Ärr i själen, men också fysiskt, inte på kroppen, men i huset… minnen från en kamp för ett barn.

Drottningen funderar. Hon sitter på sängen i Prestationsprinsens rum. Tittar på olika små märken och spår från tider som varit. Då allt var svart och svårt. Då hon inte visste vad som skulle vara verklighet och vardag i framtiden. Ingen aning om vad hon, Prestationsprinsen och familjen hade framför sig och om det någonsin skulle vända.

Hon kan börja gråta på beställning. Det finns så mycket inombords bara att plocka fram. Som minnen av representanter för vården, skolan, kommunen hon inte kan tänka på utan att bli helt förtvivlad. Förtvivlad över vad de ställde till med för Prestationsprinsen, henne, familjen. Men faktiskt lika starkt förtvivlad över att flera av dem finns kvar på sina tjänster. Vilket elände innebär det, för hur många familjer? Tillfällen och situationer då framförallt skolan, men på grund av den också livet, blev Prestationsprinsen och familjen övermäktig. De har alla gråtit, varit rädda för framtiden och burit sin oro. Ofta utan stöd, men stort ifrågasättande. Det är ärren i själen.

Det finns hål i väggen, ett par sneda stolar runt matbordet, märken i dörrar efter saker som flugit, fönster som nu är hela, men som också gått sönder av saker som ven, porslin som inte finns mer, saker som gömts undan för att inte gå sönder eller skada, dyra elektroniska digitala saker som fick sin beskärda del då situationer blev övermäktiga för Prestationsprinsen. En skev bordslampa. Det är de fysiska ärren i hemmet.

Men det kom en annan tid. En annan vardag. Stabil. Glad. Med sina utmaningar och situationer. Med sina glädjeämnen. Inte som andras vardag. En egen vardag. En annorlunda vardag. Som de lärt sig och skapat. Och där kommer de glittrande ljusa minnena fram. För varje litet steg mot den har varit ett jublande framsteg. Det har funnits massor att glädjas åt! Och det gör att hon kan bli alldeles lycklig när hon vill. Det finns så mycket inombords bara att plocka fram. Som representanter för den vård och skola, till viss del kommunen. hon nu kan tänka på och bli så oändligt tacksam. Så in i hjärteroten tacksam för att de hjälpt Prestationsprinsen, henne, familjen.

Men den här vardagen har de format, trots att de egentligen inte orkade, de kämpade tills de fann en vård och en skola som fungerade och lyfte. Som, till slut i alla fall, i stort övertygade kommunen om att det stöd och anpassningar som föreslagits verkligen behövs. Resultatet talar för sig själv. Ändå är de inte framme, fortfarande måste de själva finansiera och utföra saker som de borde få stöd kring. Men det är ingenting mot de som varit.

Så håll ut alla kämpande prestationsprinsar, drottningar, pappor, syskon och andra. Kämpa, stå på er, finn kraften och till slut vänder det. Finn en acceptans i det tunga som kanske är er vardag idag, utan att resignera. Se de glittrande små framstegen, gläds åt dem. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

 

I februari startar nästa omgångar av
terminskurser om problematisk skolfrånvaro

PrestationsprinsenGöteborg och Stockholm
Gästföreläsare, övningar, diskussion.
Läs mer och anmälan.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, psykisk ohälsa, Samhälle, Särskilda behov, Sjukvård, skola, Skolan. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Ärr i själen, men också fysiskt, inte på kroppen, men i huset… minnen från en kamp för ett barn.

  1. Annika skriver:

    Tack för Dina ord som så väl beskriver den vardag som vi så många genomlidit. Tänk om dessa instanser vi måste ha kontakt med hade haft om så bara lite mer förståelse !
    Som Du skrev, många ärr i själen har jag som förälder, hur många ärr har då inte mitt barn !!!

    Den varmaste kram till alla Er kämpande föräldrar
    Annika , mamma till en14-åring,en16-åring (utan diagnoser) och en son på 19 med ADHD och Asperger.

    • Tack för din kommentar. Jag hoppas, och ibland märker jag, att ärren faktiskt är större hos föräldrarna än barnet. Men ibland är det förstås inte så bra, utan det är inte bara ärr hos barnet, utan sår som aldrig läker helt…

  2. alfapetsmamma skriver:

    Oj vilken igenkänning!! Vi ska flytta och igår gick jag igenom drösvis med pappershögar, om det där som kan få en att gråta och som man nästan måste ta lugnande tabletter för att klara att ens titta på, och jag slängde och slängde och slängde, och kastade i soporna, där det hör hemma. Helst hade jag velat bränna dem.

    Ditt inlägg var som ett slags repris eller påminnelse om hur det varit och att det är så för sååååå många, vilket är bedrövligt, när det faktiskt finns lagar och styrdokument som om de tillämpades skulle kunna göra det lättare för både barn, föräldrar, andra anhöriga och samhället i stort. Det räcker ju liksom i sig självt, utan allt meck och trassel, som sagt…

  3. stockarnasknak skriver:

    Reblogged this on Stockarnas knak and commented:
    Läste detta på Prestationsprinsen.wordpress.com.
    Så underbart skrivet.

  4. stockarnasknak skriver:

    Är det okej om jag också rebloggar den hos mig?

    • Reblogga gärna, med tydlig länk till Prestationsprinsen. Ibland har andra bara kopierat mina texter och då blir jag inte lika glad. Men samtidigt finns det inget viktigare att vi sprider kunskap och förståelse så fler får insikt. Så reblogg, ja tack gärna!

  5. Tack för alla fina ord. Det är många som gjort den här resan, är på en sådan resa och tyvärr en del som kommer att hamna på den. Det är det många som inte vet och inte förstår.

    Tack Tina för in ”reblogg”, tack alla för att ni sprider, för våra älskade ungars skull!

  6. Tina skriver:

    Reblogged this on M som i underbar and commented:
    Vissa dagar behöver man titta tillbaka. Idag läste jag det här fantastiska inlägget av Prestationsprinsen. Läs, njut, få en tår i ögonvrån.
    Trevlig torsdag!

  7. Tina skriver:

    ❤ Fint! Jag blir tårögd.

  8. Eva-Lena Rodrigo skriver:

    Oj jag blir tårögd känner igen känslorna. Bra skrivet.

  9. stockarnasknak skriver:

    Oj vad detta inlägg kändes. Jag blir tårögd när jag läser, igenkänningsfaktorn är mycket hög.
    Du kan verkligen uttrycka dig i text.
    Tack för att du skriver dessa inlägg om er prestationsprins och era tankar och känslor.
    /mamma till en 5 årig prins med autism

    • Tack för dina fina ord!Det finns många prestationsprinsar och prestationsprinsen är en symbol för dem alla. Alla är så olika, men ändå möter de ungefär samma problem och okunskap…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s