Problemet är inte att skolor ska kunna gå emot föräldrarnas vilja, utan att skolan för ofta inte gör det föräldrarna insett behövs…

Idag på Svenska Dagbladets ledarsida skriver Daniel Persson om föräldrar och deras inställning till att deras barn ska få den hjälp de kan anses behöva i skolan. Han konstaterar att ibland händer det att föräldrarna motsätter sig att skolan vill utreda särskilda behov eller ge eleven extra hjälp.

Daniel Persson hänvisar till ett reportage i SR Ekot häromdagen på samma tema. Det var med anledning av att Skolväsendets överklagandenämnd i ett par beslut har slagit fast att skolan har långtgående skyldigheter mot eleverna oavsett deras föräldrars inställning i vissa frågor. Dvs att de har gett skolan rätt att utreda trots att föräldrarna motsatt sig.

Men jag undrar om det verkligen är ett likhetstecken mellan att motsäga sig en utredning och vara emot att ens barn får särskilt stöd? Kan det vara så att skolan vill göra en utredning för att de vill ha en diagnos. En diagnos öppnar dörrar till extra resurser i många skolor och kommuner… Men eleven ska egentligen få den hjälp den behöver oavsett diagnos. Kan det vara så att en del föräldrar ifrågasätter det galopperande antalet diagnoser som ställs? Att de ifrågasätter om deras barn eller ungdom verkligen är funktionsnedsatt? Att de misstänker att det är skolan som skapar funktionshinder för elever som borde falla inom det som bör kallas normalt?

Om man går till Skolväsendets överklagandenämnds webbplats, så kan man lätt konstatera bland de vägvisande besluten från grundskolan, så är problemet oftast det omvända. Det är föräldrar som får beslut på sin sida på grund av ofullständiga (dåliga) åtgärdsprogram… där rektorerna inte fullgjort sitt utredningsansvar och upprättat fullständiga åtgärdsprogram.

I det ärende som ligger överst och har just rubriken ”Frågan om skolans utredningsskyldighet” framgår att ärendet som behandlats är föräldrarna som överklagat skolans åtgärdsprogram. Vilket i och för sig avslagits. Ärendet rör inte att föräldrarna motsatt sig vidare utredning, utan det har kommit upp som en del i ärendet och nämnden har därför ansett det viktigt att poängtera att skolan har en långtgående utredningsskyldighet.

Så det är lite synd att fokus och de stora rubrikerna blir att föräldrar motsätter sig utredning. Verkligheten är snarare att föräldrar som redan kämpar hårt med sitt barn och en skola som inte fungerar, med allt vad det innebär, dessutom måste överklaga för att få rektorn att göra om (och förhoppningsvis) rätt!

Läs gärna tidigare inlägget om rektorns utredningsansvar enligt nya skollagen.

120306: Lärarnas Nyheter tar också upp beslutet i fråga. LN tar upp att Skolväsendets Överklagandenämnd säger att om vårdnadshavare försvårar eller hindrar vidare utredning för barnets bästa så ska skolan överväga att anmäla till socialtjänsten. Det håller jag med om.

Men, ibland är det skolan som inte följer lagar och regler,  då är det viktigt att vårdnadshavarna överväger att anmäla till Skolinspektionen. Vi måste ha en ödmjuk inställning. Både skola och vårdnadshavare kan ha fel.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Skolrätt, Utbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s