Repris: Naturligt att de blir arga! Utagerande och ”våldsamt” beteende kan faktiskt undvikas…

Det här inlägget skrevs då bloggen var alldeles ny och inte hade särskilt många besökare. Men det är säkert många som känner igen sig eller kan använda det för att förklara sin prestationsprins beteende för skolan eller någon annan:

Drottningen, Prestationsprinsens mamma sjunker i hop på köksgolvet och gråter. Stora tårar rinner nerför kinderna. Ibland måste bara förtvivlan få komma fram.

Drottningen arbetade hemma denna förmiddag, en härlig, kall vårvinterdag. Plötsligt kommer Prestationsprinsen hem. Utan skor! Helt förtvivlad, gråtande, förbannad, frusen och värst av allt helt okontaktbar. Han sätter sig framför datorn och försvinner i sin trygga värld, sitt spel som är strukturerat, förutsägbart och inte minst ger belöningar i form av nya levlar och ”tillbehör” efter lyckade insatser.

Drottningen torkar tårarna. Efter ett par timmar får hon kontakt. Prestationsprinsen berättar att fröken ändrat deras sittplatser i klassrummet. Han skulle flytta från sin trygga plats längst bak vid dörren till mitten av klassrummet bredvid lite stökiga prestationsprinsessan Sara.

Prestationsprinsen gillar inte detta. Hans struktur bryts på ett helt oförutsägbart sätt. På rasten tar sig Prestationsprinsen in i klassrummet och försöker flytta tillbaka sin bänk. Fröken kommer in och stoppar honom och skäller ut honom. Han får panik, försöker flytta på fröken (våldsam?) för att få fram bänken. Fröken tar tag i honom, då brister det för den annars lugna Prestationsprinsen, han svär och säger att han inte vill byta plats, börjar fäkta med armarna som tyvärr träffar fröken. Han sliter sig fri, hinner få med sig jackan men inte skorna och springer hem. I panik.

Nu ringer telefonen. Drottningen svarar med förvånansvärt stadig röst. Det är fröken. Hon vill meddela att Prestationsprinsen betett sig mycket illa i dag. Han har svurit, brutit mot skolans regler att man ska vara ute på rasten, slagits och inte accepterat att sitta bedvid Sara, man kan inte bara sitta bredvid dem man vill!

Drottningen andas djupt: Ja – det låter inget vidare. Men, vet du vad, jag tycker hans reaktion var ganska normal. Jag menar med tanke på hans diagnos som vi vet kräver minimal förändring och enorm förutsägbarhet.

Fröken blir lite irriterad, i den här skolan beter vi oss inte som Prestationsprinsen gjorde i dag!

Drottningen frågar försiktigt, hade du förberett honom på omflyttningen? För jag tror inte du har meddelat mig så jag kunde ha hjälpt dig att förbereda honom? Var det förutsägbart för honom vad, när och hur detta skulle hända? Vem han skulle sitta bredvid?

Jag vill i alla fall att du talar med honom att inte slåss och svära i skolan, fortsätter fröken.

Det ska jag göra, säger Drottningen. Kan du då fundera lite mer på det här med ökad förutsägbarhet, det var ju en av de saker vi skrev in i åtgärdsplanen vid förra elevvårdkonferensen?

De säger hejdå. Drottningen går och ger sin Prestationsprins en öm kram och önskar honom lycka till i spelet. Och i livet, men det säger hon inte högt.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, Familjeliv, Funktionsnedsättningar, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, pojkkrisen, psykisk ohälsa, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Repris: Naturligt att de blir arga! Utagerande och ”våldsamt” beteende kan faktiskt undvikas…

  1. Ylvak skriver:

    Oj, jag gråter över detta inlägg. Känner igen allt från vår sons skoltid. Alla telefonsamtal och uppmaningar att barn har skolplikt trots sonens ångest och oro över skolans förändringar utan förvarning.
    Diagnosen Aspergers syndrom har han fått nu som 24-årig vuxen man, men hela familjen har levt med denna verklighet under hela hans liv utan att få gensvar. Såren i våra hjärtan är stora.
    Men som mamma får jag försöka fokusera på dagen vi är i just nu.

    Nu ska vår son ut i arbetslivet trots att han inte varit hemifrån i någon aktivitet förutom utredningen sedan han var 18 år.
    Vår värld riskerar att raseras då allt ska ske för snabbt för att en kille med Aspergers ska förstå allt som ska göras.

    • Det är sorgligt så många av er läsare känner igen er i Prestationsprinsens öden och äventyr. Samtidigt hoppas jag att det finns en viss tröst i det.

      Tack för din kommentar. Det är bra att ni kommenterar och bekräftar Prestationsprinsens upplevelser. För det är läsare med många olika bakgrunder och yrken som hittar hit. Och en del tror nog att detta är undantagsfall…

      Hoppas att allt går väl med att börja arbeta för er Prestationsprins!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s