Bättre föräldrar skriver en amerikansk journalist i DN och New York Times.

Det behövs även bättre föräldrar för att förändra våra barn och ungdomars skolresultat, enligt en amerikansk journalist i DN igår (hittade bara originalartikeln ”How About Better Parents? från New York Times på nätet). Notera att jag skriver även. Det gör jag av två skäl. För det första för att han själv skriver som slutkläm:

Ingenting kan förstås ersätta en skicklig lärare. Det finns inget värdefullare än förstklassiga lektioner.

Vi behöver också bra lärare. Själv tror jag bättre lärare. Ja, det finns många lärare som behöver göra bättre ifrån sig! Det finns också fantastiska lärare. Och för det andra tror jag att han har rätt i att det behövs ”bättre föräldrar”. Och då betyder inte det att det inte finns fantastiska föräldrar…

Barn till föräldrar som läser för sina barn flera dagar i veckan under den tidiga skolgången och som engagerar sig i hur barnet har det i skolan får bättre skolresultat. Jag hittade rapporten från Pisa som han hänvisar till. Och New York Times har fått in en del reaktioner på artikeln.

Jag tycker att han har en stor poäng. Och jag tog upp föräldraengagemanget ur ett annat perspektiv i tidigare inlägg då Lärarförbundet presenterade sin undersökning om föräldrars inställning till skolan för ett tag sedan. Föräldrarna är nöjda, konstaterade de utan analys. Då gör vi alltså ett bara jobb var poängen, som var mer eller mindre uttalad. Men det hänger ju inte ihop! Ungarna presterar sämre och sämre, vi har en ojämställd skola där killarna halkar efter, för många elever mår psykisk dåligt… Men föräldrarna är nöjda! Och lärarna tycker att de gör ett bra jobb?

Nej, vi måste bli bättre! Föräldrar (eller annan närstående!) och lärare. Föräldrar kan  läsa högt, engagera sig och uppmuntra oavsett ekonomi eller arbetstider. Det kan ju vara mormor eller äldre halvbrorsan också. Men inget kan kompensera en oengagerad lärare. Så låt oss hjälpas åt. För våra älskade ungars skull

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Lärare, pojkkrisen, Politik, Samhälle, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s