Prestationsprinsen blir så trött. På riktigt!

Den här Prestationsprinsen är på väg in i tonåren. Han blir så trött. Av det mesta. Trött i kropp och trött i sinne. Men inte av att vara hemma, med bara familjen och göra bara vanliga saker. Som att se på TV, spela dataspel, läsa manga och fantasy…

Allt annat gör honom trött. Han måste få ta pauser och han måste få mycket tid till att återhämta sig, vila, sova mycket varje natt och bara göra de vanliga saker när det varit ”ovanliga saker”. Så ovanliga saker får inte var för mycket och för ofta. Ovanliga saker är saker som inte är ovanliga för oss flesta.

För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att ta sig kollektivt till skola eller jobb. Men för Prestationsprinsen går det bara inte. Alla de intryck, alla de lukter, alla de ljud, alla de människorna, all den oro för höga ljud, för trängsel, för stopp i trafiken, för för mycket intryck är för mycket.

Innan Drottningen förstod detta blev det mycket konstigt. Han vägrade åka till skolan, möjligen om Drottningen åkte med, när de åkte kunde det ta totalstopp vid bytet eller då de kom fram kunde han inte gå till skolan. De blev stående helt enkelt. Ibland kom de vare sig till skolan eller hem. De fick bara stå! Inte ens en taxi var aktuellt. Han kunde inte röra sig. Stackars Prestationsprinsen. Nu åker han bil till skolan.

För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att gå bort eller få hem folk. Men för Prestationsprinsen är det jättejobbigt. Att ha folk hemma som stör det vanliga, som man måste uppföra sig för. Och nästan alltid ska det ätas. Äta är ju jobbigt i sig, lukt, smak, konsistens, nytt, absolut inte hoprört som grytor, kanske lite smuts på tallriken och sen tala med folk man inte är van med. Katastrofläge! Innan Drottningen kom på att ge honom pauser.

Han behöver inte vara med hela tiden. Inte ens om det är andra barn eller ungdomar med. De kommer överens om pauser eller han säger till då han behöver. Då går han in på sitt rum och stänger dörren. Han själv eller Drottningen bara säger att han behöver vila och vara i fred en stund. Det brukar accepteras utan frågor. Av ungdomar och barn. Andra vuxna har ofta åsikter om både att han inte äter allt, att han går ifrån…

Drottningen har förstått att allt som är avvikande är tröttande för Prestationsprinsen. Ett biobesök, att gå och handla, köpa kläder, resa ska vi inte tala om, gå hem till en kompis, ha en kompis hemma, ommöblering, nya gardiner, syrran byter kille, mormor flyttar, åka i en kompis bil, förändringar i dataspel, favoritprogrammet byter tid på TV, nya grannar, nya kläder (!), ny maträtt, nya temuggar…

Prestationsprinsen måste också själv lära sig vad som är hans energitjuvar. Det är så roligt att hänga hemma hos en kompis. Det är svårt att förstå när Drottningen säger att han måste komma hem och spela data en stund (!). Han har ju kul där och mamma brukar ju alltid tjata på att han ska göra annat än data… Men vanliga saker måste vävas in. Speciellt inför kvällen. Men han vet ofta själv, han väljer bort eller säger ifrån. Jag orkar inte, det blir för mycket, jag vägrar, i helvete heller! Acceptera…

Drottningen måste förbereda Prestationsprinsen. Tröttheten måste accepteras, respekteras och avvärjas. Pauser. Sova ut, kanske mer än tolv timmar behövs. Och perioder av bara vanliga saker mellan de ovanliga. Det har familjen lärt sig nu.

Det svåra är att få skola, vänner och släktingar att förstå och acceptera. Det är ju så konstigt att han inte vill följa med på den roliga utflykten…

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, Familjeliv, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Samhälle, Särskilda behov. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Prestationsprinsen blir så trött. På riktigt!

  1. Tina skriver:

    Jag gör som jag brukar, ler, med ett mjukt leende. Inte för att skratta eller för att jag är glad, nej för att jag känner igen allt så väl. Alla småbyten, som de ter sig för oss är sådana energitjuvar! Att behålla ramen och att bredda det vi fyller med, te.x en tisdagkväll med har tagit många år för att ha en bredare repertoar – gör vi inte enligt modell A så blir det varianten A:1. Fortfarande begripligt men med lite flexibilitet för oss vuxna och lillebror. En föreläsare sa; att ha vardag är underrepresenterat. Att ha en vardag är högsta vinsten på lotto! När det som är grundläggande fungerar så är det värt allt! Alltså önskar jag oss alla tålamod, fantasi till att hitta lösningarna i stunden och mental närvaro för att identifiera energitjuvarna!

  2. Lillemor skriver:

    Duktiga du, du är fantastisk på att träffa rakt i hjärtat med dina fina berättelser. Det är så svårt att vara förälder mot en rektor. Rektor behöver inte lyssna till proffession i vården, rektor tar sina egna beslut och ingen kan sätta sig över ett rektorsbeslut. Skrämmande. DET måste vi tillsammans ändra på, den lagstiftning som är nu gällande, kan omöjligt få fortsätta gälla. Skolan är en del av våra barns liv, kunskaper kan snabbt tas igen, men att laga ett trasigt psyke kan ta en livstid om det alls går.

  3. RäddaMamman skriver:

    Så tydligt och bra beskrivet. Vilken drottning alltså! Jag är mycket imponerad.

  4. Vad fint du skriver på din blogg. Vad tydligt du förklarar – fast det blir som en saga. Jag länkar till din blogg, för jag tycker att den är riktigt, riktigt läsvärd.
    Hälsningar Malene Larssen

    • Tack för fina ord Malene. Och jag blir förstås både hedrad och glad om du vill länka till mig. Ju fler som hittar hit och finner den läsvärd, ju gladare blir jag. Vi måste ju hjälpas åt att sprida kunskap och förståelse.

  5. Jessica Jansson skriver:

    Du beskriver så klockrent bra hur det är att vara Aspergare.
    Min Abbe är sju år och jag känner igen både mig o honom i din härliga beskrivning.
    Särskilt det där med att inte orka vara med hela tiden när det kommer gäster och att då barn förstår medan ”normala” vuxna nästan kräver att alla ska vara just som de. Abbe blir tex stressad av att äta med andra omkring sig o då vill han att jag ska dela maten och sen väljer han att äta bitarna med fingrarna för att känna konsistensen innan han stoppar i munnen. Gissa hur de fyrkantiga vuxna reagerar då? JA de nedvärderar honom o kallar honom tex för bebis. Grrrrr Alltså föredrar vi picknick utedär det är allmänt godkänt att inte ha ”bordsskick”!

    • Tack Jessica. Ja, äta med andra kan vara mycket jobbigt. Det viktigaste är ju att varje barn, ungdom, familj hittar ett sätt som fungerar. Även om det är att äta småbitar med fingrarna. Eller ”finta” bort frågorna och synpunkterna genom att ha picknick. Alla sätt är bra, utom dom dåliga, som det så klokt heter.

  6. Kristina Almgren skriver:

    Nu förstår vi!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s