Prestationsprins med aspergers har hamnat i bråk. Nu ringer vi dina föräldrar. Enligt konsekvenstrappan!

Prestationsprinsen går i årskurs 6 och har Aspergers syndrom. Han var arg och är nu förvirrad. Totalt förvirrad.

Prestationsprinsens fröken tittar hotande på honom. I alla fall ser han det så. Hon stirrar honom i ögonen, det gillar han inte. Han tittar bort. Då blir hon ännu argare: Nu lyssnar du på mig, förstår du det!

Det gör han ju. Han fattar ingenting. Man lyssnar väl inte med ögonen. Hur tänker hon? Han tvingar sig att titta på hennes mun, då tror hon att han tittar på henne. Hon blir lugnare och pratar ännu mer. Men jösses vad munnen rör sig, och vad äckligt, man ser lite spott som åker ut. Hör du det, säger hon plötsligt mitt bland alla ord.

Vaddå? säger han. (Inte bra…) Nu ringer jag dina föräldrar. Vi slåss inte på den här skolan. Vi har en värdegrund som säger att vi respekterar varandra. Vi ber om ursäkt. Du har slagit Anna, du har kallat henne djävla äckel och vägrat be om förlåtelse. Då står det i vår konsekvenstrappa att föräldrarna ska meddelas. Jaha, säger Prestationsprinsen. Och?

Han fattar verkligen ingenting. Fröken säger att han har gjort fel och nu ska de ringa mamma. Varför då? Ska hon be om förlåtelse? Ska fröken bli arg på mamma för att han slagit Anna?

Varför ska han be Anna om förlåtelse när det är hon som retas och hela tiden går och småputtar och småknuffar honom? Han är inte alls ledsen att han slog henne. Det är rätt åt henne. Hon är dum och har småslagit honom i flera veckor. Det var skönt att ge igen.

Varför ska inte Anna be om förlåtelse? Varför får Anna retas, puttas och knuffas, men inte han slå tillbaka? Varför är fröken arg på honom? Vem ska ringa Annas mamma?

När fröken ringer säger Drottningen, Jaha. Fröken harklar sig och säger. Du förstår kanske inte allvaret i det här. Din son har slagit en annan elev och faktiskt kränkt henne med svordom och nedvärderande ord!

Jodå, säger Drottningen. Jag undrar bara om ni har tagit reda på vad som hände innan han slog. Vad som ligger bakom beteendet? Det försvarar inget slagsmål säger fröken.

Absolut inte, men kanske kan det förklara varför han slog till. Och kanske det beror på hans funktionsnedsättning. Har han misstolkat situationen, inte förstått orsak och verkan eller handlat impulsivt? Och då är det ju snarare du och dina kollegor som behöver tänka om och lära er att förbereda eller förhindra vissa situationer? Kanske? undrar Drottningen lugnt (men kokar en aning inombords).

Men vad vill du att jag ska göra med den här informationen, frågar Drottningen. Och framförallt hur ska du hjälpa honom att inte göra samma misstag. Vad säger er konsekvenstrappa att skolan ska göra för att inte situationen ska återuppstå eller eskalera? Vad är ditt ansvar som mentor?

Jag återkommer säger fröken. Tack, det skulle jag uppskatta säger Drottningen.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, Familjeliv, Lärare, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Prestationsprins med aspergers har hamnat i bråk. Nu ringer vi dina föräldrar. Enligt konsekvenstrappan!

  1. Christina skriver:

    Va bra du skriver, känner igen mig och min son(adhd och aspberger)och vår familj i det du skriver. Jag kommer följa dig framöver. Tack.

    • Tack själv, jag blir så glad då bloggen kan skapa igenkänning. Att (tyvärr på ett sätt) ingen är ensam i det här. Så hoppas jag att vi hjälps åt, kanske genom att sprida en del av mina inlägg, sprider kunskap om möjligheterna och problemen. För det är ju där det brister!

  2. Ledsna mamman skriver:

    Fick ett samtal ifrån skolan idag med exakt samma innehåll. Jag har världens goaste Prins men i skolan har han inte det lätt. Han har ADHD och skolklimatet är tuff. Idag fick han höra när han gick i korridoren, där kommer den dumme jävlen och så försökte ”kompisen” sätta fälleben. Min prins agera då genom att ta tag i killen och smälla till honom (tyvärr) impulsivt o dumt och sen efter detta blev min prins polisanmäld av skolan. Vem blev loosern i detta…. :o(

    • Det är så förskräckligt och man blir så in i märgen förtvivlad av att höra det här. Ni är inte de första och tyvärr inte de sista som drabbas av skolans okunskap om funktionshinder och på många ställen brist på ledarskap. Kämpa på mot strömmen!

  3. RäddaMamman skriver:

    Åh vad bra.!! *känner att jag saknar ord att beskriva inlägget*

  4. Mib skriver:

    Ja jag kan inte säga annat än att jag känner igen situationen. Och så viktigt att tänka kring varför saker händer. Absolut! Isberget använder jag ofta som metafor, det är perfekt!

    • Vad synd att du känner igen dig, men samtidigt bra eftersom det hela skulle kunna vara en berättelse direkt från verkligheten. Nu är den bara ungefär det, men ändå fullt realistisk. Vilket din och alla andra kommentarer bevisar.

      Isberget är bra och tydligt!

  5. Ylvak skriver:

    Åh, så väl jag känner igen det du skriver om. Har en bror och en son med aspergers syndrom.
    Skoltiden har varit en mardröm för vår son och oss föräldrar. Som vuxen har han nyligen fått sin diagnos.

    • Tack för dina ord och igenkänning. Hoppas att diagnosen hjälpt er och honom vidare och att mardrömmen är över. En skrämmande dröm är ju OK då och då, men inte i längden.

  6. Forellen skriver:

    Fantastisk blogg : )
    Jag har läst och förkovrat mig här hela dagen.
    Tack för att du finns!

  7. Anna V skriver:

    Vilken behaglig läsning. Mycket kändes igen.
    Fick lära mig för många år sedan att Asperger-ungdomars beteende/beteendestörning bör ses som ett isberg.
    Man ser det man ser och hör – men glömmer ofta att ställa sig frågan; Varför?
    Glöm inte att tänka på isberget, det finns där, och där finns det många svar.

    • Tack för uppskattningen! Ja, isberget är en bra visualisering. Det ligger ju så mycket bakom ett beteende, alldeles oavsett diagnos eller ej.

      Vi vuxna ser bara det vi ser. Det har ju hänt något innan dess… och sen kan det finnas förklaringar som den vuxne som ser situationen inte känner till diagnos, jobbigt hemma, tidigare situationer…

  8. Immi skriver:

    Klockrent! Och så användbart om (när?) det uppstår liknande situationer igen…
    Jag har också en prins med Aspergers Syndrom. Vi fick diagnosen rätt så nyligen.
    I höstas har jag bla blivit uppringd från skolan för att genast hämta hem honom, för att skolan har nolltolerans på våld. Jättebra med nolltolerans. Visst. Men i detta fallet handlade det ju inte om våld, inte som han förstod det. Kompisen sa att han var en kudde. Kuddar kan man hoppa på. Prinsen hoppade på kudden. Men kudden var egentligen en kompis, fast det visste ju inte han just då.

    • Välkommen hit Immi! Vad bra att det känns realistiskt och användbart!

      Vilket underbart bra exempel och vad sorgligt att skolan inte kan ställa de här frågorna om varför, hur tänkte du, vad hände innan. Det är rakt på straff och åtgärder!

      Det är ju faktiskt inget konstigt att man slänger sig på en kudde!

  9. jiiizes skriver:

    gillar massor! bra jobbat!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s