötare kan göra ett fantastiskt jobb ihop med, eller under ledning av, en förskolelärare som inte behöver finnas på avdelningen.

I artikeln nämns i förbifarten barngruppernas storlek.  Jag tror att det är absolut nödvändigt att minska antalet barn i barngrupperna. i synnerhet i de yngre åldrarna, men även för de över 3-4 år. Det har de skrivits och rapporterats massor om till exempel nu i mars från och det togs upp i bla.  Lärarnas Nyheter och i SVT.

Att bli sedd, bekräftat, bygga trygga relationer är livsviktigt för ett barns utveckling. Ibland måste förskolans personal komplettera eller ersätta hemmet där detta inte fungerar.

Och jag tror att många barn inte alls passar i förskolan sina första år. Att vi måste bereda alternativ. Kanske till och med få vara hemma mer med någon nära. Vi är alla olika. Även små barn…

Dessutom, tänk bara på våra barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Många av dem måste helt enkelt ha mindre sammanhang, annars klarar de inte att hitta sin struktur och förutsägbarhet. Hur mycket vi vuxna än försöker hjälpa.

Den trygghet och självuppfattning de tar med sig till skolan kan avgöra mycket för skolresultaten. Och skolresultaten avgör förutsättningarna för ett stabilt och tryggt liv!

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Nya skollagen, Politik, Samhälle, Särskilda behov. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s