Skärpta regler för skolk, men vad är skolk?Är egen sovmorgon samma sak som att inte våga gå på gympan på grund av autism eller asperger?

Hade inte tänkt blogga om de striktare reglerna om skolk och vad de innebär. Skrev kort på Prestationsprinsens facebook att:

Idag står det om skolk i Dagens Nyheter, och vilka konsekvenser det kan få för en familj pga indraget studiestöd och därmed andra stöd. Inte ett ord om hemmasittare, skolans ansvar för elevers frånvaro, mobbning, särskilt stöd som inte fås… Inget heller om lärares datorovana och många elever i varje klass som gör att det inte är ovanligt med felrapportering kring frånvaron…

Men idag har jag suttit och läst Johan Kants blogg om ämnet och inser hur rätt jag hade i denna lilla facebook status. Det är så viktigt att vi alltid lyfter fram undantagen och problemen. Om än kort. Våra elever med neuropsykiatriska problem, eller en släng av som jag brukar skriva lite slarvigt, har ofta frånvaro på grund av sin funktionsnedsättning. Eller snarare på grund av att de inte får de särskilda stöd de har rätt till och därför faktiskt far illa i skolan. Det är inte alltid som skolan och familjen har samma syn på detta. Ibland skuldbeläggs familjen eller barnet på grund av brister i förståelse och förmåga från skolans sida.

På Johans blogg blev det en mycket konstig diskussion kring detta. Han blev påhoppad att han inte hade förståelse för t.ex. NPF problematiken, främst för att han stavade fel till asperger. Jag tror att om Johan tydligt hade nämnt de här problemen och sin förståelse för detta, men att han ville ta upp de ungar som skolkar för sovmorgon, extra rast, inte ha läst läxan pga av biobesök mm. Så kanske diskussionen blivit annorlunda. Fast det vet man inte. Troll som vill ställa till det finns överallt på nätet…

Min uppfattning är att Johan Kant har en otroligt konstruktiv syn på elever, även de med neuropsykiatriska diagnoser. Jag känner att Johan liksom jag har en djup övertygelse att alla elever vill lära sig och i grunden är positiva till det. Och att det är vi vuxna, skola och föräldrar, som ska locka fram den lusten. Det är vi som brister då detta inte fungerar, aldrig barnen eller ungdomarna.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Skärpta regler för skolk, men vad är skolk?Är egen sovmorgon samma sak som att inte våga gå på gympan på grund av autism eller asperger?

  1. Stella skriver:

    Fint att du nämner föräldrarna. Jag saknar nämligen föräldrarna i debatten. Vi vet ju att alla barn, i princip, är nyfikna. Det är en överlevnadsfråga, men någonstans på vägen förlorar barnen/eleverna sin nyfikenhet. I en Konsensusrapport sammanställd av Mats Myrberg anges läs- och skrivsvårigheter bland annat kunna bero på bristande stimulans i hemme och i de tidiga skolåren. För det andra saknar jag föräldrars och elevers ansvar för att arbete ska ske även utanför skoltid. Som vi såg i Kina, även om det verkade vara ett väl hårt samhälle. Svensk skola har ju en kompensatorisk uppgift, de brister som finns i hemmet ska skolan kompensera för. Det betyder ju att resurser måste sättas in redan tidigt, åtminstone om man ska tro de läs- och skrivforskare som Mats Myrberg anger. Då måste man ju också ha klart för sig vilka problemen är, neuropsykiatriska eller andra, för att kunna sätta in rätt sorts resurser. More of the same är kanske inte alltid lösningen. Och – som sagt – alla har rätt till utbildning, men med den rätten följer också skyldigheter. Som en av mina informanter uttryckte det: det eleven ska ansvara för är att orka.// Stella, gymnasielärare

    • Hej Stella, tack för din kommentar! Jag tror jag håller med dig. Men jag vet inte. Lite skeptisk till det där med att skriv o lässvårigheter beror på föräldrars engagemang och att det är elevernas ansvar att orka. Jag håller med dig om att föräldrar har ett stort ansvar. Och eleven. Jag tror att föräldrarna kan hjälpa till och att inställningen hemma kan överbrygga inte alltför allvarliga läs- och skrivsvårigheter. Men har man dyslexi beror ju inte det på föräldrarna. Men jag tror inte du menar så.

      Det är viktigt att komma ihåg att vanliga lösningar funkar inte för ovanliga barn, t.ex. de med npf. De kanske inte ens ska ha några läxor, för att hjälpa dem skilja på skola och fritid. Det hindrar ju inte att föräldrar diskuterar och resonerar med sina barn, kanske om det de vet att de håller på med i skolan eller allmänbildande resonemang. För att utveckla lusten att lära. För när vi försöker förstå dem med vårt tankesätt hamnar vi fel. Det är ju kännetecknande att de uppfattar världen annorlunda, har svårt att förstå orsak och verkan, på det sätt vi ser det. Men det är väl det du menar med att More of the same inte fungerar!

      Så det behövs mer kunskap i skolan för att kunna bedöma om det är en elev som borde orka mer och om föräldrarna borde engagera sig mer. Eller om orken tar slut pga för mycket intryck och ADHD, pga svårigheter att läsa det sociala samspelet och asperger eller kognitiva svårigheter som i de flesta autismspektrum och npf fall… Det händer allt för ofta att de här barnen missförstås och då också skuldbeläggs, även föräldrarna.

      Vad beträffar kunskap att förstå npf och andra problem och att sätta in resurser och insatser tidigt håller jag med dig helt och fullt! och det är ju härligt att få bolla tankar så här, det är ju så man kommer vidare i sina tankar och inställning! Vad långt det här blev!

      • Er skriver:

        Hej Prestationsprinsen! Det är jag som är ”trollet” som satte igång debatten hos Kant. Stort tack för att du fortsätter att diskutera dessa frågor! Jag känner mig orättvist bemött, utfryst och mobbad där, trots att jag upplever att jag har använt samma provokativa ton som Kant själv… Men främst är jag faktiskt stolt som indirekt har fått frågan att lyfta till nya höjder tack vare bl a dig! Ett fall framåt kanske…
        ”Lena gymnasielärare” (som faktiskt lika gärna kan vara Lennart so-lärare eller Billy the Kid…!?!?) Jag tycker att frågorna är viktigare än personen bakom!

      • Tack Lena. När man diskuterar via kommentarer och annan skriftlig kommunikation är risken att man inte får fram vad man vill stor och risken att bli missförstådd ännu större. Och det gäller ju åt båda håll, jag menar att man själv missförstår. Koncentrera dig på att vara stolt, inte det andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s