SvD:s PJ Anders Linder och DN:s Peter Wolodarski om skolan…

Söndagskrönikorna i dag, både i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, behandlar skolan.  I SvD,”Säg mössa så stannar samtalet”, skriver politisk chefredaktör PJ Anders Linder om Björklund och Zaremba och skoldebatten. I DN, ”Vilsna skolforskares sällskap” skriver Peter Wolodarski om kunskap och kreativitet, om den dåliga lärarutbildningen, om Skoverkets brist på förmåga att sätta läraren i centrum och kommunernas bristande arbetsgivaransvar.

PJ Anders Linder skriver:

Ingen som läser Björklund eller Zaremba med öppet sinne kan hitta belägg för att de skulle lusta efter skräckvälde i skolan, men hos en rad skolpolitiker och delar av det pedagogiska etablissemanget tar samtalet helt enkelt slut när de hör ”kateder” och ”mössa”. Då ser de rött och kommunikationen upphör.

Och fortsätter:

Utvärdering och uppföljning är vår nyckel till kunskap om skolan, men de förblir tyvärr sorgebarn. I stället grälas det om anslag, vinstutdelning och honnörsord.

Som jag förstår Linder gäller det att ta reda på var och hur det bäst lyckas förmedlas kunskap. Sprid de metoderna och formerna. Och rensa ut de andra. Vi hittar båda genom bättre utvärdering och uppföljning. Låter väl klokt?

Peter Wolodarski skriver

Det har målats upp en falsk motsättning mellan kreativitet och kunskap, när det ena i själva verket förutsätter det andra. Ty vad är det som förenar framgångsrika musiker, författare och dataprogrammerare – yrken som kräver ett stort mått av kreativitet? Svaret är träning, träning, träning.

och fortsätter:

I debatten bekymrar sig numera alla politiker över att lärarnas status har sjunkit i det svenska samhället, …

Om man börjar kalla lärare för mentorer och intalar 11-åringar att de ska ”forska” på skoltid, då har man med sitt språk reducerat läraren till en undervisningens hjälpreda. Om man på landets lärarutbildningar systematiskt nedvärderar ämneskunskaper och gör pedagogik till huvudämnet med stort h, då har man ytterligare försvagat lärarens ställning som kunskapsauktoritet.

Som jag förstår Wolodarski vill han ha en tuffare lärarutbildning, mer lärarledd utbildning, att Skolverket sätter större fokus på lärarna, antagligen både vad gäller krav och stöd(?) och att kommunerna måste skärpa sig som arbetsgivare (hur?). Ja, känns OK för de flesta tror jag.

Men det där med kreativitet i motsats till kunskap?  Skulle det vara för mycket träning i kreativitet i dagens skola? Det är väl tvärtom för mycket faktapluggande och för lite förklarande och resonerande som kan leda till djupare förståelse, analys och med det nytänkande och kreativitet? Se tidigare inlägg om att skolan dödar kreativitet och att skolan borde bättre ta vara på de kreativa ungarna.

Undrar om Wolodarski och Linder är överens om vad kunskap är? Kan vi komma överens om vad kunskap är? Vilken kunskap eleverna ska erövra? Det borde ju framgå av de styrdokument som finns i skolan. Målen och betygskriterierna för de olika ämnena. De skolor och klasser som uppnår dem bäst, inte bara i betyg utan också i jämförelse med andra skolor, klasser och elever. Helst på fler sätt än nationella prov.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, Lärare, Politik, Samhälle, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s