Vi måste lära av och prata med våra barn om vad som händer på internet.

Man kan vara nyfiken, men respektera de ungas kunskap. Alla tycker om att berätta om något de är bra på eller i alla fall bättre än den som frågar. BRIS presenterade i förra veckan rapporten Barnen, BRIS och IT och så här står det i sammanfattningen:

Den generella erfarenheten från BRIS kontakter med unga –
och vuxna – om ungas vardag online är just att vuxna inte finns till hands i den utsträckning och på det vis som de borde. BRIS vill därför slå fast att utifrån barnkonventionen är det vuxnas ansvar att se till att alla barn och ungdomar hela tiden har någonstans att vända sig för att få stöd och hjälp även när de råkar illa ut online.

Minst lika viktigt är att se till att alla barn och ungdomar också känner till dessa möjligheter och rättigheter, samt att de vet vart de kan vända sig om de behöver hjälp och stöd. Det är också av avgörande betydelse att alla viktiga vuxna omkring unga har den kunskap som krävs för att på detta sätt vara tillgängliga för unga.

BRIS konstaterar också att det är inte kunskap om säkerhet och vad man bör göra och inte som fattas hos barnen och ungdomarna. Det blir ändå fel ibland, i deras vilja att bli bekräftade. Så det handlar om att de ångrar, skäms eller är rädda efter något de gjort på internet.

Så man kan sätta sig er ner ibland och bara be sitt barn tala om vad deras älsklingsspel går ut på, vad som gör det så svårt att sluta! Om det händer att spelare är oschyssta. Eller fråga hur facebook fungerar, hur man begränsar tillgången till olika inlägg eller bilder, hur man taggar eller ”untaggar” bilder,  vad som ger status, ja, be ditt barn ge tips på vad du ska tänka på. Då kommer du av bara farten att få höra hur ditt barn gjort och varför.

Eller be att få se vad de skriver på sin blogg, vilka bloggar de brukar läsa, är det någon de känner (till) som har en blogg de inte gillar, om de brukar kommentera, vad de gjort för mästerverk i photoshop, vad de har programmerat, vilka de följer på youtube, hur chatten fungerar (och därmed kanske få reda lite på hur de använder den), hur webbkameran används i chatten eller vad de bidragit med på sin favorit wiki sista tiden.

Då kan man  ju fokusera på hur han eller hon kommunicerar med andra och därmed få lite koll på vem ens barn talar med om vad. Om vi frågar med nyfikenhet och visar tydligt att vi har respekt för den kunskap de har men vi saknar, så blir nog mötet bättre… Man ska nog också visa att vi tycker om att sitta tillsammans och lära oss mer och att de gärna får komma till oss om det är något de funderar på eller råkar ut för. Och om de är under 18 år och inte vill tala med med ett mossigt päron finns även:

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s