Problem med tid och tidsuppfattning vid asperger och andra autismspektrumtillstånd. Prestationsprinsens får inget stöd…

Prestationsprinsen och två kompisar kommer tillbaka från rasten. De går i årskurs 4 och har precis börjat en ny skola. I den här skolan är det många barn och ingen klocka på gården och ingen signal då raster är slut. De har sprungit. De spelade kula och märkte att det inte var några andra barn på gården. På förra skolan ringde de i en handklocka och ropade vilka som började. Så de var inte riktigt vana.

Man behöver inte ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning för att ha problem att bedöma tid då man är 10 år. På olika möten har både Drottningen och specialpedagogen tagit upp det här problemet att det inte fanns något stöd för att förstå då rasten är slut på skolgården. Men rektorn sa bara att den hade inte kommit upp sen de målade om. Det är kommunens ansvar. Varken specialpedagogen och Drottningen är särskilt övertygade att rektorn driver frågan särskilt intensivt. Och någon signal kunde man inte ha, för alla hade inte samma rasttider. Hm…

Tillbaka till småkillarna. Dörren är låst. De rycker ett par gånger, men den går inte upp. De knackar, men ingen öppnar. De knackar igen. Inget händer. De blir riktigt oroliga. Är klassen någon annanstans. Vad ska de göra! De försöker öppna igen. Då öppnar fröken. Rosenrasande. Först kommer ni för sent. Sen rycker ni i dörren och stör min genomgång. Det här blir kvarsittning. De små killarna som blev oroliga över att de var sena, blev sen ännu oroligare för att klassen verkade borta. De hade hög puls o var nervösa. Nu blev de förskräckta. Vi visste inte att lektionen hade börjat, försökte de säga. Men det föll inte i god jord. Skakade gick de och satte sig. De hade behövt förståelse, inte ovett. De lärde sig nog faktiskt ingenting mer den dagen. Och förtroendet för fröken som en trygg vuxen, tja…

Det kommer upp som en stående punkt på åtgärdsprogrammet att Prestationsprinsen behövde stöd för att uppfatta tid. Både när och hur länge aktiviteter håller på. Alltså typ när rasten är slut, hur länge den håller på, när lektionen börjar och hur långt det är kvar tills lektionen är slut… Det behöver visualiseras med hjälp av tydlig skriftlig information och hjälpmedel.

På senaste mötet försökte Drottningen säga att det var synd att mentorn hade tagit ner klockan i klassrummet (trots att hon varit med på alla möten där de pratat om tidstöd till Prestationsprinsen)… Men se det var inget konstigt med det. Eleverna hade vridit fram klockan så de fått sluta för tidigt härom veckan och det var inte OK! Hon förstod inte problemet! Specialpedagogen hade beställt en timstock, men mentorn tyckte det var bökigt med den, hon har ju faktiskt 26 andra barn i klassen också! Rektorn reagerade inte ens på mentorns attityd.

Det här kanske är en extrem historia. Men den är sann. Vi vuxna måste ta ansvar för det som är vårt ansvar. Om det inte finns klocka på gården, ingen signal och rastvakterna inte gör något för att meddela att nu startar lektionen igen, då har vi vuxna inte gjort vad vi ska! Det är härligt och nyttigt att bli uppslukad av sin lek då man är barn och det är bra att de leker ute. De som lyckades komma i tid kanske löst det med att hänga i korridoren på rasten? Vill vi främja det framför lek?

Fundera en stund. Vad har ni för ”klockproblem” i din skola? Vad har ni för problem som vi vuxna borde fixa, men som eleverna inte sällan drabbas av? Otrygghet? Platser där saker alltid händer? Varken vuxna eller elever som plockar upp vantar och grejer från golvet? Tar maten slut? Ofullständig information i veckobrev? Får eleverna hjälp att hitta saker som försvinner? Är alla oskyldiga tills ni har rett ut vad som hänt? Förhörs elever av flera lärare utan att ha någon vid sin sida?

Det finns många bra prylar och rutiner som kan göra det lättare att uppfatta tid. Det ska jag återkomma till. För våra älskade ungars skull.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Pirr, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s